Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (1,027.) 4 september 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
614
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 36
Den senaste afsättningen.
En lueka i folkskolestadgan.
»Skolbråket i Gkmnarsnäs», som
under flera år pågått, har varit föga
uppbyggligt, -det måste medgifvas,
och ined mera klokhet från ena och
en smula öfverseende från andra
partens sida hade det måhända kunnat
inskränkas till betydligt mindre
dimensioner. Det oaktadt kan man
icke neka, att utgången blef något
öfverraskande.
Enligt utslaget grundar sig
afsättningen därpå, att Bergman
»ådagalagt oskicklighet och försumlighet i
förrättande af sin tjänst samt visat
vanvördnad och otillbörligt
uppförande mot förmän». Då B. så sent
som 1875 aflade folkskollärareexamen
1 Karlstad, synes det sannolikt, att
»oskickligheten» icke afser
undervisningen utan uppförandet. På sin tid
offentliggjorde emellertid Bergman
åtskilliga intyg, som tycktes visa, att
meningarna om hans »oskicklighet»
voro ganska delade. I samma
intyg-vitsordades också Bergmans
uppförande såsom mycket godt, hvarjämte
ingen tjänsteförsummelse lades
honom till last.
Därutaf vågar man visserligen icke
draga den bestämda slutsatsen, att
Bergmans uppförande varit i allo
mönstergildt, lika litet som intygen i
fråga lämna någon garanti för, att
icke försumlighet i tjänsten vid ett
eller annat tillfälle kunnat
ifrågakomma. Af de 10 intyg, som vi sett
offentliggjorda, äro 8 afgifna af
präster och skolradsordförande, som
tjänstgjort inom Örs pastorat (till hvilket
Glunnarsnäs hör), innan schismen
mellan B. och skolrådet utbröt, och
2 af folkskoleinspektörer, hvadan de
dock bort tillmätas någon betydelse.
Mot domkapitlets beslut att stadfästa
afsättningen afgaf också lektor G.
Elowson på sin tid följande
reservation:
En folkskollärares varning- och afsättning
äro jämlikt folkskolestadgan att betrakta
icke såsom två moment af en ocM samma
handling utan såsom två skilda handlingar.
Först om och när varningen befunnits
fruktlös, äger skolrådet att skilja en skollärare
från hans befattning. Denna bestämmelse
synes mig innebära, att f Or giltigheten af
en afsättning fordras, att upprepade eller
nya förseelser tillkommit efter varningen.
Protokollet öfver skolrådets i Gunnarsnäs
sammanträde, då skolrådet fattade beslut
om Bergmans skiljande från
folkskollärarebefattningen, omförmäler emellertid icke
några upprepade eller nya förseelser, som
skulle hafva blifvit honom då lagda till last.
Förutsättningen om möjligheten af
förbättring efter varningen har uti förevarande
fall icke ens kunnat tillmätas vederbörligt
afseende, då ju beslutet om afsättningen
fattats, innan k. m:ts fastställelse af den
gifna varningen blifvit Bergman delgifven.
Enligt ett handlingarna bifogadt intyg af
fjärdingsmannen J. M. Andersson ägde
sådan delgifning rum först den 19 januari
1900, under det att skolrådets beslut om
afsättningen fattades den 11 september 1899.
På grund af allt detta anser jag, meo voto,
lagligt att upphäfva skolrådets beslut om
Bergmans afsättning såsom icke i
författningsenlig ordning tillkommet.
På afstånd vill det sålunda synas,
som om såväl domkapitlets majoritet
som k. m:t förfarit väl kategoriskt i
denna sak. K. m:ts utslag saknar,
såsom vi i n:r 30 påpekade, all
motivering, och domkapitlets motivering
inskränker sig till »hvad
handlingarna i saken gifva vid handen», ehuru
man lämnas i okunnighet om, hvad
detta »hvad» är.
Gällde det en mindre viktig sak,
vore härom icke mycket att säga.
Men att skilja en lärare, som enligt
samstämmiga intyg åtminstone under
13 år inom samma församling
tjänstgjort så, att han ansetts förtjäna
vitsorden berömliy för lärareskicklighet
och mycket godt för uppförande - att
skilja honom från samma befattning
»och därmed följande aflöning»
förmodligen hufvudsakligast därför, att
han »visat vanvördnad och
otillbörligt uppförande mot förmän», det är
dock en så allvarlig sak, att alla
hithörande förhållanden förtjänat den
grundligaste pröfning före afgörandet.
Det här refererade målet synes
också peka på en lucka i vår
skol-lagstiftning, som borde fyllas ju förr
desto hellre. Straffgraderna synas
oss vara för få, och afståndet dem
emellan allt för stort. Proceduren är
ju: först varning, sedan afsättning,
och äro vederbörande myndigheter
något så när snabba i vändningarna,
så sitter läraren icke länge säker,
sedan han undfått varning, åtminstone
i mål af har berörda beskaffenhet, där
det alltid måste blifva svårt för
läraren att bevisa, att han låtit sig af
föregående varning rättas.
Inom andra tjänstemannakårer går
man icke heller fullt så summariskt
till väga - med undantag möjligen
på det militära området. Man vill
ju så gärna se bandet mellan kyrka
och skola så fast sammanknutet som
möjligt, men i så fall borde icke allt
för stor olikhet göra sig gällande i
fråga om bestraffning för kyrkans
och skolans felande tjänare. Innan
en prästman dömes till mistning af
ämbetet för alltid, ådömes han
suspension för viss tid. En dylik
bestämmelse vore nog välbehöflig äfven i
fråga om folkskollärare. Under
sus-pensionstiden kunde den felaktige ha
godt tillfälle att öfvertänka sitt
handlingssätt, som måhända stundom
varit en följd af öfverilning eller obe-
tänksamhet. Att suspensionen, som
efter felets beskaffenhet kunde
utsträckas till längre eller kortare tid,
alltid borde föregås af laga
kraft-vunnen varning, hvilken i sin
ordning helst torde böra föregås af
föreställning, säger sig själft.
12 artiklar,
behandlande olika moment vid de
under förra veckan afslutade
sommarkurserna, återfinnas i dagens nummer.
Ett par artiklar, som inkommit, hafva
ej fått plats nu utan måst gömmas
till nästa gång.
Folkskolebyggnader på landet.
Vi fästa uppmärksamheten därå, att
kretsarnas uttalanden i denna fråga
böra senast den 15 d:s vara insända
till centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärareförening, för så
vidt dessa uttalanden skola kiinna
blifva beaktade vid det nu hos
öf-verintendentsämbetet pågående
arbetet med de nya normalritningarna.
Stipendieanslag, som tyvärr blifvit
obegagnade.
Gäfleborgs läns landsting anslog i
fjor 500 kr. att i poster om 25 kr.
utdelas till lärare och lärarinnor, som
önskade deltaga i årets
sommarkurser. På sin höjd hälften af* detta
belopp har kommit till användning,
och detta enligt hvad för oss
uppgifvits icke på grund af bristande
intresse hos lärarepersonalen utan af
det skäl, att densamma ej haft
kännedom om huru och när stipendierna
skulle sökas. Vederbörande hafva
nämligen icke infört något
tillkännagifvande härom i den tidning, som
är den mest spridda inom
lärarekåren.
SKO LNYH ETER
Folkskoleinspektionen. K, m:t
har på gjord ansökning entledigat
docenten J. L. Bager-Sjögren från det
honom meddelade förordnande att vara
folkskoleinspektör inom Onsjö och
Rönnebergs kontrakt af Lnnds stift samt
förordnat kontraktsprosten, k.
hofpredi-kanten, kyrkoherden i Landskrona
församling, fil. d:r Ernst Gustqf Ferdinand
Olbers att från och med den l
september 1901 tills ,vidare till utgången af
år 1904 vara folkskoleinspektör inom
nämda kontrakt.
Prosten Olbers, som för ett 20-tal år
sedan var rektor vid högre
lärarinneseminariet, har gjort sig känd som en
vän till folkskolan och hennes lärarekår
samt är sedan många år tillbaka med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
