Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 42. (929.) 18 oktober 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 42
SVENSK LÄRARETIDNING.
687
En liflig lönerörelse
pågår för närvarande bland statens
ämbets- och tjänstemän från de högst
aflönade ända ned till vaktmästarne.
Äfven stadskommunernas tjänstemän
synas komma att följa exemplet;
åtminstone ha de redan börjat i
Stockholm. Motiveringen är öfverallt
densamma, nämligen de ovanligt höga
lef-nadskostnaderna. På grund däraf ha
också de framställda anspråken ansetts
billiga och mottagits sympatiskt såväl
af vederbörande ämbetsverk som af
tidningspressen i allmänhet.
Om folkskollärarne hittills intagit en
afvaktande hållning, så får
förklaringen härtill ingalunda sökas däri, att
deras ekonomiska ställning skulle vara
bättre än öfriga tjänstemäns. Tvärtom
har det på sin tid uppvisats, att t. o. m.
många vaktmästare äro i bättre
ställning än en lagligen aflönad
folkskollärare. Men då riksdagen så nyligen
som förlidet år beviljade ett andra
ålderstillägg, som i år kommit äldre
lärare till godo, vill man naturligtvis
icke utan trängande behof bringa
frågan om löneförbättring på tal så snart
igen.
Ett sådant trängande behof föreligger
emellertid nu. De höga
lifsmedelspri-sen äro minst lika kännbara för
folkskollärarne som för öfriga löntagare
och så mycket kännbarare, som de
förra tillhöra de svagast aflönade. En
löneförbättring är sålunda för
folkskollärarne lika väl motiverad af de dyra
tiderna, som den är det för öfriga
tjänstemän.
I flera städer har också
lärarepersonalen med detta års ingång fått sina
löner väsentligt förbättrade, dels genom
höjda grundlöner, dels genom nya eller
förhöjda ålderstillägg. Dessa
löneförbättringar utgå emellertid helt och
hållet från kommunerna; men då endast
ett ringa antal landskommuner kunna
tänkas vara villiga att följa städernas
exempel, återstår ingenting annat än
att ånyo påkalla statsmakternas
understöd.
Då det för närvarande torde vara
de yngre lärarne och lärarinnorna, som
främst äro i behof af löneförbättring,
synes en höjning af begynnelselönen
vara af rättvisa och billighet påkallad.
Enklast torde då vara att på samma
gång skaffa det mycket segslitna och
ofta omtuggade kofodret ur världen
genom att höja grundlönen åtminstone
till 800 kr., hvaraf staten såsom nu
betalar två tredjedelar och
kommunerna en tredjedel. Naturligtvis skulle
de två nuvarande ålderstilläggen å 100
kr. hvartdera bibehållas, så att lönen
efter fem år blefve 900 och efter tio
år 1,000 kronor.
Genom minimilönens höjning skulle
visserligen en ökning af statsanslaget
nödvändiggöras, hvaremot
kommunernas bidrag skulle minskas från 300 kr.
till 266,67 kr. för de lärare, som ha
mindre än fem tjänsteår och haft 100
kronors kofodersersättning.
En dylik »lönereglering» förefaller
således rättvis äfven ur finansiell
synpunkt, då staten har pengar i
öfverflöd, medan ännu många kommuner
ha rätt dryga utgifter. Denna sida af
frågan kommer dock lärarekåren
mindre vid. Hufvudsaken är, att en
löneförbättring är af behofvet påkallad,
hvarför det är att hoppas, att den ej
allt för länge låter vänta på sig.
Intill dess riksdagen beslutat
angående en allmän löneförbättring, torde
man kunna förvänta, att de
församlingar, hvilka vilja tillförsäkra sig goda
lärarekrafter, bevilja sina lärare
åtminstone ett extra dyrtidstillägg.
Glädjande nog hafva, såsom framgår af
redogörelserna i denna tidning, åtskilliga
församlingar funnit sig böra i någon
mån förbättra sina lärares ekonomiska
ställning, och det är att hoppas, att
under höstens lopp rätt många skola
följa exemplet.
[-Tvångsuppfostringskommittén-]
{+Tvångsuppfostrings-
kommittén+}
har, som bekant, för närvarande
sammanträden härstädes. Under de senaste
dagarna har om densamma i pressen
cirkulerat en hel del uppgifter, som
äro i flera hänseenden vilseledande.
Ett mindre väsentligt misstag
innebär påståendet, att kommittén varit
samlad sedan den 13 sistlidna
september; rätta förhållandet är emellertid,
att den sammanträdde den 30 i samma
månad. Viktigare är den uppgiften,
att kommittén för hvarje församling i
riket föreslagit en institution, som skulle
heta »barnuppfostringsnämd», och som
skulle hafva »att taga vård om de barn
inom församlingen, som befinnas vara
i sedligt afseende försummade eller
vanvårdade». För hvar och en, som
känner sakens förhistoria inom riksdagen
och erinrar sig det uppdrag, som
kommittén redan vid sin tillsättning af k.
m:t erhöll, bör det vara klart, att
kommittén icke kunnat begränsa sina
förslag blott till barn af detta slag utan
därjämte och framför allt måst låta
dem omfatta sådana barn, som äro
vanartade.
Kommittén har tänkt sig, att den
kommunala myndighet, som skulle hafva
att besluta om åtgärder för de
vanartade och de i sedligt afseende
försummade barnens uppfostran, äfven kunde
få den s. k. fosterbarnsvården sig
anförtrodd, och det är närmast detta, som
framkallat den tanken, att
ifrågavarande myndighet skulle erhålla nam-
net »barnavårdsnämd» (icke
»barnupp-fostringsnämd»). För öfrigt lärer det
ännu vara tvifvelaktigt, huruvida inom
kommittén full enighet kan vinnas
rörande detta förslag om en alldeles ny
kommunal myndighet vid sidan af de
tre förutvarande, hvilka i större eller
mindre utsträckning hafva med
barnuppfostran att beställa, nämligen
kyrkoråd, skolråd och fattigvårdsstyrelse.
Att den påtänkta
»barnavårdsnäm-den» skulle för sin verksamhet
använda det kyrkliga »diakonatet», torde i
alla händelser ej blifva af kommittén
föreslaget. Likaså måste den
uppgiften bero på ett missförstånd, att
nämden för åstadkommande af * en lämplig
arbetsorganisation skulle gifva sitt
verksamhetsområde en dubbel indelning,
nämligen i »distrikt och rotar»,
Slutligen torde böra tilläggas, att
kommittén, då detta skrifves, ännu ej
fattat definitiva beslut rörande
lydelsen af de lagförslag, den tänker
framlägga, samt att dess arbeten öfver
hufvud taget ännu ej äro så långt
framskridna, att det med säkerhet låter sig
beräkna, när dess betänkande kan vara
färdigt till underskrift och aflämnande.
Visserligen vore det önskvärdt, att dess
förslag snart såge dagen, i synnerhet
som kommittén i måndags kunde fira
sitt treårs-jubileum, men något
framläggande af kunglig proposition i
ämnet till nästa riksdag är i alla
händelser omöjligt. Icke ens det af
kommitténs »kriminalistiska» afdelning förut
afgifna förslaget om minderåriga
förbrytares behandling lär ännu ha
kommit så långt, att det blifvit föredraget
inom högsta domstolen. Möjligen blir
det tjugonde seklets första riksdag, som
får sig |prbehållet att besluta öfver
bdda förslågens öde.
Löneregleringar,
Till hvad i förra numret
meddelades angående löneregleringar för
folk-och småskolans lärarepersonal kunna i
dag lämnas följande uppgifter, som
inkommit under de senaste dagarna,
Söderhamn: Lärarekåren hade i fjor
genom ingifven petition begärt lönernas
förhöjning till 1,000, 1,200 och 1,400 kr.
för ordinarie lärare och 900, 1,000 och
1,100 kr. för ordinarie lärarinna.
Skolrådet har beslutat tillstyrka stämman att
bevilja förhöjning i så mån att ordinarie
folkskollärares lön blefve 800, 1,000 och
1,200 kr., ordinarie folkskollärarinnas 800,
900, 1,000 och 1,100 kr. samt
småskollärarinnas och biträdande lärarinnas 500, 550,
600 och 650 kr.
Visby: Skolrådet har beslutat föreslå
församlingen, att ersättningen för
naturaförmåner måtte från och med nästa år för
ordinarie folkskollärare utgå’ med 450 kr., för
folkskollärarinna med 400 kr. samt för
småskollärarinna med 150 kr.; att
kofodersersättningen åt landsförsamlingens lärare ökas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
