Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6. (1,049.) 5 februari 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 6
SVENSK LÄRARETIDNING.
99
Folkskolan och privatskolan.
(Motion i andra kammaren.)
I årets statsverksproposition har
k. m:t V punkt 19) under åttonde
hufvudtiteln begärt en höjning af det
hittills utgående understödet åt högre
skolor -för kvinnlig ungdom och
sådana samskolor, som äro upprättade
å orter/ där allmänt läroverk för
gossar ej finnes. Vid den
motivering för detta förslag, som
statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet lämnat i sitt anförande
till statsrådsprotokollet den 11 dem?,
nes, stöder han sig hufvudsakligen
på ÖB af rektor L. M. Waern
verkställd utredning af de ekonomiska
förhållandena vid nämda skolor, af
hvilken utredning tydligen framgår,
att det hittills erhållna
statsunderstödet är alldeles otillräckligt..
Orsakerna härtill angifvas vara
mångahanda, men en af dem vore
enligt den åberopade utredningen att
söka i den omständigheten, att i
själfva verket endast en del af
understödets belopp komme skolorna
såsom sådana till godo.
»Det ekonomiska värdet för de
ifrågavarande skolorna af iiet statsunderstöd, de
åtnjöte, reduceras», ’hetes; det i ofvannämda
anförande till statsrådsprotokollet, »ej
oväsentligt genom de villkor, som därvidi vore
fastade rörande dels kostnadsfri
undervisning, dels undervisning mot nedsatt afgift
för vissa elever, hvilkas antal vore bestämdt
i en ungefärlig proportion till understödets
belopp. På, grund af dessa villkor hade
vid de understödda skolorna 611 elever
undervisats afgiftsfritt, under det att 9"80
elever undervisats mot en årsafgift af högst
50 kronor. Finge man nu antaga, att de
611; frieleverna under andra omständigheter
skulle hafva tillhört san^rna skolor som
betalande elever, och vore, på sätt Waern
längre fram i skrifvelsen utvecklat,
medel-års-afgiften,- per- elev att beräkna till 125
kronor, så skulle ifrågavarande åliggande
representera ett värde af 76,375 kronor och
åsamka de understödda skolorna en lika
stor minskning i deras årsinkomst. Och
finge, man antaga, att de 980 elever, som
undorvisats mot nedsatt afgift, under andra
omständigheter skulle hafva tillhört skolorna
såsom fullt betalande lärjungar, skulle,
under samma förutsättning rörande
årsafgiften,^ medeltaf, genom det andra villkoret
(nämligen att 980 lärjungar erlade 50
kronor om året i stället för 125 kronor) de
understödda skolorna lidit en minskning af
73,500 kronor i sina årsinkomster. Nu vore
man visserligen ej berättigad att göra
sådana antaganden, en$r en del af eleverna
i fråga under andra omständigheter
sannolikt skulle ha saknat möjlighet att begagna
undervisningen’i dessa skolor. Den grad,
i hvilken de statsunderstödda skolornas
budget belastades genom, nämda åligganden,
borde ej mätas med summan af de båda
nyss angifna talen. Men det faktum, som
framgfnge af utredningen, vore, att omkring
149$75 kronor af statens årliga anslag till
högre flickskolor, och samskolor användes
till att helt eller delvis bekosta vid pass
1,600 barns undervisning i dessa skolor. Af
det statsanslag å 196,875 kronor, som under
det afsedda räkenskapsåret utgått till sagda
skolor, hade alltså, strängt taget, endast en
mindre del eller 47,000 kronor varit att
betrakta såsom understöd åt skolorna, under
det att den större delen haft karaktären af
understöd åt föräldrar och målsmän i och
för deras barns uppfostran.»
En liknande uppfattning uttalades
i en på uppdrag af föreståndare och
föreståndarinnor vid Sveriges
flick-och samskolor den 30 augusti 1901
till k. m:t afgifven petition, hvari
bland annat anfördes:
Enligt de villkor, som för närvarande
vore fästa vid de understöd, som åtnjötes af
våra nick- och samskblor, undervisades
omkring’ 6 procent af hela lärjungeantalet
kostnadsfritt och omkring 9 procent mot en
årsafgift af 50 kronor. Att öka denna
procent kunde med nuvarande understöd från
det allmännas sida icke ifrågasättas, enär
dessa villkor för skolorna, särdeles de
mindre, i icke obetydlig grad förminskade
värdet af det erhållna understödet, och äfven
nied ett förhöjdt anslag borde endast
undantagsvis och i ringa utsträckning en
ökning af Mplatserna eller halfbetalande
elever ifrågakomma, om anslaget skulle vara
den understödda skolan till verkligt gagn.
Dessa uttalanden från flick- och
samskolornas målsman visa, att ifall
man anser, att ifrågavarande skolor
under det i utredningen afsedda
räkenskapsåret erhållit ett
statsunderstöd af 196,875 kronor, så är detta
endast nominellt riktigt. Nämda
belopp måste egentligen tänkas
uppdeladt i två summor, utgående för
alldeles olika ändamål: 47,000
kronor såsom understöd åt skolorna och
149,875 kronor såsom understöd åt
ett antal obemedlade eller mindre
bemedlade föräldrar, hvilka önska
få sina barn undervisade i så
kallade högre flick- och samskolor i
stället för i folkskolan.
Samma uttalanden ådagalägga
dessutom, såsom ock naturligt är, att
skyldigheten att hålla frielever eller
halfbetalande elever, innebär en
belastning af flick- och samskolornas
budget samt en bidragande orsak till
det ekonomiska betryck, som k. m;ts
nu framlagda proposition afser att i
någon mån afhjälpa.
Under sådana ’omständigheter kan
man knappast underlåta att göra sig
den frågan: finnes det verkligen
något skäl, som tvingar staten att
såsom ett slags godtgörelse för det
gifna understödet pålägga flick- och
samskolorna ett åliggande, hvilket
af dem kännes såsom en tyngande
och hämmande börda? Eller, för att
formulera samma fråga på ett annat
.s-ätt: är det verkligen ett statsintresse,
att halft annat tusental barn sättes
i tillfälle att besöka högre skolor i
stället för folkskolan, och kan detta
intresse ’anses så maktpåliggande,
att större delen af det till flick- och
samskolorna utgående statsbidraget
bör för detta speciella syftemål
användas?
Under en förutsättning skulle man
kunna vara benägen att på detta
spörsmål gifva ett j åkande svar. Att
bereda obemedlade eller mindre
bemedlade föräldrars barn tillfälle till
högre studier är utan all fråga ett
statsintresse af högsta vikt, så vida
det gäller sådana barn, om hvilka
man har anledning antaga, att
studiebanan är den genom framstående
intellektuell begåfning af naturen för
dem anvisade. Men att så skulle
vara förhållandet med de 1,500 till
1,600 halfbetalande eller icke
betalande elever, åt hvilka flick- och
samskolorna årligen nödgas meddela
undervisning, är i hög grad
osannolikt. Deras intagande bestämmes
ingalunda genom något slags ordnadt
urval och sker dessutom vanligen
vid så tidig ålder, att ett dylikt
urval ej är tänkbart. Det är på grund
häraf omöjligt att föreställa sig, att
dessa 1,500 till 1,600 lärjungar skulle
utgöra likasom eliterna bland den
stora massan af obemedlade eller
mindre bemedlade föräldrars barn.
Men, torde någon möjligen
häremot kunna invända, om också
ifrågavarande 1,500 till 1,600 barn icke
kommit i åtnjutande af högre
skolundervisning genom något med
hänsyn till deras ådagalagda
studiebe-gåfning gjordt urval, så innebär dock
denna högre undervisning för dem
personligen och för deras föräldrar
en så stor förmån, att ingen borde
förmena dem det statsunderstöd af
ungefär 150,000 kronor, som för
ändamålet årligen kommer dem till deL
Härom kunna emellertid
meningarna vara något delade. För det
mindretal, som är utrustadt med
utpräglade studieanlag, innebär det
måhända en förmån attr om ock helt
eller delvis på nåder, blifva
öfver-flyttad till en skola, som meddelar
s. k. högre bildning. Men med
afseende på de flesta af ifrågavarande
barn torde det låta tänka sig, att
nämda »förmån» är ganska
tvifvel-sam. Den uppfattningen är
säkerligen ,ej alldeles ogrundad, att det
för många af dessa barn skulle vara
lika bra, att icke säga bättre, om de
finge genomgå folkskolan och därpå
folkskolans högre afdelning eller en
högre folkskola, samt att den
undervisning i tre främmande språk, som
i flick- och samskolorna lägger
beslag på deras tid och intresse, mer
än väl uppväges af den grundtoire
undervisning i handaif>ete och MuMig
ekonomi, som °på folkskolans högre
stadium i stället skulle komma dem
till del.
Med afseende härå kunna ju
emellertid olika åsikter göra sig gällanda.
Flick- och samskolornas . skyldighet
att skaffa sig halfbetalande eller icke
betalande elever kan från dessa
elevers egen synpunkt af somliga anses
såsom en afgjord fördel, af andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
