Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 18 (801). 5 maj 1897
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De högre folkskolornas utveckling.
Med anledning af hrr Fridtjuv Bergs och
E. Hammarlunds motion hade statsutskottet,
såsom vi i förra numret omnämde,
tillstyrkt, att statsbidrag till högre folkskola
måtte kunna utgå med högst 1,200 kr. för
hvarje årsklass, dock ej öfver 2,400 kr.
årligen för hvarje skola. Utskottet ansåg
däremot ej behöfligt att höja det nu för
understöd åt högre folkskolorna med 20,000
kr. utgående statsanslaget.
Första kammaren biföll utan debatt
utskottets hemställan.
I andra kammaren godkändes första
punkten utan diskussion. Vid föredragning af
mom. b) begärdes ordet af
hr E. Hammarlund, som framhöll, att
motionärerna med sin framställning åsyftat att
bereda den högre folkskolan möjlighet till
kraftigare utveckling. Sådant vore väl
behöfligt, då den högre folkskolan, trots att den
nu vore snart 40 år gammal, ännu vid 1895
års slut räknade i hela landet sammanlagdt
endast 278 lärjungar och 14 lärare.
Motionärerna hade särskildt fäst sig vid
statsunderstödets otillräcklighet samt att den högre
folkskolan formligen utestängts från de orter,
där den lättast och tidigast skulle kunna
komma sig upp och visa sina verkningar.
Såsom botemedel hade motionärerna i främsta
rummet föreslagit, att högsta årsanslaget
skulle sättas till 1,200 kr. för hvarje årsklass
i st. f. som nu till hvarje skola. Detta hade
utskottet delvis tillstyrkt, och kammaren hade
nyss lämnat sitt bifall till utskottets
hemställan. Men så ville motionärerna därjämte
vidga området för den högre folkskolans
verksamhet. Ursprungligen var skolan afsedd
endast för landsbygden. År 1893 medgafs
statsbidrag för dylika skolor i stad, där
hvarken allmänt läroverk eller pedagogi funnes.
Tidpunkten kunde nu vara inne att borttaga
alla skrankor samt låta stad och land
härvidlag fritt täfla. Utskottet menade, att behof
af högre folkskola »icke gjort sig gällande i
stad, där skola för fortsatt undervisning redan
finnes». Vore det då endast på landsbygden,
som ungdomen behöfde en praktisk
utbildning? Talrn trodde tvärtom, att behof af
dylik bildning i vår tid gjorde sig gällande
likafullt i städerna som på landet. Att dylikt
behof förefunnes framginge däraf, att i
åtskilliga städer under namnet »folkskolans högre
af delning > inrättats Öfverbyggnader på
folkskolan. Dessa vore emellertid ej tillräckliga.
En mängd föräldrar önskade fortsatt
undervisning för sina barn under åldern 12-15 år.
I brist på andra skolor måste de sätta dem
i de allmänna läroverken, där studentexamen
vore målet. Ett dylikt sätt att rent af drifva
ungdomen in på deri lärda banan kunde ej
vara förenligt med andra kammarens
åskådningssätt. Här förelåge ett sätt att med ringa
utgift kunna främja den praktiska bildningen,
och tal:n hemställde därför, att kammaren
i måtte besluta följande ändrade lydelse af
punkten b):
b) besluta sådan ändring i gällande
bestämmelser angående understöd af statsmedel till
högre folkskolor, att statsbidrag må kunna
utgå till högre folkskolor i stad, äfven om
allmänt läroverk eller pedagogi där finnes;
samt med anledning häraf för år 1898 höja
det i riksstaten från åttonde hufvudtiteln
utgående anslaget till understöd åt högre
folkskolor från 20,000 till 24,000 kronor.
(Häruti instämde hrr Nydahl, Fridtjuv Berg,
Zotterman, Aulin, Svensson i Karlskrona och
Olof Olsson.)
Hr Ivar Månsson i Trää ansåg, att det
framställda yrkandet hade bort göras vid
punkten a). Frågan om högre folkskolors
upprättande i de större städerna stode för
öfrigt i samband med läroverksfrågan och
borde lämpligen lösas i samband ined denna.
Hr Hammarlund genmälde, att motionärerna
vore nöjda med hvad utskottet hemställt
under mom. a), hvadan de ej där haft
anledning göra något ändringsyrkande. Då de
motionerat om borttagande af den nuvarande
inskränkande bestämmelsen angående
städerna, hade de grundlagseiilig rätt att vid
frågans afgörande få den saken under
ompröfning, och detta skedde lämpligast i
sammanhang med afgörandet af mom. b), helst
endast i det fall, att dessa skolor utsträcktes
äfven till städerna i allmänhet, höjning i
anslaget erfordrades. Vidhöll sitt yrkande.
Rådman T. Zetterstrand yrkade i korthet
bifall till br Hammarlunds förslag. (Hrr
Byström och K. G. Karlsson instämde.)
Med 124 röster mot 67 antogs utskottets
hemställan. Minoriteten röstade för det af
hr Hammarlund framställda förslaget.
Understöd åt folkhögskoleelever.
K. m:t hade föreslagit att riksdagen ville
äfven för år 1898 å extra stat anvisa ett
belopp af 15,000 kronor till understöd åt
mindre bemedlade lärjungar vid sådana
folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel.
Uti en i andra kammaren väckt motion
yrkade hr Folke Andersson i Helgesta, att
beloppet måtte höjas till 20,000 kronor. Som
stöd för detta sitt yrkande anförde han, att
sedan 1882, då detta belopp bestämdes,
hade flera nya skolor tillkommit och
elevantalet Ökats vid de gamla, hvadan det
belopp, som i medeltal tillfaller hvarje
behöfvande folhögskoleelev, i betydlig grad
minskats. Detta medeltal var 1890 för
manlig elev 43 och för kvinnlig 27 kronor; men
1896 för manlig endast 33 kr. och för
’ kvinnlig 20 kr. 86 öre.
Statsutskottet hade med särskildt
påpekande, att understödet ej måtte tillfalla andra än
verkligt behöfvande, hemställt, att 20,000
kr. mätte af riksdagen anvisas.
Båda kamrarna biföllo utskottets
hemställan. I andra kammaren underströk hr
Nydahl särskildt utskottets uttalande, att
anslaget skulle tillfalla de verkligen
medellösa, och att det därför borde utgå i färre
men större poster.
Understöd åt enskilda läroverk.
Statsutskottet hade - såsom vi redan nämt
- afstyrkt grefve Fr. Wachtmeisters och
grefve H. Hamiltons motioner om anvisande
af ett extra anslag om 100,000 kr. till
understöd åt enskilda läroverk, afsedda att
pröfva och tillämpa nya pedagogiska
metoder.
i första kammaren talade
grefve Wachtmeister för motionen.
Biskop Billing yrkade däremot bifall till
utskottets afstyrkande hemställan. Då de en
skilda läroverken i regel vore till för de
förmögnares barn, vore det ur social synpunkt
förkastligt att få för inånga sådana.
Tvifvelsutan är det nämligen för samhället och dess
lugna utveckling lyckligt, om olika
samhällsklassers barn få sin uppfostran på samma
skolbänk. Försöksläroverk kunna hafva sina
goda sidor, men man måste hafva en garanti
för att experimenten bedrifvas med reson.
Hvarför skulle för öfrigt ej staten själf kunna
göra sådana experiment?
Generaldirektör Wieselgren svarade nied
frågan: »Hvarför har då ej staten hittills gjort
något i den vägen?»
Rektor C. von Friesen ansåg, att riksdagen
borde vara mycket försiktig vid beviljande af
anslag till enskilda läroverk. Eedan hade två
af dem fått så stora förmåner som
dimissionsrätt och tjänsteårsberäkning för lärarne. Ofta
nog lade enskilda läroverk mest an på att
göra affär. De hade en benägenhet att bli
kastskolor, under det talaren helst ville se
grefvens son och torparens pojke gå i samma
skola. Det kunde nog finnas föräldrar som
hyste betänkligheter mot att lämna sina barn
som objekt för hvarjehanda experiment. Och
sådana försök kunde väl göras äfven vid
statens läroverk.
Efter en replik af grefve Wachtmeister
uttalade vice talmannen sina sympatier för de
enskilda läroverken. Dessa behöfde visst ej
bli kastskolor - det visste han af egen
erfarenhet. Af hans kamrater vid ett dylikt hade
6 blifvit statsråd och 2 hamnbusar.
Lektor Törnebladh ville hafva närmare
besked om innebörden af ordet
»försöksläroverk», innan han kunde rösta för motionen.
Därpå godkändes utskottets hemställan
Uti andra kammaren uppstod också en
stunds debatt.
Grefve Hamilton ville mot utskottets
anmärkning, att motionärerna ej skulle hafva
tillräckligt angifvit försöksläroverkens
blifvande riktning, endast framhålla att det nu gällde
att få principen erkänd. Sedan kunde
detaljerade förslag nog uppgöras.
Hrr Liljeholm och Darin försvarade
utskottets hemställan. I enskilda läroverk
innästlade sig gärna kastanda, själfsvåld och
hvarjehanda humbug.
Hr A. Hedin ville gärna erkänna det
berättigade uti undervisningens frihet. Men han
visade med exempel från ett enskildt
läroverk, som dock kunde anses ganska
protegeradt (militärinstitutet härstädes), att ett
skamligt ödslande med de ungas krafter kan äga
rum. Och riktade han därför till
ecklesiastikministern en fråga, huruvida ej k. m;t
vore betänkt på att framlägga ett förslag om
nödig kontroll från statens sida öfver
kompetensen hos föreståndarne för enskilda
läroverk och öfver undervisningens skötande.
Hr ecklesiastikministern, som på förhand fått
sig frågan meddelad, svarade, att k. m:t
naturligtvis vore benägen att göra allt för att
stålsätta lärjungarne i moraliskt som i
intellektuellt hänseende. Men man borde ej fatta
beslut i så viktiga frågor förr än efter
omsorgsfull pröfning. Skolföreståndarnes eget
intresse borde för öfrigt mana dem att
behålla allmänhetens förtroende och motarbeta
missbruk.
Hrr Ernst Carlson och Zetterstrand ställde
sig på utskottets sida och framhöllo de
allmänna läroverkens utjämnande betydelse
samhällsklasserna emellan. (Hrr Svensson i
Karlskrona, Pantzarhjelm, Wavrinsky, K. G.
Karlsson, Sandqvist och Styrlander instämde.)
Hr Höjer hyste däremot sina tvifvelsmål
rörande allmänna läroverkets betydelse i detta
fall och talade för motionen.
Hr von Friesen yrkade däremot f.n. afslag
på motionen.
Utan votering blef också detta kammarens beslut.
Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn.
K. m:t hade begärt, att det anslag, som
förut utgått under ofvanstående rubrik med
25,000 kronor, skulle höjas till 160,000
kronor och utgå under rubriken »till
uppfostringsanstalter för andesvaga».
Statsutskottet erkände lifligt behofvet af
ett kraftigare statsunderstöd för beredande af
utbildning åt sinnesslöa och ville i
väsentliga delar förorda bifall till k. m:ts
framställning. Årliga af gif ten, hvarmed
föräldrar eller målsmän borde bidraga till
barnets kosthåll vid skolan, funne utskottet
ej böra sättas högre än till 50 kronor för
barn af mindre bemedlade föräldrar.
Som emellertid utskottet ansåg, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1897/0249.html
