Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 46. (933.) 15 november 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
762
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 46
LärMetfdning ställdes till landets
folkskollärare.
Skidlöpningen är en nationell idrott med
gammal rot i svenska bygder.
I de norra delarne af vårt vidsträckta
fädernesland är skidornas bruk ett
nödvändigt villkor för att »komma fram i
världen», men äfven i mellersta Sveriges
skogsbygder, ja under snörika vintrar till och
med på Skånes slätter, kunna dessa enkla
fortskaffningsredskap vara af ovärderlig nytta.
Säkert är, att den, som en gäng lärt sig
ränna på skidor, gärna spänner dem på fot,
när han skall ut i snöig nejd, vare sig nu
målet gäller nytta eller nöje.
Äfven ur nationalförsvarets synpunkt är
skidlöpningskonsten af stor nytta. Därpå
gifvas ur nordens krigshistoria många
exempel, hvilka ganska säkert hafva sin
tillämpning jämväl på vår tid.
Slutligen och icke minst är
skidlöpningens ädla idrott en god uppfostrare af ett
kraftigt släkte. Den gifver en synbarligen
kraftig mptipn åt skolynglingen under hans
lediga stunder. Blodet kommer i snabbare
omlopp, lungorna fyllas med ren och
hälsobringande luft efter vistelsen i skolsalens
damm och kvalm, musklerna spännas å arm
ocli ben, sinnet blir hurtigt, och ynglingen
lär sig tänka och handla snabbt vid
försöken att undvika träd och stenar under
yrande färd utför berg och backar. Lägg
härtill, att ynglingen, söm idkar denna idrott,
får kärlek till lifvet i naturen och på
så sätt mer än eljest undgår ett
själs-och kroppsmördande dagdrifvarelif, för
hvilket den manliga ungdomen så lätt faller
offer.
Om någon lärare måhända af omtanke
för sina lärjungars studier ännu är tviflande
i fråga om skidlöpningens nytta, vilja vi
tillspörja honom, örn icke skidorna utan
olägenhet kunna användas under vägen till
och från skolan, hvarigenom jämväl
våglängden å landsbygden i de flesta fall
förkortas, samt om icke å sön- och helgdagar
före gudstjänsten eller efter dess slut
utflykter lämpligen kunna anordnas för
ungdomen.
För att utbreda kännedom om denna lika
nyttiga som nöjsamma idrott i vidare
kretsar af vårt land, har Föreningen för
skidlöpningens främjande i Sverige på förslag
af en aktad medlem af landets lärarekår
beslutat att, efter rekvisition af hrr
folkskollärare, kostnadsfritt tillsända dem en
modellskida, efter hvilken skolynglingarne
antingen själfva eller genom andra kunna
få sina skidor tillverkade.
Dylik rekvisition bör ställas till
»Föreningen för skidlöpningens främjande i
Sverige, Stockholm», och effektueras så
fort ske kan, i den mån tillgångarna
sådant medgifva.
Må denna föreningens oegennyttiga
sträfvan för det uppväxande släktets bästa
mötas med det förtroende och intresse, som
den för visso förtjänar!
Enligt uppdrag:
Berndt Festin,
sekreterare i föreningen.
j
ULTOMTEN,
Skolbarnens jultidning,
har nu börjat sin vandring ut till de
tusentals hemmen hela Sverige rundt. Iledan i
början af månaden begynte utsändas enstaka
exemplar. Sedan nu bokbindarestrcjken
af-slutats, har arbetet med Jultomtens häftning
och skärning pågått med stor fart å icke
mindre än tre bokbinderier, så att behöfligt
antal exemplar nu kan erhållas. I lördags
expedierades till alla, som uttryckligen
begärt att få tidningen fore den 20 dennes,
och i veckan fortsattes nu till öfriga,
som begärt tidningen före månadens utgång,
äfvensom till dem, som rekvirerat pr
kontant (postanvisning).
#
Rekvisitioner mottagas fortfarande. Men
tillåta vi oss ännu en gång erinra om
vikten af att i god tid göra beställningarna.
Helst se vi, om rekvisitionen sker medelst
postanvisning (afgift endast 15 öre),
hvarigenom expeditionens arbete i hög grad
underlättas. Frimärken mottagas endast, då
det gäller smärre belopp (under 2 kronor).
Vördsamt anhålles, att beställning icke
sker pr telefon. Fel äro vid dylika
beställningar omöjliga att förekomma, efter hvad
erfarenheten visat, hvarjämte det ju för
både af sändaren och mottagaren i regeln tar
vida kortare tid att ordna saken genom ett
par rader på ett 5-öres bref kort.
l Ml Ni önskar Jultomten,
Tumme/i ten eller Tomtefars sagor, så insänd
rekvisition nu genast! Endast genom att
beställa i denna månad förvissar man sig om
att säkert få tidningarna.
Adressen är endast:
Svensk Läraretidning, Stockholm N.
Hvad lärarekåren säger om årets
Jultomte.
Jultomten har, så vidt vi förnummit,
öfverallt rönt välvilligt mottagande. Ur bref
från lärare och lärarinnor i skilda delar af
riket meddela vi ytterligare följande
uttalanden :
>Hväd tycker Ni om Jultomten i år»?
frågade jag barnen, sedan de fått betrakta den
både på yttersidorna och inuti. Svaret blef
ett enstämmigt: Den är vådligt stilig! - Och
detta omdöme är den ärligen värd. För hvarje
år som gått har jag tänkt, att höjdpunkten för
både illustrationer och text i en så
jämförelsevis billig jiilpublikation vore uppnådd, men,
hvarje följande år har visat motsatsen. Och
årets »Tomte» har lämnat sina föregångare
långt bakom sig. Eedan af profblädet kunde
jag förstå, att han skulle kläda sig i extra fin
dräkt, men att den skulle bli så öfverlägsen,
som den verkligen är^ hade jag ej väntat.
Betrakta t. ex. Anna Cramers »Flädermor»!
Hvilken skärhet ligger icke i den lilla
gruppen! Flickans utsträckta hand, hennes af
glädje strålande ansikte, gossens om spänd
uppmärksamhet vittnande drag, hans säkra
grepp i tömmarna, allt är en bild så
lefvande, så naturlig men på samma gång så
enkel! Att en sådan tafla skall vara till god
hjälp för läraren vid hans försök att
intressera barnet för det sköna, år säkert.
Eller titta på föregående sidalt Den lille
»Svartingen» berättar en jul hemlighet, l Den
bilden kommer helt visst att locka fram
klingande skratt från mer än ett par
barnaläppar.
Texten är också alltigenom ypperlig.
Marknaden i Holland meddelar åtskilligt om seder
och bruk i detta land under en sådan form,
att det måste bli roande för barnen. Och
att kunna lära under glädje, är ju idealet för
undervisningen. Lillebrors uppoffrande
handling kommer nog också att uppväcka ädla
känslor hos barnen.
Det är ett nöje att arbeta för spridningen
af dylik litteratur, på samma gång det är
mycket tacksamt. Jag har äfven funnit, att
det för hvarje jul går lättare att sprida
Tomten. Det är väl bästa beviset för att den
blifvit kär och efterlängtad för barnen.
Ja, nu ha vi genomläst hela praktupplagan
- vi kunde inte vänta. Det var för de små
en sann fest, en försmak af julen, och jag
kan icke underlåta att å deras vägnar skrif va
ett tack.
Hvad som genast slog mig vårhatt en röd
tråd, kanske författarne omedvetet, genomgår
alla de allvarliga bidragen.- I slutet på det
sekel, som mer än föregångarna fått uppbära
beskyllningar för njutningslystnad och egoism,
hafva författarne, när de höjt sig till barnens
ståndpunkt, gripits af ett inre kraf att gom
ideal för det unga släktets sträfvanden ställa
själf up*poff ringen s, pliktkänslans och
förbrödringens tanke. I poemet »Jul» ägnas
lejonparten åt de barn, som sitta i »mörko lande»,
fast barn af samma fader i ljuset.
Tiggargossen i »Kungens finaste ros» sätter rygg
och frihet på spel för att få lilla Maj glad.
»Lillebror» får i den svenske krigsmannen
en öm »storebror», och den holländska
fiskarflickan har klart för sig, att »far och mor
nog äro lika snälla i alla länder». Wranérs
lille väskeman blir ej lätt om hjärtat förrän
han som kronan på dagsverket tillställt
änkan hennes bref, och Fallströms
»skärgårdspojke» är vid elfva år »gårdens ende dräng».
Af sådant virke blir där en gång duktigt folk.
Arbete offervillighet och försakelse kunna
ej nog framhållas för det unga Sverige.
Också blir en sådan gosse kung i sitt eget lilla
rike en gång, äfven om han ej »får
risgrynsgröt hvar kväll och kan doppa den i smör»
såsom Olof önskar sig i »Hvad skall du bli?»
Den krya »Lina», som vid grinden samlar
bidrag till mors klena hushållskassa och den
krullhårige negerpojken »Tom», som gärna
underkastar sig till och med stortvätt i hopp
att nå den civiliserade hvitebrors ståndpunkt,
hafva hvar sin lärdom att gifva, fast i lätt
och lekande form.
Vi äldre bedöma nog litterära alster annor
lunda än de små göra det. Men den, som
länge och med lust sysslat med
barnuppfostran, har så satt sig in i de smås tankegång,
att han ej står tveksam om hvilket som
förmår fängsla deras intresse och vinna deras
bästa bifall. Stödd på gammal erfarenhet,
vågar ;jag därför säga, att årets »Jultomte»
skall taga sina små läsare med storm.
Utan att på minsta, sätt vilja förringa
värdet af de här ej särskildt upptagna bidragen,
vill jag främst framhålla: »Den lille
bref-bäraren», en förträfflig bit full af äkta
verklighetsstämning, »Lillebror», som gossarne
säkerligen komma att läsa -mer än en gång,
och den täcka, särskildt för flickorna
anslående »Kungens finaste ros».
Af de humoristiska styckena, hvilka
ingalunda böra sättas i skuggan, har Jag särskildt
fäst mig vid »Hvad skall du bli?», »De fyra
tanterna» med dess förträff liga illustrationer;
,»Den högfärdige ;snögubben» med dess pigga
nmsikj »Tänk, lille hyite bror», nied en
alldeles förträfflig \ . itafla samt riddaren \ > Finn
Komfusenfej» med många roliga »gubbar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
