Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 45. (1,088.) 5 november 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 45
SVENSK LÄRARETIDNING.
843
att öfveiiåtelsen omfattar alla de
församlingens fastigheter, hvilka vid 1902 års
utgång varit upplåtna eller afsedda till
upplåtelse för folkskoleväsendets behof, jämte
därå, helt eller delvis, uppförda byggnader
i det skick, samma fastigheter och
byggnader befinna sig den l januari 1904,
äfvensom den nyttjanderätt, församlingen jämlikt
hyreskontrakt eller eljest för ifrågavarande
ändamål förvärfvat till annans fastighet, samt
alla öfriga för anskaffande af
folkskolelokaler afsedda, församlingen tillhöriga
tillgångar och medel;
att staden öfvertager såväl
betalningsansvaret för de lån, församlingen på grund af
beslut, som fattats fore den l januari 1903,
upptagit för de till staden öfverlåtna
fastigheternas anskaffande och bebyggande, som
ock skyldigheten att fullgöra de öfriga
förbindelser, församlingen iklädt sig för
anskaffande och underhåll af folkskolelokaler;
samt, därest öfverlåtelse, som nu är sagdt,
sker senare än den l januari 1904, att
stadens rätt och plikt bestämmes såsom hade
öfverlåtelsen ägt rum nyssnämda dag, dock
med iakttagande, för den händelse under
tiden andra lokaler för folkskoleväsendet i
vederbörlig ordning upplåtits, af den
jämkning i villkoren för öfverlåtelse, som häraf
varder en följd.
9"§.
Har församling, som den l januari 1904
till staden öfverlåter sina folkskolelokaler,
dessförinnan fattat beslut om anskaffande
af tomt för eller uppförande af
folkskolebyggnad, utan att dylik åtgärd vid tiden
för öfverlåtelsen blifvit vidtagen, gånge
beslutet ej i verkställighet.
10 §.
Församling, som icke, på sätt i 8 §
stadgas, till staden öfverlåtit sina för
folkskoleväsendets behof vid 1902 års slut upplåtna
eller till upplåtelse afsedda fastigheter och
byggnader, är skyldig att fortfarande, intill
dess en dylik öfverlåtelse kommer till stånd,
för enahanda ändamål upplåta och
underhålla samma fastigheter och byggnader eller
ock, därest församlingen önskar använda
dem för annat ändamål, tillhandahålla andra,
af stadsfullmäktige godkända lokaler af
motsvarande storlek.
Denna lag träder i kraft den l januari
1904. Från och med samma dag skall
öfverstyrelsen hafva den sammansättning, som
i lagen stadgas, i följd hvaraf val till
ledamöter i öfverstyrelsen skola före 1903 års
utgång äga ram. Af de ledamöter, hvilka
då utses, skola halfva antalet af de utaf
skolråden utsedde och halfva antalet af de
utaf stadsfullmäktige utsedda efter lottning
inför öfverstyrelsen utträda vid 1904 års
slut. Öfverstyrelsens räkenskaper för år
1903 granskas i den ordning, vederbörande
kommunalförfattning föreskrifver. Beslut,
som före 1903 års utgång i laga ordning
fattats om uttaxering för folkskoleväsendets
behof, skola, jämväl efter det denna lag
trädt i kraft, lända till efterrättelse.
En folkskola i finnbygden.
Det öfre Norrland tilldrager sig i
närvarande stund allmän uppmärksamhet i hela
vårt land med anledning af nöden
därstädes Flera tidningar hafva sändt speciella
korrespondenter till Norrbotten. Dagens
Nyheters medarbetare f rik Nyblom har
lämnat särdeles målande skildringar af
tillståndet däruppe. Bland annat har han sändt
sin tidning följande skildring af en
folkskola i finnbygden, hvilken vi återgifva, då
den helt visst skall intressera vår läsekrets.
Under hela resan har det stått för
mig som ett önskemål att bli i tillfälle
få se en folkskola här uppe i de
finskspråkiga bygderna. I Paj åla yppade sig
ett tillfälle därtill, och i sällskap med
kyrkoherde Zeidlitz besökte jag en skola
i kyrkbyn.
Af föregående bref torde ha framgått,
hvilken dominerande ställning finska
språket intager i gränslandet.
»Domi-rande» är för öfrigt alltför litet sagdt;
finskan är, praktiskt taget, enarådande.
Innan jag kom hit upp, hade jag
föreställt mig, att språkområdet vore
blandadt. Detta är ett misstag. De 22,000
finsktalande bilda en kompakt massa
från Torne älf till Kalix, örn man
undantager de sydligare delarna af
kuststräckan. Det är ett område, stort som
åtskilliga af våra södra provinser, där
svenskan talas och förstås endast af
tjänstemännen och, mer eller mindre
illa, af någon större handlande. För att
icke öfverdrifva skall jag dock nämna,
att förhållandena i nedre Tornedalen
äro något, ehuru icke mycket bättre.
För ^öfrigt står en svensk utan någon
kunskap i finska lika hjälplös i språkligt
afseende som om han plötsligt försattes
midt i Kina.
Man förstår hvad detta innebär. Vår
gränsbefolkning i norr stående utom
moderlandets kulturinflytelser, utsatt för en
dragningskraft, som icke alltid
omedvetet utgår från landet på andra sidan
Torne älf, beröfvad möjligheten att läsa
en svensk bok eller tidning, att förstå
ett svenskt föredrag, om det skulle
bjudas. Rättegångshandlingar,
kommunalstämmor och dylikt föras på båda
språken. Läkaren, som för öfrigt ej alltför
ofta anlitas af befolkningen, måste
åtminstone under sina första år här uppe
använda sig af tolk, hvilket i många fall
kan vara lika obehagligt för hans
patient som hindersamt för honom själf.
Likväl är en mycket stor del af
befolkningen ögonskenligen af rent svenskt
ursprung, och af återstoden äro många af
blandad ras. En rent finsk typ bland
barnen är nära nog sällsynt.
Grunden till finskans starka ställning
i dessa trakter är dock ej svår att finna.
Åtminstone förefaller det mig som om
den lätt kan förklaras af bygdens
geografiska läge. Under det förbindelsen
med finska sidan från den rika
Tornedalen varit lätt, så att beröringen folken
emellan blifvit liflig och äktenskap, liksom
ännu ofta är fallet, ingåtts mellan
kontrahenter från västra och östra
älfstran-den, skildes bygden från Sverige af djupa
ödemarker, och befolkningen vid öfre
delen af Kalix älf kunde ingalunda i
välstånd mätas med grannarna vid den
nordligare floden. En lätt väg att breda
sig söderut fann finskan längs Tärendö
älf, som förbinder de båda storälfvarna.
Detta skäl för finskans öfvertag har
väl nu upphört att gälla och skall
förbytas i sin motsats, när en gång
Tornedalen får sin järnväg och därmed en
bresch öppnas i den finska språkmuren
Ett annat skäl existerar ännu i dag:
den vokalrika finskan faller sig lättare
för barnen att lära tala; barn af
svenskspråkiga föräldrar lära af kamrater eller
tjänarinnor finska och föredraga snart
detta språk. Jag har äfven trott mig
märka, att svenska föräldrar härvidlag
visa en rätt stor slapphet, utan att tänka
på att härigenom svårigheter i en
framtid beredas barnen, som ju i alla fall
måste lära sig svenska, icke blott för
skolan utan för lifvet.
Någon animositet mot svenskan synes
emellertid icke förefinnas. Tvärtom
beklagar mången bonde, att han ej kan
svenska, och föräldrarna se utan
undantag gärna, att barnen lära detta språk,
på hvilket numera all skolundervisning
försiggår ända från småskolans första
klass.
Staten har under senaste år frikostigt
bidragit till skolors upprättande: ensamt
i Paj åla församling har nian nu sex
ganska präktiga, nya lokaler, hvilka af
staten gratis förses med böcker och annan
materiel. Just dagarna före vår ankomst
dit hade från Mor j är v hämtats ett helt
hästlass böcker. Bönderna själfva, som
ända till för få år sedan ansågo skolor
som en lyx? väl till en stor del
beroende på den store väckelsepredikanten
Lars Levi Laestadius’ likgiltighet därför,
äro nu mera villiga att åtaga sig
utgifter för skolväsendet. Förtjänsten häraf
torde till stor del få tillskrifvas
kontraktsprosten Nyman i Hietaniemi, en
frisinnad och kraftfull kärnkarl, hvilkens
bekantskap jag hade förmånen göra i
Matarengi, där hans i grunden djupt
allvarliga och religiösa karaktär icke
hindrade honom från att gång på gång
med humoristiska infall och historier
sätta hela omgifningens skrattmuskler i
rörelse.
Vi besökte alltså skolan i Pajala
kyr-koby, vänligt mottagna af läraren hr
Henriksson och lärarinnan fröken Lund,
båda finskfödda men naturligtvis fullt
behärskande svenska språket. Så godt
som alla lärare häruppe äro af
finskspråkig börd, hvilket också torde vara
oundgängligt, då det naturligtvis aldrig kan
gå att i praktiken strikte efterkomma
reglementets föreskrift om uteslutande
undervisning på svenska. Det är
nämligen påtagligt, att man icke skulle kunna
komma någon vart med de små
nybör-jarne, hvilka komma till skolan utan
att kunna ett svenskt ord, om man icke
i någon mån toge finskan till hjälp,
åtminstone på det första stadiet.
Vid vårt inträde i den stora,
hvitme-nade folkskolesalen hälsades vi med att
hela klassen, eller rättare alla klasserna,
reste sig, och hundra ögon vändes
nyfiket mot främlingarna, som kommit så
otroligt långt bortifrån. Det var
kristendomslektion, som pågick, och svaren
föllo lika raskt och säkert och på lika
god svenska som i någon skola söderut.
Blott någon gång hände det, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
