Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 13
SVENSK LÄRARETIDNING.
207
framställas med en utförlighet och
detaljrikedom, hvilka omöjligen kunna medhinnas.
Om man nu envisas att detta oaktadt
inplugga hos barnen allt för mycket af detta
slag, blir följden lätt den, att de få en
motvilja mot allt, hvad historia heter, en ovilja,
som hos många aldrig försvinner.
Inom en trång ram har författaren
förstått att framställa en mängd åskådliga och
intresseväckande skildringar ur vår historia
och därigenom har han gifvit många goda
uppslag och anvisningar för innehållsurvalet
vid den historiska undervisningen på
barndomsskolans område. A. B.
Bibeln, dess betydelse och auktoritet af d:r
F. W. Farrar. Sthm, Bohlin & k:i.
Utkommer i 12 häften om 30 öre.
Den namnkunnige engelske
religionsförfattarens nyaste arbete, som i England väckt
ett oerhördt uppseende, framträder här för
den svenska allmänheten. I likhet med de
flesta något mera boksynta och tänkande
teologer i vår tid vill han möta de angrepp,
som göras mot bibeln, icke med att blanda,
glida förbi svårigheterna eller att med
högdragen ofelbarhet brännmärka en ärlig
motståndare som gudlös eller hädisk. Han
anser det mänskliga förnuftet ej som en
förförisk fiende utan en himlasänd vägvisare,
erinrande om bibelns ord: »anden i
människan är en Herrens lampa». Klart har
han fattat, att kristendomen ej är
stillaståendets utan framåtskridandets religion och
han älskar dess urkälla som dess urkunder.
Men han lägger på dessa senare den ärliga
mänskliga forskningens mättstock, erkänner
förefintliga motsägelser, kastar den verbala
inspirationsteorien öfver bord och framhåller
åtskilliga svårigheter, som skrifttolkaren har
att lösa. Enheten i bibelns mångfald -
j Guds högsta uppenbarelse, uppenbarelsen i
Kristus och den fortskridande utveckling,
som förberedde denna, är för honom allt
och han framhåller denna kristendomens
eviga och oförgängliga kärna med kraft och
klarhet.
Det redan utkomna första häftet redogör
för samlandet af gamla testamentets kanon.
G ram m ät i ca teorico pratica della lingua
svede-se del prof. Eug.Paroli. Milano 1898. Lire 3.
Det är ingenting mer och ingenting
mindre än en svensk språklära affattad på
italienska med öfversättningsöfningar i långa
banor och till slut ett litet urval af dikter
på vers och prosa af en och annan bland
våra förnämligare författare. De i
sydländska arbeten så störande, ofta komiska
tryckfelen af nordiska ord har förf. lyckats
undvika ganska väl: endast den första
prosabiten har ofverskriften Den ädla orden.
Inuti stycket är ordet rätt stafvadt. I viss
mån följas den Ollendorffska metoden, och
vi tvifla ej på att boken skall ganska väl
lyckas i sin uppgift att visa vägen för de
få sydeuropéer, som känna sig hågade att
ägna sig åt studiet af svenska språket, som
ju för öfrigt har flera beröringspunkter med
det italienska än skönheten och
vokalrikedomen. H. W-r.
Nytt i bokhandeln.
Gifves det en himmel på jorden f af G.
Weit-brecht. Sthm, Fosterlandsstiftelsens
förlags-exp. 25 öre.
Strödda tankar om barndop, bröllop och
begrafning af Emil Frommel. Sthm,
Fosterlandsstiftelsens förlagsexp. 25 öre.
Min herre och min vän. Några ord om
Herren Jesu kärlek och tjänst af G. Everard.
Sthm, Fosterlandsstiftelsens förlagsexp. 50 öre.
Möten mellan skolråd
och lärarepersonal.
V. Färnebo, Vstm.: Enligt utsedde
kommittera-des förslag skall Steinmetz’ bibliska historia
utbytas mot Norlén-Lundgrens; Sundéns
lärobok i modersmålet mot Sjölanders n:r 2 och
Vahlstedts naturlära mot Berg-Lindens n:r
2, Först år 1900 införas dessa böcker i
folkskolan. I folkskolans 3:e och 4:e klasser
införes genast Cederschiöld-Olanders bok i
uppsatsskrifning.
Färnebo, Vrml.: Lärarekåren önskade
ändring af föreskriften om lärares och
lärarinnors besök i hvarandras skolor därhän, att
besöken kunde afläggas mera privat och ej
som hittills af ett flertal på en gång.
Föräldrarna borde befrias från renhållningen i
skolorna.
premierna böra afskaffas,
Vid möte den 12 d:s* mellan lärare
och lärarinnor vid Malmö stads
folkskolor beslöts att till skolrådet aflåta
följande sakrika framställning
angående borttagande ur reglementet af den
paragraf, som handlar om premier:
Reglementets bestämmelser om premierna
grunda sig på § 46 i folkskolestadgan. Men
denna paragraf utgör icke något påbud utan
endast ett medgifvande, att vid de
offentliga årsförhören belöningar må kunna
utdelas. Att så är förhållandet framgår tydligt
af paragrafens villkorliga form samt
bestyrkes af en erkänd auktoritet, vår folkskolas
främste målsman, kanslirådet Carl Kastman.
Denne yttrar på ett ställe, att
folkskolestadgan visserligen icke lägger hinder i
vägen för utdelande af premier men icke
heller påbjuder utdelning af sådana, (Tidskr.
f. folkundervisn. 1893, sid. 12.) Många äro
också de skoldistrikt i landet, i hvilka inga
premier förekomma. Så är exempelvis
förhållandet i Norrköping. Här utdelas
visserligen ur donationer, i enlighet med
bestämmelser af testamentsgif varna, smärre
penningebelopp såsom belöning åt flitiga
lärjungar i folkskolan, men premier ur
allmänna medel förekomma icke.
Ingen sund pedagogik torde kunna
bestrida, att det är af stor betydelse för bar^
nens utveckling i god riktning, att de i
skolan vinna tillbörligt erkännande för flit oeh
godt uppförande, och att belöningar såsom
uttryck för ett sådant erkännande kunna
vara fullt berättigade.
De belöningar, skolan har till sitt för-
* Införandet fördröjt på grund af bristande
utrymme.
fogande, äro emellertid af två väsentligen
olika slag.
Det ena slaget skulle man kunna kalla
naturliga belöningar. De äro oskiljaktigt
förbundna med barnens välförhållande, utgöra
de naturliga följderna af deras flit och goda
uppförande. Hit höra erkännande och
bifall, vänligt och gladt bemötande,
förtroendeuppdrag, goda vitsord o. dyl. Sådana
belöningar äro synnerligen förträffliga: de äro
enkla, stå till förfogande när helst de
behöfvas, kunna komma alla tillgodo, utan att
den ene behöfver stå i vägen för den
andre, gifvas utan uppseende samt värderas
af mottagaren i samma mån som de äro
förtjänta.
Det andra slaget af belöningar kunna
benämnas konstlade. De bestå i
hedersbevis-ningar och gåfvor, som med barnens flit
och uppförande ha ringa eller intet
naturligt sammanhang. Hit höra premierna.
I den pedagogiska litteraturen äro
meningarna angående detta slag af belöningar
icke synnerligen delade och gå i det hela
i samma riktning. Det stora flertalet
författare, som yttrat sig i ämnet, anser
premieutdelningen vara en nödfallsutväg, en
oregelmässighet vid uppfostran. Med
hänsyn till smärre barns ringa utveckling och
uppfostrarnas ofullkomlighet anse de sig
visserligen kunna medgifva dylika
belöningar en snäf plats i skolan men betona på
samma gång starkt, att de endast sällan och
då med största försiktighet må användas,
samt att sträfvandet bör gå ut på att göra
dem öfverflödiga. Så S. Heegaard (Om
Opdragelse, I sid. 355-356). Samma
ståndpunkt intages af Carl Kastman, som
uttryckligen betonar, att han icke är någon
vän af premier, »enär» - såsom orden
falla - »man ej bör vänja ungdomen att
få betaldt därför, att den uppfyller sin plikt,
enär det är förenadt med mycket stor
svårighet att rättvist kunna fördela dem, och
enär de kunna hafva en mycket skadlig
inverkan både på dem, som få, och på dem,
som icke få dem, hvartill kommer, att de
kunna uppväcka afund, split och missnöje
äfven bland barnens närstående.» (Tidskr.
f. folkundervisn. anf. st.) Andra författare
taga steget fullt ut och yrka på, att
premiesystemet bör helt och hållet bannlysas.
Så säger t. ex. Chr. Palmer: »Premier,
hvilka i själfva skolan utdelas, verka
alltid skadligt.» (Ev. pädagogik, sv. öfv. sid.
266.) Någon nyare författare, som med
värme tager premierna i försvar och förordar
deras användning, hafva vi däremot icke
kunnat påträffa.
Att premierna i vissa afseenden gagna,
att de glädja och uppmuntra de barn, som
komma i åtnjutande af dem, och att de
kunna vara en sporre till flit och godt
uppförande - sådant vilja vi naturligtvis icke
förneka. Men å andra sidan har
erfarenheten gifvit vid handen, att dessa
belöningar medföra så stora olägenheter och utöfva
så menliga verkningar, att deras goda sidor
omöjligen kunna rättfärdiga deras förekomst
i skolan.
Premierna äro först oeh främst öfverflö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
