Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 36
hvilka äfven ett fritt folk kan blifva
utsatt, och han kan, försäkrar det
vidare, »trösta sig med, att inom
fackmannalägret många flera än han -
kanske rent af pluraliteten, när det
kommer till kritan - biträda vår åsikt».
Till styrkande af karaktärsfastheten för
framtiden och såsom tjänlig näpst för
visad undfallenhet gent emot
yrkeskam-| raters fördomar får han till slut
följan-I de lilla faderliga snärt: »Det var
såle-! des nog tämligen öfverflödigt af
författaren att under hastigt påkommen
ruelse söka göra ett halft återtåg.»
Göteborgs Aftonblads tro, att dess
uppträdande i folkskolefrågan skulle
hos oss och de med oss liktänkande
väckt »en storm af ovilja», hvilar,
såsom våra läsare veta, på ett rent
missförstånd. Den folkskolefientliga
stämning, som inom de agrariska kretsarna
gjort sig gällande, har visserligen
inneburit och innebär måhända ännu en
stor fara, på hvilken vi funnit oss
böra rikta alla folfiskolevänners
synnerliga uppmärksamhet. Men att denna
stämning tagit sig uttryck i Göteborgs
Aftonblad hafva vi ansett såsom ren,t
af en lycka. Den har nämligen där
framkommit i en mera öppen förrn än
eljest förmodligen kunnat blifva fallet,
och af all slags reaktion är den ärligt
ohöljda naturligtvis vida att föredraga
framför den smygande och förstuckna.
Den raska tvärsäkerhet, hvarmed
bladet uppträder, medför dessutom, att
det på grund af obekantskap med
motståndarens verkliga ställning och med
de förhållanden, hvarom striden föres,
oupphörligen »hugger i sten» och
därigenom kraftigt bidrager till
oskadliggörandet af de sträfvanden, hvilkas
talan det för.
Huru litet Göteborgs Aftonblad
bemödat sig om att ens tillnärmelsevis
lära känna deras ståndpunkt, mot
hvilka det löper till storms, synes klart
af den frihandsteckning, hvarmed det
i sin senaste artikel sökt karakterisera
vår uppfattning om folkskolans och
samhällets förhållande till hvarandra.
Både tidningen och folkskolechefen (.=
kanslirådet Kastman) hålla sig - påstår
tidningen - nästan uteslutande på det
folkskolepedagogiska området och taga föga hänsyn till
samhället i öfrigt. De befinna sig i sin egen
provins och tro, att den är hela världen. Med
dem kan man således ej resonnera, när det,
såsom här, är fråga om folkskolans rätta
förhållande till det öfriga samhället. Vi hafva
kommit till den slutsats, att detta rätta
förhållande består bland annat däri, att
folkskolan bör reduceras i anseende till kvantiteten
för att lämna rum åt ännu viktigare ting, som
af det nuvarande folkskoleväsendet
undanträngas. Men det är klarty att om man utgår
från den förutsättningen, att folkskolan är
det förnämsta i samhället och att därför ett
möjligast i höjden drifvet folkskolesystem är
samhällets förnämsta mål, så kan man, såsom
hr Kastman och Svensk Läraretidning, ej
inlåta sig på folkskolans relation till någonting
annat. På denna exklusiva ståndpunkt stå
alla våra ledande folkskolemäii.
Om Göteborgs Aftonblad sökt bilda
sig sina föreställningar om vår
ståndpunkt genom läsning af Svensk
Läraretidning, icke genorn fria fantasier, så
skulle det strax kommit under fund
med att detta uttalande saknar hvarje
spår af grund. Folkskolan har af oss
ständigt framhållits såsom ett medel
icke, blott för de enskilda
samhällsmedlemmarnas utan ock för hela
samhällets väl, och hvad vi hos hrr »Junius»
och Lindqvist och öfriga
agrarpedagoger framför allt klandrat har just varit
den kortsynthet, som kommit dem att
förbise folkundervisningens oerhörda
betydelse för samhällslifvet i dess
helhet och särskildt för det ekonomiska
samhällslifvet, hvars speciella målsmän
de dock föregifva sig vara.
Beskyllningen för »exklusivitet» böra de rikta
mot sig själfva, icke mot oss.
Då man såsom Göteborgs Aftonblad
vill uppträda såsom reformator på
undervisningens område, borde man väl
skaffa sig åtminstone någon kännedom
om de faktiska förhållandena. Att
dundra om »folkskoletyranni» och om
»Sveriges fåfänga» allt under det man
kastar fram de allra barockaste
påståenden är sannerligen icke ägnadt att
väcka någon allvarlig uppmärksamhet.
Hvilken folkskoleman kan t. ex. i
Göteborgs Aftonblads nu åsyftade artikel
läsa följande utgjutelse:
I Sverige skall nu för tiden en ung
människa i regeln vara 16 år för att äga
rättighet att själf tjäna en tolfskilling, och detta
är dock för galet,
utan att därvid dra på munnen och
med fullaste hjärta instämma i att detta
dock är för galet? Hvem blir icke
gladt förvånad, då han finner samma
blad, som oupphörligen anfaller 1881
års förordning om minderårigas
användande i arbete, vara absolut obekant
med de bestämmelser i nämda
förordning (§§ 7 och 12), mot hvilka dess
anfall dock i främsta rummet äro
riktade? Och hvilken af våra läsare kan
bibehålla sitt allvar, då han finner
samma blad såsom ett dräpande skäl
gent emot oss framhålla, att kätteri
mot det härskande folkskolesystemet
måtte råda äfven inom
folkskollärarekåren, enär vid ett skolmöte i
Skåne en lärare nyligen yrkat bland
annat »på en annan läsebok än den
nu auktoriserade och hvilken skulle
vara mera lämplig som läsning för
barn»! Hade vår ärade samtida,
innan detta nedskrefs, förfrågat sig hos
någon medlem af folkskollärarekåreu,
så hade hon tvifvelsutan fått klart för
sig, att om bristande beundran för den
auktoriserade läseboken och för
auktoriserade läseböcker öfver hufvud
taget skall anses såsom kätteri mot det
härskande folkskolesystemet, så måste
Svensk Läraretidning räknas till
själfva ärkekättarne.
I stil med -allt det öfriga står, att det
är just i en sådan auktoriserad läsebok,
som hr »Junius» och Göteborgs
Aftonblad och förmodligen äfven en hel del
andra anhängare af folkskolans
»reduktion» se sitt stora pedagogiska
universalmedel.
Svensk Läraretidning - säger härom
Göteborgs Aftonblad - klagar öfver, att nästan
alla, hvilka i våra dagar yrka på folkskolans
återförande till sina rätta proportioner,
begagna »obestämda och mångtydiga talesätt»
samt »icke med ett enda ord söka utreda,
hvad man menar och önskar». I detta
afseende vilja vi påpeka, att den impuls,, som
utgått från våra spalter, innehåller ett bestämdt
förslag till frågans lösning i den afsedda
rikt-ningen^ nämligen så, att en massa onyttigt
läsebokskram uteslutes och af fcickämnena
göres en läsebok, hvars sakliga innehåll
inhämtas i samband med innanläsning och
memore-ring. Det är med tillhjälp af en sådan
metod, som folkskolan verkligen kan kvantitativt
inskränkas, utan att något af
kunskapsinnehållet går förloradt.
Vi hafva ingalunda förbisett detta
»förslag till frågans lösning», men lika
ledigt och trefligt som detsamma låter
för dem, hvilka nöja sig med ord, lika
obestämdt och mångtydigt visar det
sig, så snart man aldrig så litet
granskar det i sömmarna.
Förutsättningen för folkskolans hela
organisation och verksamhet skulle ju
enligt detta s. k. förslag vara en så
och så beskaffad läsebok? Dennas
användning och sättet härför skulle
förmodligen då ock vara genom
folkskolestadgan fastställda? I konsekvens
härmed borde väl samma bok äfven
vara genom k. m:ts försorg utarbetad
eller åtminstone af k. m:t anbefalld?
Men om. vi för närvarande hafva stora
skäl att beklaga oss öfver »Läsebok
för folkskolan», hvilken väl är af
staten privilegierad och i viss mening
auktoriserad men ingalunda bestämdt
påbjuden - huru rent af
försvinnande skulle icke utsikterna, att erhålla
en ur pedagogisk synpunkt dräglig
läsebok blifva, ifall hvarje möjlighet
till konkurrens på detta område blefve
genom lag så godt som tillintetgjord!
Långt ifrån att gifva oss vidare in på
statsläseböckernas väg, som vi redan
allt för länge trampat, borde vi ri}ed
görligaste första taga exempel af våra
grannfolk, hvilkas folkskolebarn i detta
afseende äro långt lyckligare ställda.
Men icke nog härmed. Hvilket
sannskyldigt litterärt monstrum skulle icke
den af »Junius» och Göteborgs
Aftonblad m. fl. påyrkade läseboken blifva!
Den skulle omfatta och i sig uppsluka
samtliga folkskolans »fackämnen». I
förbigående sagdt vore ju detta en
genialisk lösning af frågan om en
reduktion af folkskoleämnenas antal: historia,
geografi, naturkunnighet och alla andra
»fackämnen» komme ju att försvinna
från läsordningen och ersättas af ett
enda »ämne»: den enda, odelbara och
allena saliggörande läseboken! Dennas
»sakliga innehåll» skulle inhämtas dels
genom innanläsning, dels genom
me-morering. Boken skulle alltså vara
icke allenast en läsebok utan därjämte
ock en lärobok eller, rättare sagdt, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
