Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 23. (1,014.) 5 juni 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
SVENSK IÄRARETIDKCSTa
N:r 23
präglade realism, som ett decennium eller
mer varit tongifvande. - - -
Folkbildningsarbetet har, fått färg och ton häraf:
det har blifvit, i stort sedt,
ett^magasine-rande af fakta.
Utifrån denna tidssituation måste det vara,
som sammanställningen af konst och
folkbildning ter sig främmande. Ty i och för
sig ligger i densamma säkerligen ingenting
omaka. Utgör icke konsten en väsentlig
del af vår kulturella odling? Hvem kan
sägas vara i nivå med denna och dock stå
utanför konstlifvets intressen? Begreppet
»bildning» är visserligen till sina gränser
synnerligen tänjbart, men så mycket är man
dock ense om, att en person kan vara
mångkunnig å det bokliga eller praktiska
lifvets vägnar utan att vara »bildad»; det
senare är han endast för så vidt han äger
estetisk odling. Vetandet enbart förfinar
hvarken sinnelag eller seder.
Det är detta, folkbildningsarbetet i icke
ringa grad förgätit. Och det är om
krafvet på plats för det estetiska momentet i
folkbildningen, som de däri intresserade nu
endräktigt samla sig. Man har insett, att
krafvet på skönhet måste väckas hos
individ och folk. Det skulle vara att väcka
till lif en agitatorisk kraft af s j älf
uppfostrande betydelse.
Det är egendomligt, att
folkbildningsarbetet ej känt sig igen i konsten, egendomligt
så till vida som bådaderas intressesfärer i
mycket sammanfalla. Konsten söker det
sköna i lifvet och naturen; den vill
förädla. Hvad annat vill folkbildningsarbetet?
Konsten är framställning, öfverförande af
verklighet och af stämningar. Är icke
folkbildningsarbetet detsamma? Och åter: de
behöfva hvarandra. Konstproduktionen
senteras endast af den individ, som sitter inne
med ett visst kunskapskvantum, ett visst
de tal j ve tände och ett visst mått af öfvad
tanke förmögenhet. * Å andra sidan: huru
onjutbara äro icke vetandets torrfakta utan
skönhetslinjernas inramning? Konsten är
som färgen i lifvets grå, som de himmelska
makter, hvilka skapa harmoni och
sammanhållning i tillvarons mångahanda, som
omedelbarheten, hvilken öfverför tankarna icke
på den mödosamma vägen från hjärna till
hjärna, utan från hjärta till hjärta. Så är
konsten född till del i folkbildningsarbetet.
Och dock stå de hittilldags främmande
för hvarandra, i stort sedt. En af orsakerna
till denna situation är ofvan påpekad. En
annan orsak är att finna i det faktum, att
konsten, så underligt det än låter, dock i
vida kretsar betraktas nästan som ett stycke
sedefördärf. Låtom oss lämna teatern ur
räkningen! Den kränkande missräkning,
med hvilken denna betraktas äfven å håll,
där man eljes påräknar sundt och
intelligent omdöme, är så djupt rotad, att
decennier torde behöfvas för att bryta
fördomarna. Lyckligast situerad är tvifvelsutan
tonkonsten. Men målaren eller skulptören,
hvem anser honom som en samhällets
välgörare? Konstkritikern tar pliktskyldigast
notis om hans skapelser. Den stora
allmänheten och särskildt den köpstarka
allmänheten har föga intresse för dem. Och
skönlitteraturen sedan! Vi ha lyckligtvis
ingen index på förbjudna böcker. Men en
desto större sådan på misstänkta. Dit hör
i regeln den s. k. skönlitteraturen, såvida
den icke är af gammalt datum eller af
godkänd akademisk kvalité. Naturligtvis
behöfves det kritik, och icke all konst är
skön eller bildande konst. Men detta är
en sak för sig, en annan är den
skuggrädsla, som lamslår sinnet för konsten
öfver hufvud.
Om det ligger sanning i det nu anförda,
så är däri en förklaring funnen till det
portförbud, som hittills hållit konsten på
afstånd från folkbildningsarbetet. En
ändring till det bättre står för dörren.
Konsten väntar med otålighet att få slå sitt
stora slag för folkets bildning och höjandet
af dess kulturella nivå.
Författaren fäster slutligen
uppmärksamheten på det sakförhållandet, att
en utgångspunkt för ifrågavarande
arbete finnes i det skönhetssinne, som
fordom tagit sig så vackra uttryck icke
allenast i vår folkliga poesi utan ock i
vår folkliga slöjd.
Storindustrien - säger han - bär
ansvaret för att ha dödat allmogens konstsinne.
Den har öfversvämmat marknaden med
smaklösa motiv på tapeter, med kram af
porslinskattor och .dito hundar m. m. Det har
skrifvas skarpa ord mot den förfuskning af
hem och bohag, som häraf blifvit en följd.
Man har bönfallit hos industrien om
tillverkning af prydnads- och
nödvändighetsartiklar, hållna i den goda smakens stil.
Det har till ingenting eller åtminstone till
jämförelsevis litet tjänat. Produktionen
rättar sig efter publikens önskningar. Det är
dennas smak, som måste odlas först. Den
odlingen måste ingå som ett väsentligt led
i folkbildningsarbetet från dess begynnelse
i folkskolan och allt igenom.
S KOLNYHETER
På grund af bortresa träffas
denna tidnings utgifvare icke under
de närmaste veckorna. Alla
skrifvelser i redaktionsangelägenheter
adresseras: Svensk Läraretidning,
Stockholm N.
Stockholms folkskolestat för
1901 behandlades onsdagen i förra veckan
af hufvudstadens kyrkostämmor. I
allmänhet taget blef det af folkskoleöfverstyrelsen
framlagda förslaget godkändt. Endast i ett
par mera väsentliga punkter fattade några
stämmor afvikande beslut.
Den viktigaste af de nyheter,
öfverstyrelsen föreslagit, var otvifvelaktigt
utvidgandet af »folkskolans högre afdelning»
från ett-årig till två-årig, naturligtvis med
bibehållande af dess frivilliga karaktär. Mot
detta förslag hade den bekante politikern
d:r Carl Nyström reserverat sig, emedan
han ansett, att skoltiden borde »i möjligaste
mån» förkortas. Han vann för sin mening
Klara kyrkostämma, som uppgifves hafva
varit besökt af - tio personer. I
Östermalm och Kungsholmen förklarades den
nya årsklassen obehöflig, ja skadlig, på
förra stället af professor Lindqvist, på det
senare af disponenten Sjöström; punkten
blef icke desto mindre gillad. I Jakob och
Johannes uttalade stämman, att lärjunges
öfvergång från högre afdelningens första,
klass till den andra borde tillåtas endast
under förbehåll af vederbörande lärares
förord - ett villkor, som torde kunna
anses tämligen oskadligt.
Det egendomliga projektet om
»biträdande öfverlärare» förkastades i Adolf
Fredrik och Östermalm, hvarest man beviljade
de nödiga anslagen för anställande af nya
öfverlärare, men med. det uttryckliga
villkoret, att dessa skulle erhålla samma
själfständiga ställning som de hittills befintliga^
I de punkter, rörande hvilka stammarnas
beslut varit skiljaktiga, tillkommer af
görandet som bekant »kyrkofullmäktige», hvilka
först i höst sammanträda.
Ferier och feriekurser, inom
Stockholms folkskoleöfverstyrelse har väckts
förslag att i år liksom 1899 sommarferierna
måtte utsträckas till den 29 augusti, på det
att lärarekåren måtte komma i .tillfälle att
bevista sommarkurserna i Uppsala den 14-
28 augusti. Efter en längre diskussion,
hvarunder inspektören upplyste, att ungefär
YU af hela lärarepersonalen deltagit i 1899
års kurser, blef förslaget af öfverstyrelsen
bifallet. Ett par ledamöter reserverade sig,
bland dem ordföranden.
Pedagogiska lärokursen i
Stockholm har under sitt nu. afslutade elfte
arbetsår fortfarande haft att glädja sig åt
ett lifligt deltagande från lärarekårens sida.
De anordnade pedagogiska föreläsningarna
hafva varit talrikt besökta, och i den
laborationskurs i kemi, som pågått i Klara
folkskola, hafva alla tillgängliga platser varit
upptagna.
Vid det styrelse- och revisorsval, som
sistlidna fredag förrättades af därtill inom
folkskolekollegierna och en del enskilda
läroverk utsedda elektorer, återvaldes till
styrelseledamöter folkskoleinspektören d:r
C. G. Bergman, folkskollärarne E. Carli
och A. Lindén samt nyvaldes fröken Augusta
Lithner, och utsagos till revisorer hr K. O.
Broström, d:r B. Hansell och fröken Hanna
Andersson.
Sjunde allmänna flickskolemötet
äger rum i Stockholm tisdagen den 11,
onsdagen den 12 och torsdagen den 13 juni.
Tisdagsmorgon kl. 9 förrättas morgonbön i
Adolf Fredriks kyrka, hvarefter
mötesdeltagarna samlas i Vetenskapsakademiens
hörsal, där de allmänna sammankomsterna äga
rum å följande tider: tisdag kl. 9,30-12
f. m., onsdag och torsdag kl. 9-12 f. m.
De särskilda sektionerna sammanträda i
Norra latinläroverket tisdag och onsdag kl.
2-4 e. m. Fredagen den 14 juni kl. 11
f. m. sammanträda föreståndare och
föreståndarinnor till enskild öfverläggning. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
