Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 37. (924.) 13 september 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
606
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 37
hvilka tagits såsom krigsfångar. De blefvo
väl em ött agna af bönderna och stannade kvar
efter krigets slut.
Sorgfälligt hafva svenskarne af söndrat sig
från de kringboende, och under det gångna
århundradet har det endast händt två
gånger, att äktenskap ingåtts mellan svenskar
och kringboende främlingar. För
närvarande utgör befolkningen 600 personer,
fördelade på 108 familjer.. Oaktadt de
försök, som från flera håll gjorts att utplåna
kolonisternas nationella drag, ha dock dessa
lyckats bibehålla sin gamla svenska typ.
Ett starkt nationellt sträfvande går till och
med genom folket och har sitt praktiska
uttryck i skyddandet af det svenska språket
samt bevarandet af svenska seder och bruk.
Med detta sträfvande sammanhänger också
en varm kärlek till det gamla fosterlandet,
som de kalla för Svenskland - ej Sverige.
Det är tydligt, att en folkskola i
Gam-mel-Svenskby måste ha en mycket viktig
uppgift att fylla. Det är ej nog därmed, att
hon såsom en hemmets hjälparinna skall
uppfostra barnen till dugliga medlemmar i
kyrka och stat. Hon måste också där på
platsen stå såsom den högsta vårdarinnan
af svenskt språk, svenska seder och bruk
samt ihärdigt arbeta för det under de tvänne
sista decennierna uppflammande nationella
sträfvandet. Y id skolan, som har omkring
100 barn, är sedan 1890 äfven en rysk
skollärare anställd.
Den svenska skolläraren, som heter
Christof Hoas, arbetar under mycket knappa
ekonomiska villkor. Fastän han är både
skollärare och klockare, har han ej mer än
250 rubel i lön. Byn har ej ens råd att
bestå honom med bostad, då den ryske
skolläraren skall bo i skolhuset. För
jämförelses skull kan nämnas, att en vanlig
dränglön där nere är 125 rubel och allting fritt.
För att kunna försörja sig och sin familj
måste han därför tjänstgöra såsom biträde
åt den ryska by- eller kretsskrifvåren. Men
detta är en syssla, som gifver blott 125
rubel, är beroende af kretsskrifvarens gunst
och nåd, och som därför när som helst kan
tagas ifrån läraren.
Hoas är född i Gammel-Svenskby den 18
mars 1877 och gift med en flicka från byn
sedan den 18 november 1896. Sin
utbildning såsom skollärare och klockare har han
erhållit i en s. k. Centralschule, som är
belägen i en tysk by vid namn Sarata i
ryska guvernémentet Bessarabien omkring
400 verst väster om Gammel-Svenskby.
Studiekursen var här 4 år. 1895 tog han rysk
folkskollärareexamen i Cherson.
Föredragaren redogjorde för läroämnenas
fördelning mellan de båda lärarne, för
skolåldern, läro- och lästiden, kurserna m. m.
samt konfirmationen. Han hade trädt i
skriftväxling med den svenske läraren för
att kunna sända skolan lämpliga läro- och
läseböcker, hvaraf de voro i trängande
behof. Så hade han redan öfversändt
erforderligt antal svenska sångböcker åt
skolbarnen jämte ett musikhäfte åt läraren, och
barnen hade börjat med den största
förtjusning sjunga svenska sånger. Då de
under så lång tid varit skilda från sitt gamla
fosterland, hade nämligen den svenska sång-
en bland dem nära nog dött ut. Äfven
af svenska läseböcker äro de i stort behof,
ty för öfning i svensk innanläsning få de
använda gamla utslitna exemplar af det
nya testamentet, och så fort sig göra lät
skulle föredragaren öfversända Kastmans
läseböcker (omarbetade större upplagan A).
För att få medel till böcker hade
föredragaren i vintras om kejsar Wilhelm I hållit
ett föredrag, som var belyst med
skioptikonbilder, hvilka visade de viktigaste
tilldragelserna i kejsarens lif från vaggan till
grafven. Detta hade inbringat 24 kr.,
hvarför böcker och kartor inköpts och tillsändts
dem.
Efter föredragets slut förevisades flera
fotografier från Gammel-Svenskby. De hade
genom Chr. Hoas försorg ställts till
föredragarens förfogande. Syftemålet med
föredraget var att intressera kamraterna för
skolan i Gammel-Svenskby, så att äfven de
måtte lämna den hjälp, hvaraf den är i
trängande behof.
CHRISTOF HOAS,
svensk lärare vid Gammel-Svenskby folkskola.
På förslag af föredragaren beslöt också
kretsen att sätta sig i spetsen för
insamlandet af medel till anskaffandet af böcker
åt barnen i Gammel-Svenskby folkskola.
D:r Hugo Wickström, redaktör för
Jämtlandsposten, har under våren gjort ett
besök i Gammel-Svenskby och efter sin
hemkomst skildrat i sin tidning förhållandena
i den svenska kolonien och sina intryck
därifrån.
Vi taga oss friheten att ur den lifliga
skildringen återgifva nedanstående profbit,
som kompletterar ofvanstående:
Tidigt på morgonen den 21 sistlidna april
stod ett ruskigt åkdon, förspändt med två
illa ansade hästar, framför hotell Krivaruska
i Berislav, Syd-Ryssland, färdigt att föra mig
till det 12 verst därifrån belägna
Gammel-Svenskby.
Strax utanför staden börjar steppen, den
oändligt lika med sina än bruna, än gröna
fält, öf^er hvilka en dunkelblå himmel hvälf-
ver sig. Till höger flyter den breda
Dnje-pern med otaliga uddar och öar bildande
ett träskland, beväxt med pilar och askar.
Vi öfverfara en af vårflödet vidgad bäck,
som saknar bro - vattnet går upp till
hjulaxeln - och passera en kyrkogård med
tarf-liga träkors samt bäddar af doftande violetta
och gula blommor. Solen skiner klart och
vädret är ljumt.
Till sist visade sig Gammel-Svenskby med
inemot 100 hvitrappade hus af kalksten och
ler, omgifna af akacior, hvilka dock till följd
af den sena våren ännu icke knoppats. Den
nya, h vit menad e, med grönfärgadt tak
försedda kyrkan tedde sig ganska prydlig.
Genom byn gick en gata, femdubbelt bredare
än våra.
Jag hade ej hunnit stiga ur vagnen, då
jag fick syn på en gubbe, som satt vid
husets ingång. Jag greps af en häftig rörelse,
då jag frågade:
- Talar ni svenska?
Skulle jag verkligen få höra det kära
modermålet klinga på detta ställe, i närheten
af Svarta hafvet, hundratals mil från
hemlandet?
Med fast stämma svarade den gamle:
- Ja!
– Hvar bor skolläraren, Christof Hoas?
- Här midt emot.
Skolläraren var icke hemma men
eftersändes samt kom utan dröjsmål. Christof Hoas
är endast 22 år gammal och har ett äkta
nordiskt utseende, en lång, ståtlig gestalt
med blå ögon och ljust hår, regelbundna
drag och en välljudande stämma. Hans hustru,
som först mottog mig, har tysk far men
svensk mor samt är också blond likasom
deras lilla dotter.
Jag mottogs som en »vän, hvilkens besök
man med glädje motsett, och när jag i hans
sällskap gästade det ena hemmet efter det
andra, behandlades jag som »den väntade
svensken».
Det första besöket gällde hans fädernehem,
som innehades af hans fader Simon Hoas
och som i likhet med alla större boningshus
i Gammel-Svenskby hade fyra rum,
nämligen »faschsta» (förstuga), >frammastu» (till
höger om förstugan), »bakstu» (till vänster)
och »koka» (rätt fram). - - -
Mor Hoas bjöd på kaffe och mjukt
rågbröd, båda af yppersta slag, och ett lifligt
samtal inleddes, hvarunder Simon Hoas
redogjorde för sin ställning. Han besitter 60
desjatiner jord, för hvilken han betalar 62
rubel i årlig skatt, samt är den lyckliga
ägaren af 16 hästar, 9 kor, 2 svin och 100 höns.
Han omtalade, huru han som barn blef i
skolan piskad att lära sig tyska. Så följde
redogörelse för lifsmedelsprisen.
Därpå besöktes öfverbyfogden Mattias
Bus-kus, som hade ett utmärkt vackert hem,
Simon och Mikael Albers,
volost-(byfogde-)kon-toret och den i tysk stil uppförda kyrkan,
hvilken har 12 fönster och två små
sakristior. Altartaflan föreställer sista nattvarden;
orgeln är mycket dålig. Min ledsagare var
under hela tiden Christof Hoas.
De vanligaste dopnamnen äro: Kristina,
Lisa, Katarina, Maria, Anna och Margareta,
Tomas, Mattias, Peter, Simon, Johan,
Kristian, Andreas, Henrik och Jakob - som man
ser, alla namnen mycket vanliga i Sverige.
Invånarne tala sitt modersmål på samma
sätt som vår allmoge: de ha ett som
motsvarar riksspråket och ett annat som utgör
en dialekt. Det förra talas i en sjungande
dalkarlston och med hårda, ibland felaktiga
grammatikaliska former. Så t. ex. bådo de
mig kvarstanna »i åtminstone tre veckar».
K- och g-ljuden äro oftast hårda, såsom
Mr l ek och pojken.
Tilltalsordet är icke »du>, utan »ne».
Y-Ijudet öfvergår gärna till i, såsom:
»Tisk-land» och »inieket».
Hvad deras utseende beträffar skilja de sig
helt och hållet från ryssarne. Man ser
genast, att man har en helt annan ras framför
sig. De äro vanligen högresta med blå ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
