Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 15
SVENSK LÄRARETIDNING.
231
katekes med utveckling af 1878 (4:e uppl. 1891);
Erslevs lärobok i geografi för Sveriges
folkskolor; Lindbloms räknekurs för småskolor och
folkskolor samt Starbäcks små berättelser ur
svenska historien för barn. Eedigerat nya
upplagan med jämnlöpande svensk och finsk
text af Luthers lilla katekes med Lindbloms
förklaring. Tillsamman med öfningsläraren
vid Hernösands folkskollärareseminarium J.
A. Svensk: Anteckningar i räknemetodik för
folkskolan och småskolan, 2:a uppl. 1896.
Dessutom åtskilliga tidskriftsuppsatser.
En tacksam lärjungeskara och talrika
folk-folkbildningens vänner bringa den vördade
läraren och kraftige f ram j aren af vårt
folkskoleväsen ett varmt, hjärtligt tack för hvad
han verkat. Med detta tack förena de en
innerlig önskan och förhoppning om ett långt
framgångsrikt, fruktbärande arbete för
folkets upplysning och förädling.
August Degerman.
Folkskolereformatorn
Torsten Rudenschöld.
De senaste åren af hans lefnad.
5.
Från en viss synpunkt sedt skulle det
hafva varit önskvärdt, om det sista,
vemodiga bladet i Torsten Rudenschölds
lefnadssaga kunnat förblifva ©skrifvet.
Rudenschöld och hans sträfvanden blefvo under
de senaste åren af hans lif föremål för
oaflåtliga och bittra anfall, i hvilka äfven en
del af den tidens folkskollärarekår
verksamt deltog. Utvecklingen har redan gifvit
Rudenschöld rätt i själfva hufvudpunkterna,
och den kommer tvifvelsutan att i
framtiden göra det i ännu högre grad. I
betraktande häraf skulle det för hans minne
varit obehöfligt att närmare inga på
karaktären och innebörden af nämda anfall, såvida
icke från hans motståndares sida
framställningar blifvit gifna samt ännu in i senaste
\ tider vidhållna och upprepade, hvilka stå i
’ en oförsonlig strid med de historiska
aktstyckenas klara och otvetydiga vittnesbörd.
Förklarligt är, att dessa motståndare
äfven efter det faktiska nederlaget gärna velat
häfda, att de i alla fall hade rätt,
förklarligt ock att i deras medvetande de stridande
parternas ståndpunkter därför fått undergå
en härefter lämpad omkastning. Lika
ursäktligt må det äfven vara, att då de på äldre
dagar blicka tillbaka på sin ungdoms fejder,
deras minne ej kan vara skarpt och
omutligt nog att protestera mot en dylik
omkastning och att ställa allt tillbaka på sin
rätta plats. Men lika oursäktligt skulle det
å andra sidan vara, om den omständigheten,
att en lefnadstecknare tillhör den kår, från
hvilken anfallen delvis utgingo, skulle hindra
honom att äfven på detta område låta
sanningen komma till sin rätt. Historiens första
plikt är att »låta detta vara detta».
Om det varit i vår tid Rudenschöld
framlagt sin skolplan, skulle gensagor från
folkskollärarekårens sida mot åtskilliga
punkter i densamma helt visst icke uteblifvit.
Med undantag af en ringa minoritet skulle
denna kår med hänförelse slutit sig till
hans yrkande på ståndscirkulationens
befrämjande genom uppfostran och på
folkskolans utveckling till en för hela nationen
gemensam barndomsskola. Utan tvekan skulle
den naturligtvis hafva medgifvit, att en efter
lankastersystQTaet inrättad folkskola vore för
detta ändamål oduglig och att hvarje barn
måste komma i åtnjutande af lärarens
personliga handledning. Till fullo skulle den
ock vetat uppskatta hans fordran på
upprättande af så många skolor, att skolvägens
längd ej behöfde utgöra hinder för skolgång,
äfvensom hans nitälskan för användandet af
lärarinnor, för fortsatt undervisning, för
högre folkskolor och för läroanstalter,
motsvarande de nuvarande folkhögskolorna. Sitt
varma understöd skulle den slutligen hafva,
skänkt hans kraf på en väsentligen höjd
folkskollärareutbildning, och i hans fordran
på ett omedelbart samband mellan denna
utbildning oeh universitetsundervisningen skulle
den åtminstone hafva sett en betydelsefull
framtidstanke.
Rätt betänkt skulle den nuvarande
folkskollärarekårens opposition mot Rudenschölds
skolplan i själfva verket kommit att rikta
sig uteslutande mot en punkt: hans allt för
stora klenmodighet och varsamhet i
stats-ekonomiskt och kommunalekonomiskt
hänseende. Svenska nationen var, menade
han, så fattig, att nian måste söka göra
folkskolan i yttersta grad billig. Af detta
skäl kunde man ej hoppas, att
församlingarna skulle kunna bygga flera skolhus eller
bestå sig med något större antal för sitt
kall särskildt utbildade lärare, ej heller att
barnen skulle kunna erhålla daglig
undervisning under större delen af året eller att
staten skulle understödja församlingarna med
milliontals kronor o. s. v. Den nuvarande
folkskollärarekären skulle helt visst i detta
stycke slutit sig obetingadt till den
klarsynte Siljeströms åsikt, att om svenska
nationen öfver hufvud taget har råd till något,
så är det till att bereda det kommande
släktet en verkligen god uppfostran.
Om man noggrant genomgår den mot
Rudenschöld riktade stridslitteraturen, finner
man till sin förvåning, att den dåtida
oppositionens ståndpunkt var en alldeles motsatt.
I det stora hela taget skulle man kunna
säga, att den i allmänhet höll med
Rudenschöld i de punkter, hvaruti vi skulle hafva
bekämpat honom, men bekämpade honom i
de punkter, hvaruti vi skulle hafva gifvit
honom vårt understöd. Ja - än mer: en
af hufvudförebråelserna mot Rudenschöld
var just den, att han ställde allt för stora
fordringar på statens och kommunernas
offervillighet samt att hans kraf på regelbunden
skolgång och på folkbildningens allmänna
höjande öfver minimum vore öfverdrifna!
Framtidstanken om folkhögskolor gick
alldeles ouppmärksammad förbi; de högre
folkskolorna betecknades såsom obehöfliga (då
man ju hade lärdomsskolor och
apologist-skolor); småskolorna förkastades eller
betraktades åtminstone med ytterlig
misstänksamhet, likaså de af Rudenschölds vänner
föreslagna småskollärarinnorna och
småskoleseminarierna; yrkandet på en
folkskollärarebildning af väsentligen högre art uppfatta-
des närmast såsom en skymf inot
folkskollärarekåren, och slutligen (hvad som var
roten och upphofvet till kampen mot
Rudenschöld och det sammanhållande bandet
mellan hans motståndare): hans utdömande
af lankasterskolan betraktades såsom ett
attentat mot själfva folkskolan, hvilkens vara
eller icke vara man ansåg hvila på
lankasterme-todens bestånd eller fall.
Såsom i en föregående uppsats (se n :r 10)
blifvit meddeladt, ha de kyrkoherden J. Otter st^"öm
genom ett i början af 1856 utfärdadt
»Öppet bref till grefve T. Rudenschöld» begynt
sitt under flera år fortsatta fälttåg till
försvar för den af honom så lidelsefullt
älskade lankasterskolan. Strax därpå gjorde
folkskoletidningen »Triaden», hvilken
dittills varit ledd i Rudenschölds och
Siljeströms anda, en plötslig frontförändring och
införde en del mot Rudenschöld riktade
anonyma artiklar, på hvilkas hånfulla ton ett par
betecknande prof blifvit anförda. Några
månader därefter, den 13 september, upphörde
emellertid »Triaden» helt tvärt att
utkomma. Lankastersystemets försvarare stodo
därmed utan organ, hvilket för dem var så
mycket betänkligare som riksdagen skulle
sammanträda den 15 oktober och farliga
förslag om folkskolans organisation då
väntades skola se dagen. Luckan måste
fyllas, och den fylldes äfven i början af 1857
genom »Föreningen, tidskrift för folkskolans
och kyrkomusikens vänner», utgifven af Fr.
Aug. Ekström, lärare vid Stjärnviks
folkskola i Västmanland.
Ursprungligen synes »Föreningens»
utgifvare icke varit någon afgjord motståndare
till Rudenschölds reformatoriska sträfvanden.
I ett på hösten 1856 inom Västmanlands
hushållningssällskap hållet föredrag rörande
trädgårdsskötselns betydelse för folkskolan
hade han i förbigående om Rudenschöld
yttrat följande vänliga ord:
Det är allmänt bekant, huru mycket många
af de folkskolor, som besökts af hr grefve
Rudenschöld, vunnit i verksamhet och
förtroende. Icke må man tro, att det är hans
undervisningsmetod, som uträttat allt detta.
Ingalunda, ty i mer än en skola har han icke
ändrat det ringaste af lärosättet. Det är
kärleken för den sak, han anser god, hvarmed
han värmer alla dem, som med skolan hafva
att skaffa eller däraf draga nytta; det är det
sätt, hvarmed han går tillväga för att förmå
församlingar och skolstyrelser att i allt hvad
på dem ankommer understödja pastors och
lärarens bemödanden,» hvartill kommer den
utmärkta vänlighet, hvarmed han gifver
lärarne råd och uppmuntrar dem till ihärdighet
i sitt kali.
Att F. A. Ekström detta oaktadt af
länkas-tersystemets vänner erhöll i uppdrag att såsom
tidskriftsutgifvare uppträda till detta systems
försvar berodde - enligt hvad han upplyser -
därpå, att man förklarade honom hafva > ett
moraliskt åliggande» härtill, enär han såsom
växelundervisningssällskapets stipendiat »ägt
tillfälle att mera och längre än de flesta
andra i tjänst varande folkskollärare från
början inhämta växelundervisningsmetoden»
samt af så framstående män som biskop
Holmström, presidenten von Hartmansdorff,
assessor L äger hjel m, patron Strokirk och
häradsdomaren Jan Ersson i Skrikarehyttan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
