- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 20:e årg. 1901 /
678

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 40. (1,031.) 2 oktober 1901 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

678

SYENSK LÄRARETIDNING.

N:r 40

som ock haft i uppdrag att verkställa
allt, som till byggnadsarbetet hört.

Huset är uppfördt af byggmästaren
J. Edlund i Tumba efter ritning af
arkitekten C. Olinder i Stockholm.
Entreprenadsumman uppgick till 17,900 kr.
Uthus, inrymmande källare, tvätt- och
bagarstuga samt vedbodar m. m. är
under byggnad för en kostnad af omkring
3,000 kr.

Den lilla bilden återgifver Hamra
småskolehus, vackert beläget i Tumbadalen,
ett stycke nedanför nya folkskolehuset.
Det uppfördes för fyra år sedan af
Aktiebolaget Separator för en kostnad af
omkring 10,000 kr. och försågs äfvenledes
på bolagets bekostnad med en fullständig
uppsättning skolmöbler af bästa
beskaffenhet. Byggnadens nedra botten
upptages af skolsal för något öfver 30 barn,
afklädningsrum och en synnerligen
treflig och bekväm lärarinnebostad, rum och
kök m. m. samt bostad för skolans
städerska. Sistlidet år skänkte bolagets
verkställande direktör J. Bernström i
Stockholm till skolan en bättre orgel samt
fullständig samling af präktiga planscher
och annan förträfflig materiel för
åskådnings- och räkneundervisningen, hvadan
Hamra skola i detta afseende kan
räknas till de bäst utrustade småskolor å
landsbygden. Skolan tillhör i öfrigt
församlingen, som ock aflönar lärarinnan.

Det ofvanbeskrifna nya skolhuset
invigdes i söndags e. m. med en
anslående högtidlighet i närvaro af
medlemmar i skolrådet, församlingens
lärarepersonal, skolbarn och föräldrar samt en
stor skara öfriga intresserade. En
musikkår från Separators verkstäder spelade
en marsch, under det samlingen skedde.
Så sjöngs ps. 204 v. 2, hvarpå
kyrkoherden K. A. Hagström höll
invigningstalet.

Utgående från psalmistens ord: »Gån in i
hans portar med tackande» framhöll tal:n i
högstämda, varmhjärtade ordalag skolans
salar som bildningens tempel, som
helgedomar i ljusets tjänst. Dess förnämsta
klenoder vore de kära barnen, hvilkas gryende
tankekraft och mognande själslif här väckes,
näres och fostras för tid och evighet.
Lärarekallets storhet och ansvar vore en uppgift,
nnder hvilken till och med änglars skuldror
skulle svikta. Dagen betecknades som en
glädjefest för lärare, barn och föräldrar, till
hvilka nu en präktig gafva> det nya skol-

huset, öfverlämnades., /Men den vore äfven
en hoppets högtid, liksom ock skolans ar:
bete är en sådd på en förhoppning, en sådd
för kommande dagars skörd. Som frukter
af statens och kommunens välvilliga och
frikostiga uppoffringar för
folkundervisningen hoppades talrn, att den generation, som
efter oss skall upptaga arbetet i samhälle
och stat, skall blifva ej blott upplyst ar e utan
framförallt ädlare och mera dygdig, till gagn
och heder för det samhälle och fosterland,
som för dem öppnat bildningens salar.

Tal:n slutade med bl. a. ungefär följande
ord: Upplåten eder då, I portar, att först af
alla ärans konung må draga härin med sol
och ljus, med värme och lif! Blifve detta
skolhus såsom en stad på berget, en lysande
fyrbåk, som sprider sina strålar vida! Må
vi alla med varma böner och innerligt
deltagande följa det arbete, som här till Guds
ära skall utföras på detta område, den unga
vårens, det uppväxande släktets sköna
arbetsfält! Åt den treenige Gudens .namn vare
sålunda detta skolhus helgadt och invigdt!

Därefter sjöngs ps. 124: 2, hvarpå
förvaltaren V. Jonson å Hamra lämnade
en intressant redogörelse öfver
skolväsendets utveckling inom området under de
senaste 50 åren. Så följde ett
musikstycke, hvarefter läraren på platsen J.
Samuelsson å lärarepersonalens och
barnens vägnar frambar ett tack till
kommunens ledande och skattdragande
personer, till hrr byggnadskommitterade och
närvarande representanter från
aktiebolaget Separator för hvad under senare
tiden gjorts för folkundervisningens
främjande inom skolområdet. Sedan barnen
sjungit »Du gamla, du friska», talade
gjutaren C. A. Andersson å föräldrarnas
vägnar. Organisten G. Lindqvist sjöng
ett solonummer, musiken blåste »Härliga
land», och kyrkoherden Hagström
uttalade till sist ett tack till
byggnadsentreprenören och alla, som haft med
skolhusbyggnaden att skaffa, för ett i allo
utmärkt arbete samt nedkallade Guds
välsignelse. Högtidligheten afslutades
med’ps. 500: 7.

#

Botkyrka skolväsen torde nu med skäl
kunna anses jämförelsevis väl ordnadt.
Med en befolkning af något öfver 2,000
personer har församlingen tre folkskolor
anordnade enl. Litt. B med biträdande
lärarinnor för lägre afdelningen, sex
småskolor, två slöjdskolor för gossar, tre
dito för flickor samt fortsatt
undervisning vid alla tre folkskolorna. Vid trenne
af folkskolorna finnas l är j unge bibliotek.

J. S-n.’

Skriftliga
modersmålsöfningar 5 folkskolan.

Nedanstående utgör ett kort
sammandrag af det inledningsföredrag,
som vid första allmänna
folkskolemötet för Upplagd och Stockholm i
Uppsala den 13 Och 14 sistlidna
augusti hölls af hr J. J. Dalström. Den
i anledning af cjlet behandlade
ämnet antagna resolutionen återfinnes i
n:r 34 af denna tidning.

Rättskrifningsmetodiken tyckes under
senare ,tiden hafva råkat in i något
slags Öfver gångsstadium, under hvilket
man liksom famlar och söker efter fasta
utgångspunkter. Den allt mera
framträdande ifvern f Or psykologiska
undersökningar ger dock förhoppning om att
man ur detta dunkel småningom skall
, komma in på den väg, som säkrast
leder till målet. Så långt tyckes man
emellertid hafva kommit, att man icke
längre anser den gamla hederliga
diktamensmetoden vara den enda riktiga.
Man har funnit, att det är ljusbilden
eller ordets fysionomi, som vid
rättskrif-ningens inlärande spelar den afgörande
rollen. Och det är den genom yttre
åskådning i hjärnan alstrade ordbilden, som
i hvarje påkommande fall åter
framträder för den inre åskådningen. Själfva
grunden för rättskrifningens metodiska
anordning skulle alltså blifva denna:
rättskrifningen inläres därigenom, att i
hjärnan inpräglas riktiga ordbilder, och
detta inpräglande förmedlas företrädesvis
genom synsinnet, genom ögat.

Den viktigaste delen af de ortografiska
öfningarna måste sålunda blifva ordens
fixering. Denna sker vid innanläsning
och vid ordens uppstafning ur öppen
bok samt vid ordens nedskrifning, vid
hvilket sistnämda moment tillkommer
den invecklade handrörelse, som kräfves
för ordens återgifvande i skrift. Man
inser lätt, huru viktigt det därför måste
vara, att de använda ordbilderna äro
riktiga; intrycken på hjärnan hafva
nämligen samma styrka, antingen ordbilderna
äro riktiga eller oriktiga. Häraf följer
icke allenast, att de numera ur bruk
komna kakografiska öfningarna voro
förkastliga, utan ock att hvarje slags
missbildning af den text, som skall läggas
fram for ett i språkligt afseende
outveckladt öga, måste verka skadligt. På oss
äldre gör hvarje missbildning, låt vara
att den endast består i skiljetecknens
utelämnande eller stora bokstäfvers
ersättande med små, ett oangenämt
intryck. På barnen åter verka dylika
otympHgheter visst icke oangenämt;
äfven om de veta, att texten är oriktig,
verkar den i alla fall omedvetet till
efterföljd. Endast för ett enda fall kunna
s. k. ifyllningsöfningar försvaras,
nämligen då det gäller inöfningen af
rätt-stafningsskillnaden mellan det neutrala
participet och supinum. I detta fall
skall ordet under olika förutsättningar
framträda i olika gestalter och
bedömandet häraf grundas på grammatisk
kunskap, och dessutom förekomma dessa
öfningar ej, förrän lärjungarne nått den
säkerhet i rättskrifning och den mognad
i allmänhet, att någon skadlig inverkan
ej kan vara att befara.

Den grundläggande formen för
rättskrif ningsöfningarna måste vara
afskrifning, dock under den ovillkorliga
förutsättningen, att afskrifningen sker ordvis
och ej nedsjunker till ett tanklöst
kopierande bokstafsvis. Att redan från
början till afskrifning förelägga vanlig bok-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:44:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1901/0682.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free