Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5. (996.) 30 januari 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 5
SVENSK LÄRARETIDNING.
75
lägga riksdagen förslag till enahanda
förbättring af löne- och pensionsförmåner för
lärarne och lärarinnorna vid rikets
folkskollärare- och lärarinneseminarier.
Såsom stöd för sin framställning
framhålla sökandena, att k. m:t och riksdagen
vid flera tillfällen förklarat, att lärarne vid
allmänna läroverken och lärarne vid
folkskollärareseminarierna böra med hänsyn till
löneförmåner vara likställda, hvarjämte
sökandena framhålla, att kompetensvillkoren
för dessa båda kategorier af lärare äro
desamma. Om lönerna vid seminarierna blefve
lägre än vid läroverken, skulle detta hafva
till följd, att läraretjänsterna vid seminarierna
icke skulle kunna besättas med fullgoda
lärarekrafter, hvilket vore så mycket mer
betänkligt som seminarierna hade det
ansvarsfulla uppdraget att utbilda lärare för
största delen af landets barn.
Pedagogiska biblioteket i
Stockholm* Vid sammanträde i lördags
återvaldes till styrelse för detta bibliotek rektor
E. Schwartz, folkskolläraren Fridtjuv Berg,
läroverkskollegan N. Gr. V. Lagerstedt, lektor
A. Lindhagen och fröken Matilda Videgren.
Af berättelsen om bibliotekets verksamhet
under förlidet år framgick, att antalet besök
varit talrikare än förut och inalles uppgått
till 1,314 eller mellan 6 och 7 hvarje dag,
då biblioteket varit öppet. Antalet boklån
hade stigit till 1,633 och låntagarne till 241.
Besöken öfverstege med 366, boklånen med
317 och låntagarne med 52 de högsta siffror,
som något föregående är förekommit.
Antalet band hade ökats med 1,500 och
uppgår nu till ungefär 18,500.
Löneregleringen vid
Stockholms folkskolor. Beträffande
öfvergången till det lönesystem, som antogs vid
majstämmorna i Stockholm 1899, bestämdes,
som bekant är, att de dåvarande
innehaf-varne af högre lönegrader skulle bibehållas
vid de aflöningsbelopp, till hvilka de voro
berättigade enligt den äldre staten, intill
dess att de på grund af uppnådda tjänsteår
kunde utan minskning i löneförmåner
öfverflytta till den nya. Emellertid har det visat
sig, att regleringen kunnat verkställas med
anmärkningsvärd skyndsamhet, så att den
redan nu, det andra året af den nya statens
tillämpning, finnes genomförd nästan utefter
hela linjen. Enligt det nyligen utarbetade
aflöningsförslaget för innevarande år kvarstå
nämligen endast 3 lärare och 15 lärarinnor
i de gamla lönegraderna.
K. m:t sade nej. I slutet af förra
året anhöll teologiska fakulteten vid
Uppsala universitet att få som teologie assistent
anställa rektorn vid Uppsala
folkskollärareseminarium, fil. kand. J. H. Bergendal.
Denna anhållan väckte ett visst uppseende,
enär rektor Bergendal hvarken aflagt
teologisk examen, som kunde på minsta vis
göra honom för sagda befattning kompetent,
eller ens vore prästvigd, och det saknades
ej i pressen antydningar om att
förordnandet skulle utgöra en tröst för det nederlag,
som rektor B. led i sitt uppträdande mot
nykterhetsrörelsen bland lärjungarna vid Upp-
sala seminarium. Universitetskanslern
tillstyrkte emellertid bifall till fakultetens
begäran men underställde frågan om
förordnandet k. nr.ts pröfning. Såsom var att
vänta, har k. m:t afslagit sagda anhållan.
Tvist om disposition af
klockarebol. Sunnerbergs, Grösslunda och Strö
församlingar beslöto 1886, att den dittills för
alla tre församlingarna gemensamma
klockare-, organist- och kyrkosångarebefattningen
skulle efter dåvarande innehafvarens afgång
delas på särskilda personer inom de olika
församlingarna. Rörande dispositionen af
det inom Sunnerbergs socken belägna
klockarebolet beslöts å kyrkostämma 1889, att
värdet af klockarebolets årliga afkastning
skulle fastställas till 150 kr., hvilka till
aflöning af socknarnas klockare skulle så
fördelas, att Sunnerbergs socken skulle erhålla
50, Gösslunda 30 och Strö 20 %. Kunde
före den l maj 1901 styrkas, att
klockarebolet blifvit skänkt till Sunnerbergs socken
enbart, skulle hela beräknade värdet af
klockarebolet oafkortadt tillfalla Sunnerbergs
socken.
Besvär anfördes öfver sistnämda beslut,
och yrkades i dessa,
att då det vore allmänt kändt å orten, att
klockarebolet på 1700-talet blifvit af enskild
person skänkt att tjäna som löneförbättring
åt klockaren i Sunnerberg men ej för
kloc-karne i pastoratets öfriga församlingar,
hvadan endast Sunnerbergs församlings enskilda
kyrkostämma haft rätt medgifva afstående af
klockarebolet till större eller mindre del, sagda
beslut, som således kränkte enskild rätt och
öfverskrede deras befogenhet, som detsamma
fattat, samt hvilade på ogiltig grund, måtte
upphäfvas.
Af de andra församlingarna påpekades, att
klockarebolet antagligen skänkts till hela
pastoratet och alltid ansetts som alla tre
församlingarnas gemensamma tillhörighet.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län förklarade,
att då Sunnerbergs pastorats gemensamma
kyrkostämma ej visat någon rätt att på egen
hand förfoga öfver sagda klockarebol, som
vore af krononatur, samt således ej bort
besluta om fördelning af dess afkastning,
blefve beslutet undanröjdt.
K. m:t har på anförda besvär ej funnit
skäl göra ändring i denna resolution.
Beviljande af medel för
utackordering af försummade och
vanartade barn är en fråga, som ligger
inom kyrkostämmas befogenhet att afgöra,
enligt ett i dagarna af länsstyrelsen i Malmö
afkunnadt utslag.
Lunds stadsförsamling beslöt å
kyrkostämma sistlidna oktober att godkänna en i
skolrådets förslag till utgiftsstat för 1901
upptagen post för sagda ändamål, och
häröfver anförde godsägaren G. Varholm i Lund
besvär.
Länsstyrelsen har ansett, att anordningar
för beredande af en särskild ändamålsenlig
uppfostran för lärjungar, hvilka genom
svårare vanart kunna utöfva skadligt inflytande
på sina medlärjungar och därför böra från
dem skiljas, måste anses hänförliga till sådan
fråga, hvarom kyrkostämma äger besluta.
Med anledning däraf och då klaganden eljest
icke anfört skäl för sina besvär, har
länsstyrelsen ogillat desamma.
Sitt tioårsjubileum firade sistlidna
lördag Klara församlings arbetsstuga med
en enkel fest. Det var nämligen den 26
januari 1891, som den lilla anstalten började
sin gagnande verksamhet, på initiativ af
numera aflidna friherrinnan Agnes Skogman,
dåvarande lärarinnan vid Klara folkskola
fru Sofi Nilsson och förste läraren
därstädes S. A. Kinnwall samt med biträde af
några bland skolans lärarinnor. Från en
ringa början har den alltmera utvecklats,
och numera sysselsättas i densamma
omkring 70 af församlingens fattigaste barn
med nyttigt arbete och erhålla där
bespisning.
Till festen voro inbjudna skolrådets
ledamöter samt en del medlemmar af
församlingen och lärarekåren, hvilka under de
gångna åren visat sitt intresse för och
deltagit i arbetet inom stugan, och därjämte
alla de i arbetsstugan intagna barnen.
Sedan dessa senare undfägnats med kaffe,
skildrade ordföranden i arbetsstugans
styrelse, fru Maria Strandell, uti ett
varm-hjärtadt tal anstaltens tillkomst, dess
uppgift och ändamål samt frambar ett tack till
alla dem, som under den nu förflutna
tioårsperioden främjat dess verksamhet.
Därefter roades barnen med förevisning af
skioptikonbilder samt sång och musik.
Sedan de därpå erhållit kvällsvard, utdelades
bland dem apelsiner, äpplen m. m., som de
fingo medföra hem. Festen afslöts med bön
af kyrkoherden A. Strandell.
Katekesfrågan inför Stockholms
prästsällskap. Den från
decembersam-inanträdet uppskjutna debatten örn behofvet
af en ny katekes fortsattes vid sällskapets
sammanträde den 14 dennes.
Regementspastor Schröderheim hade först
ordet. Katekesen vore nödvändig som
grundläggande lärobok i religionskunskap; det blefve
i längden farligt, om barnen blott finge
obestämda känslor och intryck af undervisningen
i det förnämsta ämnet - detta skulle då bli
sväfvande i luften för dem. Ingalunda borde
man väl rent ängsligt vara rädd att kritisera
Luther, »hvilken vi ej nådde upp till
stöfvel-klacken» - man måtte väl få skilja mellan
person och sak. Mycket är olämpligt
fram-ställdt och anordnadt i lilla katekesen. Tal:n
djärfdes ej påstå, att han själf kunde femte
hufvudstycket i Luthers lilla katekes och
skulle ej våga låta sig examineras däri. Ej
hade det väl varit Luthers mening, att
katekesen skulle pluggas utantill af barn -
snarare skulle den väl sättas i föräldrars och
lärares händer som uppfostringshandbok. I
fråga om den nuvarande katekesutvecklingen
har denna det grundfel, att där finnes för litet
åskådlighet och natur men för mycket
for-konstlad, populariserad systematiserad teologi;
dess form vore så abstrakt, att den blefve
opedagogisk. De, som utarbetat den, må hafva
varit fromma, lärda och utmärkta män, men
de hade haft alldeles för litet på erfarenhet
grundad sakkurskap för att kunna
åstadkomma en lämplig bok för folkets barn. Hvar
finnes en tillfredsställande utveckling af
trosbegreppet? I tredje artikelns behandling
finns en metafysik, som ligger utanför både
barneris och vår egen uppfattningsförmåga.
I tredje budets behandling förekommer ej ett
ord om kyrkoåret och högmässan, i fjärde
intet om konfirmationen, hvadan detta begrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
