Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 19. (1,062.) 7 maj 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 19
SVENSK LÄRARETIDNING. .
363
matiska undervisningen inskränkes
betydligt, undervisningen i gamla
testamentets biblisk historia inskränkes, så
att de berättelser, som innehålla de lägre,
judiska religiösa uppfattningarna, hvilka
strida mot kristen uppfattning om Gud
och som åstadkomma motsägelser mellan
religionsundervisningen och andra
ämnen, borttagas ur barnens läroböcker.
Barnen böra ej inläras att hålla för
sant, hvad vetenskaplig forskning
bestämdt utdömt. Under det några mena,
att hufvudsaken med
religionsundervisningen är att religiöst påverka barnet,
anse andra vikten böra läggas på
meddelande af ett historiskt
kunskapsmaterial, omfattande judarnas, kristendomens
och hedningarnas religionshistoria, därvid
särskild hänsyn bör tagas till svenska
kyrkans historia. Inhämtande i skolan
af svenska kyrkans lära är en fordran,
som staten måste uppställa, och en
historisk framställning af denna läras
uppkomst och utveckling torde äfven
t. o. m. ateisten anse som ingalunda
olämplig i skolan.
Efter att i korthet ha karakteriserat
rektorerna Wserns och Beskows, lektor
Bergströms, d:r Fries, pastor Klaveness
m. fl. reformförslag skildrade talaren det
sätt, på hvilket religionsundervisningen
nu i allmänhet bedrifves. Tomheten i
hvad som bjudes barnen och våldet på
den religiösa själfbestämningsrät^en
fyller den tänkande med harm och hat -
det är domen öfver den
religionsundervisning, som meddelades i våra skolor
på 1860-1880-talet. Och domen öfver
våra dagars religionsundervisning skall
knappt bli annorlunda. För
reform-ifrarne är det ett personligt behof att
säga ifrån, att religionsundervisningen
blifvit gjord till hvad den icke bör vara
- den är tråkig.
Skola vi få en bättre
religionsundervisning i våra barnaskolor, måste den bli
i verklig mening historisk. Från denna
synpunkt äfvensom för tillgodoseendet
af behofvet om kännedom i svenska
kyrkans lära försvarar Luthers lilla
katekes sin plats i skolan, skrifven som
den är af mästarehand med snillets
omisskännliga prägel. Men den påbudna
utvecklingen af Luthers lilla katekes
skola vi söka få bort, då den är
särskildt i afseende på formen olämplig
och med hänsyn till innehållet obehöflig.
Vi ha ju på andra områden sett oss
nödsakade att kasta 1860- och 7O-talens
tyska-pedagogiska uppfattningar öfver
bord - vi måste också göra det med
den ännu kvarstående långkatekesen.
Böra vi söka få en annan
katekesutveckling, en annan långkatekes i stället?
Nej, Luthers lilla katekes jämte bibliska
historien, evangelierna och några af våra
svenska psalmer äro tillräckliga för
ändamålet. Reformvännernas enstämmiga rop
måste blifva: » Bort med långkatekesen!»
I hvilken ordning bör kunskapsstoffet
vid religionsundervisningen meddelas?
Här ett förslag! I förbindelse med
gamla testamentets bibliska historia för
9- å 10-åringar bör första hufvudstycket
i Luthers lilla katekes inhämtas, i
sammanhang med nya testamentets
berättelser böra tredje hufvudstycket samt
första och andra artiklarna inläras.
Andra artikeln bör uteslutande tagas
historiskt. Om tredje artikeln af Luthers
lilla katekes skall medtagas, bör den
komma sist och komma med liksom till
på köpet. Fjärde och femte
hufvud-styckena böra förläggas till
konfirmandundervisningen.
Religionsundervisaren bör alltid
framhålla, att innehållet i Luthers lilla
katekes är vår kyrkas bekännelse. Genom
e Q sålunda reducerad
religionsundervisning kan timtalet för densamma minskas,
och den historiska metodens tillämpande
på detta fack skall göra undervisningen
intressant och barnen skola komma att
röna religiös påverkan.
En amerikansk pedagog har genom
undersökningar kommit till det resultat,
att gamla testamentet är mest omtyckt
af barn i åldern 8-14 år och nya
testamentet af lärjungar om 15 år och
där-utöfver.
En liflig diskussion uppstod, i hvilken
utom inledaren professorerna S. Ribbing,
A. Kock och F. A. Johansson, lektorerna
K. Esscher och K. Wintzell, hof pre dikanten
Fr. Ekdahl och folkskolläraren N. Lundahl
deltogo.
Endast hr Ekdahl försvarade 1878 års
katekesförklaring såsom varande lättare
för barnen än Luthers lilla katekes.
Öfriga ställde sig i hufvudsak på
inledarens sida.
Så framhölls faran af att en
åskådning med makt, tryck och tvång pressas
på barnet eller ynglingen - en
reaktion inställer sig nästan alltid -, att
dogmen har en gifven plats i
kristendomsundervisningen, ty dogmen är ett
uttryck af en viss tids försök att lösa
ett problem, som framställt sig för den
tidens människor. Vår tid kräfver andra
formuleringar för lösningen af de
problem, som nu framställas. Det vore
därför lyckligt, om en bok kunde skrifvas,
som motsvarade vår tids anspråk på en
kristendomslära. Luthers lilla katekes
bör tjäna som utgångspunkt för
dogm-undervisningen. Dogmen kan aldrig bli
en slutgiltig formulering af problemen.
Ifall religionsundervisningen kunde på
ett tillfredsställande sätt meddelas i
hemmen, kunde den skiljas från skolan, men
då så ej är fallet, kan skolan ej
borttaga clen. Men efter konfirmationen
borde den inskränkas till religionshistoria.
De enfcla, primitiva mänskliga gestalterna
i gamla testamentet tilltalade barnen,
hvilket de allra flesta erfarit.
Det centrala och viktiga i
kunskapsstoffet är nya testamentet, hvarför
hufvudvikten i skolan måste läggas på att
barnen tillägna sig detta. I stället för
en lärobok i nya testamentets, bibliska
historia böra själfva evangelierna
användas. Blott de resultat, hvilka de
litteraturhistoriska undersökningarna af
bibelns böcker visat vara riktiga, skola
medtagas vid undervisningen. Luthers
lilla katekes och intet därutöfver bör
läras utantill; skola vi ha en förklaring
till denna, bör den vara i resonnerande
form och ej i frågor och svar samt taga
full hänsyn till såväl de erfarenheter,
som kyrkan gjort efter Luthers tid som
till den kulturståndpunkt, som vi öfver
hufvud taget nu uppnått. Hufvudsaken
vore dock alltid, att kristendomslärarne
vore mäktiga sin uppgift.
’*
Det intressanta mötet var talrikt
besökt. Efter mötet var samkväm
anordnadt för rektor Almquist. L.
a*-REKVIRERA
PROFNUMMER
af SVENSK LÄRARETIDNING för
utdelning till lärare, lärarinnor och skolvänner!
Fås gratis och portofritt.
Nytt i bokhandeln.
Hvarför och huru böra vi läsa bibeln? af
d:r Karl Fries. Sthm, Förbundet mellan
Sveriges K. F. U. M. 25 öre.
Våra läkares utbildning af professor J. V.
Hultkrantz. (I vår tids lifsfrågor. 23.) Sthm,
Fr. Skoglund (i distr.). 75 öre.
Ett folk af Verner von Heidenstam. Sthm,
Albert Bonnier, l kr.
De nya poeterna (80-talet). Dokument -och
kåserier af David Sprengel. Sthm, C. & E.
Gernandts förlag. 4 kr. 50 öre.
P. A. Norstedt & söners förlagskatalog n:r
2 år 1879-1900. Utdelas gratis.
Supplement för år 1901 till P. A. Norstedt
<& söners förlagskatalog n:r 2. Utdelas gratis.
Djurvärlden. Sthm, Hugo Geber. Haft.
’47. 60 öre.
Berättelser ur svenska historien af C. Georg
Starbäck. Sthm, Beijers
bokförlagsaktiebolag. Haft. 43-52 å 25 öre.
Uppfinningarnas bok. Ny uppl., utgifven
af A. Berglund. Haft. 76. 60 öre.
Nordisk tidskrift. 3:e haft. - Varia. N:r
4. - Facklan. N:r 8. - Ljus. N:r 31. -
Hals ovännen. N:r 9.
Emma Olsson f. I söndags
middag afled i Göteborg f. d.
småskollärarinnan ’Emma Amanda Olsson. Hon var
född i Göteborg 1840, tog
småskollärarinneexamen därstädes 1871 och
innehade därefter anställning som lärarinna
i sin födelsestad till och med slutet på
vårterminen 1898, då hon tog afsked.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
