Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 53. (1,096.) 31 december 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 53
SVENSK LÄRARETIDNING
1,025
historia. Lika visst som därför de båda
skolarternas lärjungar en gång måste
åtskiljas för att få olika utbildning, lika
säkert är, att de intill ett visst stadium,
utan skada kunna undervisas
tillsammans. Hvar punkten för skilsmässan
lämpligast bör förläggas, är en pedagogisk
erfarenhetsfråga, som till största delen
måste bero på ifrågavarande skolors art
och utveckling. Hittills har slutet af
den bäst utrustade folkskolans första
årskurs betraktats såsom en lämplig
anknytningspunkt, hvarifrån hennes
lärjungar kunna öfvergå till läroverkets
första klass. Ur organisatorisk synpunkt
läte sig emellertid mycket väl tänka,
att anknytningspunkten rycktes ett år
högre upp, så att öfvergången kunde ske
från andra klassen af den bäst utrustade
folkskolan till realskolans andra klass.
Därvid skulle naturligen den
hittillsvarande första läroverksklassen indragas,
inträdesåldern och inträdesfordringarna i
motsvarande grad höjas samt tyska
språkets studium - - framskjutas ett år.
En sådan organisation skulle
emellertid, enligt kommitténs mening, för
närvarande lända realskolan till skada
och folkskolan till ringa eller ingen
nytta. Detta af följande skäl.
Jämför man de för egentliga
folkskolans andra klass föreskrifna
kurserna med de för »realskolans» första
klass föreslagna, finner man
visserligen, att de »något så när motsvara
hvarandra». Detta oaktadt torde -
menar kommittén -
läroverkselevernas bildning i regel vara kvalitativt
något bättre än folkskoleelevernas,
enär »allmänna läroverket i flera
hänseenden verkar under gynnsammare
förhållanden än folkskolan, särskildt
därutinnan, att det vanligen arbetar
med mindre klasser och kan sofra
lärjungematerialet». Indrages första
klassen, skulle för öfrigt - heter det
vidare -dennas särskilda uppgift »att
disciplinera och vid gemensamt
arbete vänja de i läroverket från olika
håll nyinträdande lärjungarne»
öfvergå på nuvarande andra klassen,
hvilket antages »komma att inkräkta
på dennas arbetstid».
Egentliga svårigheten förklaras
emellertid ligga däruti, att studiet af
tyskan icke längre började vid fyllda
9 utan först vid fyllda 10 år.
Visserligen skulle enligt kommitténs förslag
läroverkets nederstadium erhålla en
extra afslutningsklass och tyskans
timtal på gymnasiet ökas, till följd
hvaraf lärjungarnes kunskaper i tyska
»skulle i realskolexamen blifva minst
lika stora som vid afgången från
nuvarande femte läroverksklassen» samt
»resultatet i studentexamen blifva
ungefär detsamma som nu». Men i
så fall skulle man nödgas afstå från
den förhöjning i examensfordringarna
hvad tyskan beträffar, som ’kommittén
önskat, och detta skäl anser
kommittén så utomordentligt vägande, att
den hufvudsakligen på grund häraf
finner första klassens indragning vara
ur realskolans (och gymnasiets)
synpunkt otillrådlig.
Egendomligt och betecknande är
det, att hvarje från läroverkshåll
förordad skolreform alltid ytterst skall
gå ut på den härskande
»språkkultens» befästande och utbredande.
Kommittén afvisar det af
»tremanna-kommittén» och centralstyrelsen för
Sveriges allmänna
folkskollärareförening framställda yrkandet rörande
fordringarna i realskoleexamen.
Hvarför? Jo, emedan enligt dess mening
för inträde på en mängd praktiska
lefnadsbanor hädanefter bör fordras
kunskap i två främmande språk i
stället för ett. Kommittén afvisar
vidare förslaget om första klassens
indragning. Hvarför? Hufvudsakligen
därför att enligt dess mening såväl
på läroverkets mellanstadium som i
studentexamen hädanefter bör fordras
mera tyska än hittills. - Det är en
gammal historia, som dock alltjämt
förblifver ny.
Då kommittén för fullständighetens
skull söker skärskåda förslaget om
första klassens indragning äfven ur
folkskolans synpunkt, påpekar den till
en början, »att det just är folkskolan,
som ansetts skola däraf draga den
förnämsta vinsten».
I socialt afseende vore det - yttrar
den - utan tvifvel en fördel, om olika
samhällsklasser allmännare än hittills
kunde förmås att begagna folkskolan
såsom förskola till de allmänna läroverken.
Grundad anledning finnes jämväl för den
förhoppningen, att den ifrågasatta
åtgärden skulle vara ägnad att bereda
folkskolan en i ekonomiskt afseende
förbättrad ställning, om inflytelserika
samhällsklasser genom att dit sända sina barn
blefve djupare intresserade för densamma.
Det förefaller, som om kommittén
detta oaktadt ansåge en indragning
af första klassen vara »under
förhandenvarande förhållanden» äfven ur
folkskolesynpunkt betänklig. De skäl,
som bibragt kommittén denna
uppfattning, tyckas hufvudsakligen vara
följande tvänne:
1) I Norge lär höjandet af
»middel-skolens» inträdesålder till minst 11 år
ha föranledt ett vidsträcktare anlitande
af privatskolor samt anordnandet af
extra förberedelseundervisning, parallell
med den vanliga, vid vissa
stadsfolkskolor.
2) Trakter med mindre utvecklade
folkskolor (hvarannandagsläsning o. d.)
skulle efter indragningen komma att
stå ännu mera tillbak^ i jämförelse med
de traktor, hvilka skaffat sig bättre
ordnade folkskolor.
Det förstnämda skälet kan väl
kommittén knappast själf anse
synnerligen hållbart. I Norge har man ju
under en mansålder ägt ungefär den
läroverksorganisation, som kommittén
nu vill hos oss införa, men man har
funnit densamma otidsenlig och
därför indragit icke allenast den första
utan därjämte äfven den andra
läroverksklassen. Att alla icke varit med
härom samt att förhållandet mellan
folkskolan och »middelskolen»
fortfarande ger anledning till en del
svårigheter, säger sig själft. Men för så
vidt vi känna, önskar man numera
icke ens inom yttersta högern någon
återgång till de gamla förhållandena,
och allra minst gör man detta inom
den norska folkskolevärlden. Dess
lösen med afseende på »middel skolens»
inträdesålder är tvärtom: vägen går
framåt, den går ej tillbaka.
Hvad kommitténs andra skäl
beträffar, grundar sig detsamma på det
bedröfliga sakförhållandet, att många
af våra skoldistrikt ännu ha sina
folkskolor särdeles illa organiserade.
En vanlig skolform - sä^er
kommittén - är hvarannandagsläsning, som
ännu förekommer till och med i en och
annan stad, och den flyttande folkskolan
är i några län t. ex. Kronobergs och
Värmlands, talrikare än den fasta.
Trots den starka utveckling, som under
de sista årtiondena ägt rum på
folkskolans område, torde alltså en närmare
undersökning af denna skolas
förhållanden, sådana de för närvarande verkligen
té sig, gifva vid handen, att det vida
öfvervägande antalet af rikets folkskolor
icke skulle vara i stånd att - utan
särskild undervisning vid sidan eller
alltför stor tidspillan - i de olika
ämnena utom tyska förbereda sina
lärjungar till inträde i realskolans andra
klass. Om därför den nuvarande första
läroverksklassen på en gång allmänt
in-droges, skulle detta med skäl kunna
betraktas såsom ett orättvist gynnande af
städerna och ett fåtal folkrikare orter
å landsbygden på bekostnad af den
öfriga och vida större delen af landet.
Barn från trakter med en mindre
utvecklad folkskola skulle nämligen för
framtiden få svårare än nu att komina
in vid läroverken; ty i städernas bättre
utrustade folkskolor lära icke mottagas
barn från landsbygden, som vilja
förbereda sig för "intagning i allmänt
läroverk, och att i fattigare och glest
befolkade trakter för sådana barn bereda
särskild undervisning torde falla sig dyrt
och i vissa fall omöjligt.
När man läser detta, bör man, för
att få rätta intrycket däraf, noga
hålla i minnet, att här är fråga om
undervisning för barn mellan 9 och 10
är i svenska ämnen till något så när
samma omfattning som den i
normalplanen (litt. A) för folkskolans andra
årsklass angifna. Enligt kommitténs
mening skulle det alltså för familjer
å landsbygden vara svårare och
kostsammare att under åldern 9-10 år
bereda sina barn en dylik
undervisning i hemorten än att under samma
ålder hålla dem inackorderade i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
