Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 25
Af föräldrarna voro:
8 ogifta kvinnor,
1 hustru af fransk nationalitet,
3 änkor,
18 ur arbetsklassen,
2 ur andra samhällsklasser
S:a 32
Till yrket voro:
14 f. d. plåtslagare,
3 .» » sjömän,
12 hade idkat olika yrken,
3 utan uppgifven sysselsättning
S:a 32
Samtliga fördelas mellan följande åldrar:
1-16 år
4-17 »
11-18 »
5-19 >
6-20 > ’
2-21 »
3 öfver 21 år
S:a 32
Det förhållandet, att antalet
minderåriga förbrytare i hufvudstaden är
relativt större än för landet i alllmänhet,
anse förste lärarne till väsentlig del
bero därpå,
att många af de unga förbrytarne äro
äfventyrare, som strömmat hit från landsorten,
samt
att många äro recidivister, hvilka i de
uppgifna talen blifvit medräknade flera gånger.
Dessutom - tillägga förste lärarne
- finner detta förhållande sin förklaring
jämväl därutinnan,
att hufvudstaden, i synnerhet som den
tillika är fabriks- och L garnisonsstad, erbjuder så
många i landsorten okända anledningar till
förbrytelser. *
Det slutresultat, hvartill förste
lärarne i fråga om den förmenta växande
förvildningen kommit, lyder sålunda:
» Vi tro oss härmed hafva ådagalagt,
att ungdomen i Stockholm hvarken
medan den Ullhör folkskolan eller sedan
den därifrån afgått, under de senare
åren tilltagit i förvildning.»
Det säger sig sjäft, att härmed på
intet sätt blifvit nekadt, att mycket
ännu återstår, innan uppfostran blir
hvad den bör vara. Rörande de
åtgärder, som härför kräfvas, yttra sig
förste lärarne sålunda:
Bland de medel, hvarigenom detta
eftersträfvade mål kan vinnas, har tvifvelsutan
England anvisat ett af de bästa. Eegeringen
i detta land har genom lag föreskrifvit, att
skolkarehem, räddningshem, förbättringshem
och industriskolor skola inrättas och således
infört en verklig tvångsuppfostran för sådana,
som däraf äro i behof. Den har ock genom
storartade anslag främjat upprättandet af
dylika hem och genom sakkunnig och
noggrann inspektion befordrat deras utveckling.
Härigenom hafva ock verkligen lysande
resultat vunnits; de minderåriga förbrytarnes
antal i England och Wales har nedgått från
10,314 år 1883 till allenast 3,855 år 1891,
utvisande en minskning af 62,6 %.
Bland andra medel för vinnande af en
förbättrad uppfostran tillåta vi oss här nämna
några af de för Stockholmsförhållandena
särskildt lämpliga:
Barnkrubbor behöfva inrättas till ett större
antal och förläggas till de trakter, där de
bäst kunna anlitas.
Arbetsstugorna behöfva utvidgas och så
anordnas, att de kunna mottaga och vårda alla
sådana barn, hvilka vare sig på förmiddagen
eller eftermiddagen befinna sig utan tillsyn i
följd af föräldrarnas arbete utom hemmet.
Lekplaner borde i tillräckligt antal och på
lämpliga ställen anläggas, så att barnen icke
för sina lekar hänvisades till allmänna gator
och torg.
Fattigvården borde sättas i tilllfälle att
följa folkskolestadgans föreskrift (§ 49), att
»understödja de föräldrar eller målsmän, som
icke äga tillgång att bekosta barnens kläder
och underhåll vid skolan».
De vid skolorna redan befintliga
»matinrättningarna» borde så understödjas, att alla
de barn, som däraf äro i behof,, kunde
dagligen (icke såsom nu hvarannan dag allenast)
erhålla en middagsmåltid i skolan.
Samundervisning, tillämpad hela skolan
igenom, skulle tvifvelsutan bidraga till att ännu
mer förbättra särskildt gossarnes uppförande.
Intet barn borde utan de mest tvingande
skäl tillåtas att från skolan afgå, innan det
genomgått folkskolans hela kurs och, där
sådan tillåtelse måste lämnas, torde lämpligt
vara, att vederbörande lärare ålägges afgifva
yttrande i frågan.
Villkoren för barns förtidiga afgång från
skolan borde, så vidt möjligt, vara desamma
inom de olika församlingarna.
Hvarje barn, som af en eller annan
anledning lämnat den anställning, för hvars
antagande det erhållit tillstånd att afgå till
aftonskolan, borde med sträng konsekvens
åläggas daglig skolgång, till dess det styrker sig
hafva vunnit ny anställning.
K. förordningen angående minderårigas
användande i arbetet vid fabrik, handtverk eller
annan handtering borde tillämpas så, att
barnen erhölle tillräckligt tid att besöka de för
dem afsedda fortsättningsskolorna och
industriskolorna, hvilkas inrättande vi med
exempel från England och Tyskland ännu en gång
tillåta oss föreslå.
I hufvudsak har öfverstyrelsen själf
instämt i den uppfattning, som sålunda
bland förste lärarne gjort sig gällande,*
då den såsom såsom sitt slutomdöme
uttalar:
»Bristande och ofullständig
skolundervisning synes spela en viktig roll
med hänsyn till yngre förbrytare.»
Af ej ringa intresse äro de svar, som
öfverstyrelsen på sina förfrågningar
erhållit från styrelserna för de åtta
församlingarnas arbetsstugor. Dessa svar
lyda sålunda:
1) Då och då finnes ju orsak till
anmärkningar mot barnen i afseende på lydnad, flit,
höflighet, ordning, skick o, s. v., men då vi
anse stugans uppgift vara att företrädesvis
tillgodose barnen ur dels de fattigaste, dels
de sämsta hemmen och i sin mån söka
afhjälpa de brister, hemmen torde vara
anledning till, äro vi beredda på att möta många
ofullkomligheter, och förvånande stora äro ej
dessa för en hvar, som stiftat bekantskap
med barnens ofta nog dåliga hem;
2) med mycket få undantag synnerligen
godt;
3) i allmänhet godt;
4) med få undantag oklanderligt;
5) under första tiden ej bra; sedan lärare
från skolan börjat användas, har uppförandet
varit godt ;
6) mycket godt; ett undantag v.-t. 97;
* Anmärkas bör dock, att bland de 9 förste
lärarne 3 (hrr Svärd, Winslov och Hansell)
reserverat sig mot förordandet af
samundervisningen, den förstnämde (hr Svärd)
därjämte mot fattiga barns kvarhållande i
folkskolan.
7) i allmänhet godt; förbättring iakttages
efter en tids besök i stugan;
8) i allmänhet godt.
Icke minst anmärkningsvärdt är
svaret n:r 5, hvilket utgör en bekräftelse
på den gamla sanningen, att då det
gäller att hålla en mängd barn i tukt
och ordning, är ej nog med god vilja,
utan att pedagogisk utdaning och
pedagogisk vana äro för en sådan uppgift
af vida större betydelse än de flesta
»lekmän» föreställa sig.
Att det inom hufvudstaden icke i
allo är väl beställdt med det
uppväxande släktets skoluppfostran visa
till fullo de i öfverstyrelsens
årsberättelse lämnade uppgifterna rörande den
s. k. söndags- och aftonskolan. I denna
finner man nämligen massor af barn,
som blifvit »befriade» från daglig
skolgång, långt innan de inhämtat 12
terminskurser. En mängd ha fått sluta
efter genomgångna 11, 10, 9, 8 kurser,
många efter 7, ja t. o. m. efter 6 i
kurser! Förmodligen har sådant af de
myndigheter, som ägt bevilja dylik
»befrielse», ansetts vara ett slags
barmhärtighetsverk mot de stackars fattiga
barnen. Men hvart en
»barmhärtighet» af slik art leder, därom tala de
af förste lärarne anförda konkreta
exemplen ett oförtydbart språk.
Förnämt.
Deltagarne i sommarens allmänna
svenska folkskolläraremöte få resa mot
nedsatt afgift å statens samt en mängd
enskilda järnvägar. En ansökan om
liknande förmåner å
Halmstad-Nässjöbanan har emellertid afslagits under
förklaring, att järnvägen i fråga har
för princip att icke bevilja
»godtemp-lare och andra» nedsatt biljettpris.
En obehaglig uppmärksamhet
har det väckt - skrifver
Eskilstuna-Kuriren - att ordföranden i
Eskilstuna skolråd, prosten Sjöholm, nekade
lärarepersonalen frihet från skolarbetet
för deltagande i Rekarne
lärareförenings sommarmöte i Sundby skola.
Denna händelse är lika sorglig som,
dess bättre, enastående.
Under hela den tid af 13 år prosten
Sjöholm varit här i Eskilstuna (och troligen
mycket längre) har - fortsätter tidningen
- Eekarne lärareförening årligen haft tvänne
möten, och utan hvarje invändning har lof i
och för dessa städse beviljats. Men nu sade
vederbörande helt kategoriskt nej. Om lof
hade beviljats under villkor, att den
försummade tiden skolat »läsas igen», så hade man
kunnat skymta något spår af humanitet -
nu icke. Alltså skola lärarne förvägras att
två gånger årligen sammanträda för att med
hvarandra rådgöra om sådant som rör deras
lifsuppgift och som bör vara skolan och
samhället till gagn - om de icke därtill vilja
använda sommarferierna eller kanske
söndagar.
En sorglig tidsbild.
Dock är det allmänna meningen bland en
stor del af lärarekåren, att det icke är pros-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
