Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 14
tåtet för skolan skulle blifva
detsamma, men genom bibehållande af de
ljudstridigare formerna såsom
fortfarande medgima skulle man hafva
undgått att direkt utmana den
konservativa opposition, som eljest skulle ställa
sig i vägen för hvarje reform.
I enlighet med denna tankegång har
centralstyrelsen ock ansett, att
reformvännernas bemödanden i främsta
rummet borde afse att åstadkomma en
tidsenlig revision af Svenska akademiens
ordlista. Af hvad art denna revision
borde vara, har centralstyrelsen i sin
skrifvelse till akademien närmare
utvecklat. Den borde icke, såsom en och
annan flyktigt tänkande till äfventyrs
kan vara böjd att mena, haf va till
syfte att ur ordlistan likasom bortrensa
äldre, ljudstridiga former, så framt
nämligen vid deras sida äfven finnas
nyare, ljudenliga sådana, ty i sådant fall
göra de äldre formerna i själfva
verket icke skolan den allra minsta
skada. Däremot är det af stor vikt, att
de ortogranska dubbelformernas antal
ytterligare ökas, hvarigenom möjlighet
vinnes för skolan att utan ett allt för
hårdnaekadt och förtvifladt motstånd
från den gamla ordningens anhängare
komma ännu ett stycke framåt. Kort
sagdt: uppmärksamhet måste riktas
icke på att få oriktiga former
förbjudna utan på att få riktiga former
till-låtna. För det senare syftets
uppnående kräfves medgifvande af Svenska
akademien och regeringen. Är detta
medgifvande vunnet, så sörjer tiden
för det öfriga: de gamla formerna falla
då småningom bort af sig själfva, utan
att man behöfver förspilla sin kraft på
deras utrotande i förtid.
Af hvad vi nu antydt torde vara
uppenbart, att den af centralstyrelsen
ingifna hemställan är, formellt och
praktiskt, en helt annan än den af
regeringen nyss af slagna, och att k. m:t
mycket väl skulle kunna finna
centralstyrelsens hemställan antaglig, oaktadt
han förklarat den från Stockholms
läraresällskaps styrelse inlämnade vara
oantaglig.
Härmeri vilja vi ingalunda säga, att
vi gjort oss några synnerligen stora
förhoppningar om ett gynnsamt svar.
Konservatismen är på detta område så
oerhördt seg, att icke allenast ett ovill
kärligt påbud om användande af
formerna med t, tt och v synes omöjligt,
utan att t. o. m. tanken på ett
medgifvande af dessa formers användning
ännu måste förefalla vederbörande allt
för motbjudande.
Men äfven om Svenska akademien
och regeringen för närvarande skulle
rygga tillbaka för att ens tillåta så
radikala reformer som de nu för t- och
.y-1 juden föreslagna, så borde väl detta
ej hindra, att en väl behöflig reglering
rnedgåfves t. ex. i den nu rådande
villervallan i fråga om ä och e.
Så mycket borde man i alla
händelser kunna hoppas af de nu gjorda
framställningarna, att stafningsfrågan
ånyo på fullt allvar kommit upp på
dagordningen. Skulle Svenska
akademien besluta sig för att utsända sjunde
upplagan af sin ordlista utan att
tillmötesgå de nu uttalade önskningarna,
så borde den åtminstone hafva klart
för sig, att denna sjunde upplaga inom
kort bör följas af åttonde, som bringar
stafningsreformen ett väsentligt stycke
framåt.
Rudenschöldsminnet
har under den gångna veckan af
folkskolans målsmän firats på en mängd
ställen i vårt land, såsom närmare
synes här ofvan. Äfven tidningspressen
har ägnat 100-årsminnet allmän
uppmärksamhet. Vi göra en liten
axplockning ur tidningar af skilda färger:
»I sanning: denne ädling, som i
’ståndscirkulationen’ steg ned. till den anspråkslöse
byskolmästarens kall, har åt sig bevarat en
hedersplats i vår historia.» Vart Land.
»Vackrare hundraårsminne ha den svenska
folkskolans målsmän ännu ej kunnat fira.»
Stockholms- Tidningen.
»Främst förtjänar att ihågkommas hans
varma kärlek och oegennytta att sprida
upplysning och förädling bland vårt folks alla
lager.» Stockholms Dagblad.
»En man, som säkerligen mer än någon
annan svensk på folkundervisningen utöfvat
ett på en gång organisatoriskt och
reformatoriskt inflytande.» Dagens Nyheter.
»I den svenska folkskolan, sådan hon nu
breder det väldiga nätet af sina härdar för
uppfostran och upplysning öfver allt Sveriges
land, äger Kudeiischöld på sin 100:åriga
födelsedag en minnesvård, varaktigare än alla
ärestod er.» Aftonbladet.
»Det frö, Rudenschöld sådde, har nu vuxit
ut till ett mäktigt träd, som med sina
grenar of verskuggar hela vårt land. I mycket
hafva nya och än mer praktiska idéer än dem
E. förfäktade gjort sig gällande i vår
folkundervisning, men de tankar, som bilda dess
kärna, att den skall omfatta alla och
meddela folkets barn en lefvande, efter sunda
pedagogiska principer anordnad uppfostran
afsedd att göra dem till goda och dugande
medborgare - för dem har den Torsten Ruden
schöld och hans banbrytande verksamhet att
tacka.» Nya Dagligt Allehanda.
»I det stora hela kan Rudenschöld sägas
vara såningsmannen för den skörd, som
ständigt ny och ständigt större spirar ur den
svenska folkundervisningen.»
Svenska Dagbladet.
»Visst är, att Torsten Rudenschöld genom
sitt uppoffrande arbete och sin varma kärlek
tändt en eld, som länge skall sprida ljus och
värme bland vårt folk.»
Svenska Morgonbladet.
»Torsten Rudenschöld kom som den
räddande mannen i en kritisk tid för den svens
ka folkundervisningen.»
Göteborgs Handelstidning.
»Med full rätt hålles hans minne af alla
vårt lands undervisningsvänner kärt och
vörda d t » Smålandsposten.
»Genom sin ädla personlighet och sin
varma medkänsla för mindre lyckligt lottade
framstår Rudenschöld såsom en. i sanning
god man, liksom han genom sin stora
pedagogiska begåfning, sin energi och kärlek till
kallet står som ett mönster för hvarje lärare.-*
Östergötlands Dagblad.
»Vi borde mera odla den genren.»
På tal om Rudenschöldsfester i
Vetenskapsakademiens hörsal härstädes
yttrar Stockholmstidningen följande:
Det verkade alldeles medryckande, att en
del sånger sjöngos unisont - det var en
blandning a£ högtidlig psalm och f ägnande
bordvisa. Yi borde mera odla den genren.
Rudenschöldsporträttet,
omnämdt i förra numret såsom
lämpligt att upphänga i skolsalar och
lärarehem, kan fortfarande rekvireras från
Svensk Läraretidning, Stockholm. Pris
för ett ex. 50 öre, för fem ex. 2 kr.
(fraktfritt och väl inlagda i en
papp-rulle). Beloppet insändes samtidigt med
rekvisitionen.
Små utsikter
hafva allmänna läroverkens lärare att
få sin löneregleringsfråga genomförd
vid denna riksdag. Statsutskottets
andra utgiftsafdelning har nämligen
enhälligt beslutat afstyrka k. m;t.s
proposition i ämnet och endast tillstyrkt
beviljandet af fulla 500 kr. (förut 250 kr.)
såsom löneförhöjning på extra stat tör
högsta lönegraden. Afstyrkandet af
k. rn:ts proposition torde komma att
motiveras genom en enkel hänvisning
till en riksdagsskrifvelse af i fjor, däri
riksdagen framhöll såsom synnerligen
önskvärdt, att lärarne vid allmänna
läroverken måtte blifva förpliktade att
bidraga till sin egen pensionering,
^ren-det förekommer inom statsutskottet
omedelbart efter påskferierna.
Löneförmåner åt tjänstledig
seminarierektor. Rektorn vid
folkskol-lärarinneseminariet i Kalmar J. Vickbom
åtnjöt tjänstledighet den 12 oktober-17
december 1897 samt den 15 januari-12
februari innevarande år för fullgörande af
uppdrag såsom ledamot i den kommitté,
som har att verkställa utredning af frågan
om åtgärder för beredande af lämplig
uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende
försummade barn. K. m:t har medgifvit
att af allmänna medel må utgå dels ett
belopp af 131 kr. 87 öre till adjunkten vid
berörda seminarium A. Hellner, som under
tjänstledigheten bestridt Vickboms
rektors-göromål, samt 571 kr. 43 öre till andre
stadskomministern A. Lindblom för det han
under nämda tjänstledighet uppehållit
Hell-ners adjunktsbefattning, dels ock ersättning j
till Vickbom för det han under tjänstledig- j
heten gått i mistning af det på samma tid l
belöpande lönetillägget vid hans rektorsbc- j
fattning. j
Dispens. Seminarieeleven Tyra Elvira
Moberg har hos k. m:t anhållit, att hon,
som erhållit afgångsbetyg från åttonde
klassen vid Karlskrona högre elementarläroverk
för flickor samt den 11 november 1897
intagits vid Uppsala högre elementarläroverks j
för flickor seminarium för utbildande af l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
