Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 31
(Om sjukdom är orsak till af skedstagandet.)
Enligt bilagda tjänsteförteckning utgöra
hans tjänsteår:
såsom extra lärare vid
folkskola___...................... 00 år
hvarifrån enl. 17 § pens.-
reglem. böra afräknas ... 5 » 00 år
såsom ordinarie lärare i N.
N. församling............... 00 år
i N. N. församling......... 00 » 00 » QO år
hvarifrån af går för åtnjuten
tjänstledighet............................................. 00 »
00 år,
och då hans lefnadsår uppgå till ...... 00 »
utgöra alltså lefnads- och tjänsteåren
sammanräknade........................... 00 år.
Att sökanden ej åtnjutit annan
tjänstledighet än här ofvan omförmälts samt att
han icke af sådan anledning, som i § 18
mom. 2 af pensionsinrättningens reglemente
sägs, varit från utöfvande af sin befattning
skild, varder härigenom intygadt.
Ort och dag.
N. N.
Skolrådsordförande.
N. N. N. N.
N. N. ’ N. N.
Skolrådsledamöter.
Formulär n:r 4.
Till Kungl. Direktionen öfver
Folkskollärarnes pensionsinrättning.
Under åberopande af:
1) Eder skrifvelse den ___........." år
18..., hvarigenom folkskolläraren N. N.
förklarats från och med den...............vara
berättigad till en årlig pension af 000 kr.;
och
2) bilagda skolrådsprotokoll, utvisande,
att bemälde N. N.
a) från sin folkskollärarebefattning
erhållit afsked med den 31 januari 1899; och
b) samma dag frånträder de med
folkskollärarebefattningen förenade
löneförmåner;
får skolrådet i N. N. församling anhålla,
att Pensionsbref å förenämda belopp måtte
varda för folkskolläraren N. N. utfärdadt.
Ort och dag.
N. N.
Skolrådsordförande.
N. N. N. N.
N. N. N. N. .
Skolrådsledamöter.
Västerås stifts tredje
skolmöte
hölls i Domnarfvet under tisdagen och
onsdagen i förra veckan samt räknade öfver
500 deltagare.
Kl. 1/2 10 på tisdagens förmiddag hölls
i arbetareföreningens stora, med blommor
och flaggor vackert dekorerade lokal en
ves-pergudstjänst, vid hvilken en af
folkskolläraren C. J. Chronvall i Säter inöfvad
blandad kör responderade från läktaren och
utförde växelsånger efter Noréns och
Mo-réns sättning samt Davids 100:e psalm med
musik af J. Morén. Predikan hölls af
folkskoleinspektören, komministern J. A.
Thunberg, som med ledning af 2 Tim. 4:
l-2 utvecklade ämnet »En lärares
huf-vuduppgift och därmed förenade ansvar».
I egenskap af bestyreisens ordförande
öppnade folkskoleinspektören, kyrkoherden
L. J. Leksell mötet och hälsade
mötesdeltagarne välkomna samt redogjorde för det
intresse, som från olika håll visats mötet.
Vid därpå företagna val utsågs till
ordförande kyrkoherden Leksell, till vice
ordförande folkskoleinspektören J. A. Thunberg
samt till sekreterare folkskollärarne J. A.
Tunholm i Surahammar och P. Skoglund i
Myrbacka.
Inledningsföredrag hölls af
folkskolläraren H. Hjorth i Hedemora öfver första
ämnet: »Hvad kan läraren göra för att väcka
skönhetssinnet hos barnet?»
Skönhetssinnet karakteriserade talaren som
förmågan att uppfatta det sköna. Meningarna
om, hvad man menar med det sköna, äro
emellertid mycket skilda: »i många former
trifs det sköna», har någon sagt. Sommarens
sol och vinterns snö tjusa skönhetssinnet lika
väl som vindens sus i skogen, forsens vilda
fall och den porlande bäcken o. s. v.
Poeterna, förhärliga dem i ord, kompositörerna i
toner och målarne återgifva i färger naturen
i dess storslagenhet såväl som idyllen.
Sinnet för det sköna finnes om ock i ringa
måtto hos barnet. Men i samma mån som
barnet tillväxer i ålder, vidgas äfven dess
reflexionsförmåga, och det börjar lifligare fatta
det skönas väsen.
I hemmet borde början göras med
uppodling af barnets gryende skönhetssinne. Men
ofta försummar man detta, och läraren får på
sin lott, att väcka och utveckla anlagen.
Härvid stå honom bland annat följande medel
till buds: åskådning (skrifning, teckning, slöjd
O. 8. V.).
I sammanhang härmed måste barnens
ordningssinne, som nästan kan sägas höra
tillsammans med deras skönhetssinne, odlas. Af
ordningen i ett barns pulpetlåda kan man
nästan profetera om detta barns framtid.
Barnen böra tillhållas att väl vårda sina
böcker. Papperslappar, fruktkärnor, trasiga
tapeter, söndrig rappning m. m.^ som ofta
ses i skolsalarna och verkar störande på
barnets skönhetssinne, böra ej få finnas.
För de högre allmänna läroverkens räkning
har man börjat införa konstverk i original,
och en förening är t. o. m. för detta
ändamål bildad. Ett dylikt arrangemang skulle
äfven hafva sin betydelse för folkskolan.
Skolans omgifningar böra äfven förskönas.
Trädgårdsskötsel är ej det minst effektiva medel
för skönhetssinnets odlande.
Sommarens utflykter visa barnet skönheten
hos allt, hvad Gud skapat, och huru
oändligt många källor till glädje han i naturen
gifvit oss. Och med vårt lands sköna natur
framför sig kan läraren finna ett lämpligt
tillfälle att lära barnen älska sitt fosterland.
Äfven hörseln måste vara en ledare till
skönhetssinnet; läraren bör tala väl och
använda ett städadt hvardagsspråk, väl
ihågkomma Gustaf Vasas ord: »man apar er».
Det sköna i vår litteratur skall påpekas,
och vid sångöfningarna böra inläras sånger,
anslående såväl med afseende på ord som
ton.
Men aldrig får en sak förglömmas:
väckandet af »det inre skönhets- eller renhetssinnet»;
hvarigenom barnen känna sig sårade af att
höra svordomar, fula visor o. s. v.
En liflig diskussion uppstod, under
hvilken hrr Lunellj kyrkoherdarne Jansson och
Torbjörnsson, seminarieadjunkten Gerdin,
folkskoleinspektören Thunberg samt hrr
Ekelund, Herrlander och Molander hade ordet.
Mötet beslöt, att inledarens föredrag jämte
den förda diskussionen skulle utgöra svar
på frågan, hvarjämte, på förslag af hr A.
Molander från Tortuna, uttalades
önskvärdheten af, att skolans läroböcker försåges
med goda och vackra illustrationer och att
såväl barn som lärare genom billigare
järnvägsresor sattes i tillfälle att studera vårt
lands härliga natur.
Inledningsföredrag hölls af
folkskolläraren E. Selling öfver ämnet: »Hvad har
läraren att iakttaga för att vinna auktoritet
hos barnen?» Mötet antog en lång
resolution, hvars slutkläm och kärna var: »För
att vinna auktoritet hos barnen måste
läraren själf vara en auktoritet.»
Kyrkoherden A. Magnevill från
Grangärde höll därpå föredrag om »Skolans makt
och vanmakt». Då detta föredrag väckte
mycket blandade känslor vid mötet, torde en
kort redogörelse kunna intressera våra
läsare.
Redan ingångsorden, Jesu yttrande till
Pilatus: »Du hade ingen makt öfver mig, vore
den dig icke gifven ofvanefter» stötte flera.
Och än mera tveksamt såg man på
hvarandra, när talaren påstod att skolan med
lagens makt och myndighet bestämmer öfver
barnens tid, huru mycket de skola kunna och
huru mycket vi skola utbetala till skolans
underhåll.
Prästerna äro de, som varit de banbrytande
för skolan. Men detta deras nit har kostat
dem församlingarnas tillgifvenhet och rubbat
det goda, patfiarkaliska förhållande, som förr
rådt mellan herde och hjord.
Folkskolans nytta består däri, att hon
meddelar barnen de kunskaper, som bli dem
nyttiga för deras blifvande ställning i lifvet;
mest till välsignelse är hon för hemlösa barn
eller barn_, som äga dåliga hem. Genom
skolan får barnet aning om sitt människovärde
och föräldrarna få lära att barnet ej
uteslutande tillhör dem.
Men folkskolan har ock i sitt nuvarande
skick sina stora faror: allt för lång tid får
barnet tillbringa på skolbänken. Just då
barnen äro i skolåldern, då deras anlag lättast
utvecklas och deras förmåga att grundlägga
sin färdighet i yrken, som för deras framtid
kunna blifva nödvändiga, är störst, tager
skolgången denna tid i anspråk, och barnet
mister ett dyrbart tillfälle till vinnande af
yrkesfärdighet.
Folkskolans fordringar och utgifter bli allt
mer oroväckande. Hvar är målet? Hur långt
syftar man? Man vill införa lefvande språk,
statskunskap o. s. v.
Folkskolläraren är »en lycklig ost». Då t.
ex. präster, professorer och desslikes få
åtnöja sig med det auditorium, som finner för
godt att inställa sig, har däremot folkskolans
lärare alltid sitt auditorium gifvet. Han
sätter sig i katedern och där (munterhet) sitter
hela skaran.
Folkskolans vanmakt är lika stor som dess
makt. Svenska folket känner sig besviket af
folkskolan. Man hade trott sig i folkskolan
finna ett trollmedel mot snart hvarje
inro-tadt missbruk.
Men är släktet förståndigare och sedligare
än förr, är folket arbetsammare, bättre?
Ingalunda, snarare tvärtom. De i skolan
inplan-tade goda grundsatserna trampas under
fötterna.
Matematik, historia, naturlära förhålla sig
till sedligheten som ett par parallellinjer: de
råkas aldrig om de ock oändligen utdragas.
Kristendomsundervisningen synes ha
benägenhet att komma in på sofisteriernas
område.
Skolans vanmakt är lärarens. Vore
läraren bättre, vore skolan också bättre. Och
dock stode stiftets lärare på fosterländskt
kyrklig grund.
Till folkskolans vanmakt hör, att hon
håller alla barn lika: de dumma, de begåfvade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
