Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 9
SVENSK LÄRARETIDNING.
129
ty måste anses hafva ägt rätt att utöfva
rösträtt såväl för sig själf som på grund af
fullmakt, samt då äfven om det fyrktal
sammanlagdt 858 fyrk för hvilket firman Joh.
Ther-mrenius & son och Ad. Jonsson tillåtits rösta
af droges från det röstetal, som tillfallit O. P.
H. Olsson, valets utgång däraf icke vore
beroende, profvade domkapitlet lagligt att med
ogillande af besvären det öfverklagade
utslaget fastställa.
Klagomålen fullföljdes hos k. m:t, som
den 5 februari förklarat,
att enär någon omständighet icke
förekommit, som kan förringa, giltigheten af den
utaf Fredrik Thermaenius å bolagets under
firma Joh. Thermsenius & son vägnar utfärdade
fullmakt, med åberopad! stöd hvaraf vid
valet afgifvits röster för 744 fyrk; ty och då
vid nämda förhållande, äfven med
frånräk-nande af de för Anders Olsson, Aug.
Persson och Ad. Jonsson afgifna röster, O. P. H.
Olsson vid valet erhållit röstöfvervikt, har
det slut, hvartill domkapitlet genom
öfverklagade utslaget i målet kommit, blifvit af k.
m:t fastställdt.
Inför orätt forum. Klockaren i Hagby
församling af ärkestiftet A. Lundgren sökte
och erhöll 1882 folkskollärare-, klockare- och
organisttjänsterna, som voro ledigförklarade
med tillkännagifvande att han hade att bl. a.
verkställa helgsmåls-och förstgångsringningar,
klämtning m. m. Då hans framställning
om befrielse från dessa ringningar af slogs
af kyrkostämman, ingaf L. besvär öfver
dennas beslut till länsstyrelsen i Uppsala,
hvilken myndighet öfverlämnade dem till
domkapitlet för pröfning. Domkapitlet
ogillade besvären. K. m:t har den 5 februari
förklarat, att målet är af beskaffenhet att
tillhöra länsstyrelsens handläggning, hvadan
domkapitlets utslag undanröjts och målet
öfverlämnats åt länsstyrelsen, som har att
detsamma företaga och därmed vidare
lagligen förfara.
Om ett praktiskt sexklassigt
läroverk föreläste lektor Enar Sahlin ånyo
onsdagen i förra veckan, denna gång i
Vetenskapsakademiens hörsal inför ett
tämligen fåtaligt auditorium.
De, som ville göra anlagen eller den
naturliga begåfningen till norm för uppfostran,
brukade vanligen - yttrade han - uppdraga en
skillnad mellan allmänt medborgerlig bildning,
som skulle vara grundläggande, och
specialbildning, som i förhållande därtill skulle vara
fortsättande. Men detta tal vore alldeles
vilseledande. Undervisningen finge på intet
stadium vara nivellerande; den måste alltigenom
vara utpräglande och gestaltande. Den skulle
icke först vara allmän och därefter så
småningom blifva allt mer speciell, utan den
borde från första början gifva specialbildning;
i och med detsamma skulle den då äfven
bibringa den nödiga allmänt medborgerliga
bildningen. Misstag om barnets rätta kallelse
vore visserligen möjliga, dess utveckling
kunde blifva böjd åt felaktigt håll, men det vore
då lättare att böja den tillbaka igen, än om
man underlåtit att gifva den någon riktning alls.
Genom föregående föreläsning hade talaren
påvisat, att den naturliga begåfningen icke
kunde bestämma valet af bildningsriktning,
enär ingen metod funnes att på exakt
vetenskapligt sätt få denna begåfning konstaterad.
Däremot vore det en annan begåfning, som
härvidlag både borde och kunde vara den
bestämmande: det vore den sociala och
ekonomiska begåfning, hvarmed barnet blifvit
ge-iiom sina föräldrar så att säga begåfvadt.
Härtill tages nu allt för liten hänsyn. Så t. ex.
är det vanligt, att äfven obemedlade
föräldrar vilja hafva sina söner till präster.
Följden måste naturligtvis bli stora
studieskulder samt öfverproduktion på ifrågavarande
bana, liksom öfver hufvud taget inom alla
lärda yrken.
Man hade under senare åren mycket
klagat öfver, att allmänna läroverket gagnade
endast ett fåtal, enär tre fjärdedelar af
eleverna lämnade det, innan de nått toppen.
Det vore emellertid en obillig begäran, att
en undervisningsanstalt skulle leverera goda
produkter på hvilket stadium som helst. I
stället för att på detta sätt betrakta
läroverket från toppen, ville talaren betrakta det
från botten, d. v. s. från deras ståndpunkt,
som icke skulle bli studenter. För dem hade
fordom funnits den s. k. apologistskolan, men
då den befunnits dålig, hade man i stället
upprättat vår nuvarande reallinje. Men den
hade blifvit en lärd linje, och därmed hade
dess betydelse för den praktiska bildningen
gått förlorad. Många af dess lärjungar kunna
ej skrufvas upp ända till toppen utan
skruf-vas i stället ut i förtid. De sålunda
utskruf-vade tillhöra i allmänhet ej det bästa
lärjungematerialet. Detta hafva sådana praktiska
institutioner som järnvägsstyrelsen,
landtmäteristyrelsen m. fi. funnit, och det är af denna
orsak och ingen annan, som de ej velat hafva
dylika ynglingar i sin tjänst utan uppställt
studentexamen såsom kompetensfordran.
En reform vore således af nöden. Men ett
grundfel i reformarbetet hade hittills varit,
att man tagit lör sig för mycket. Man borde
visserligen se hvarje sak i sitt sammanhang
med det hela, men då man skulle handla,
borde man begynna med den lilla reformen,
som vore nödvändigast. Och denna lilla
reform vore upprättandet af ett praktiskt
sexklassigt försöksläroverk.
Att en läroanstalt af detta slag skulle hafva
framgång och tillvinna sig förtroende, därpå
hade man ett säkert bevis, dels i den
förträffliga Borgareskolan i Gäfle, dels i Tysklands
läroverk af dylik art. Ett experiment borde
därför göras, helst af staten. Men för att
blifva upplysande måste det hållas så rent
från störande element som möjligt. Det ginge
därför ej an att låta det ansluta sig till något
allmänt läroverk, vare sig klassiskt eller realt;
det måste tvärtom stå fritt för sig själft med
sitt eget klart begränsade mål, sina egna
metoder för uppnående af detta mål och
följaktligen äfven med sin egen för ändamålet
särskildt lämpade lärarekår. Så utrustadt skulle
det bli något helgjutet och fulländadt i sitt
slag; de därifrån utgående ynglingarne skulle
erhålla goda platser, läroverket skulle kunna
locka till sig äfven begåfvade barn, och
arbetet inom detsamma skulle komma att
drifvas med lif och fart.
Talaren slöt rned att framhålla vikten af
att allmänheten visade sitt intresse för
frågan. Dess anslutning vore nämligen
nödvändig för en god utgång, och det hade
varit denna anslutning, som talaren genom
sina båda föredrag velat framkalla.
Veteranen drager sigtillbaka. Till
Göteborgs allmänna folkskolestyrelses
sammanträde i förra veckan hade possessionaten J.
D. von Holten inlämnat anhållan om
entledigande från det ledamotskap af
skolnäm-den, han under de senaste åren innehaft.
Med fästadt afseende på det stora arbete,
hr v. Holten nedlagt på Göteborgs
folkskoleväsende, beslöt styrelsen att till den
afgående veteranen aflåta en
tacksamhetsadress.
Det är ingen obetydlig tidrymd, hr v.
Holten i en eller annan egenskap tillhört
Göteborgs folkskolor. Redan för omkring
40 år sedan inträdde han i allmänna
folkskolestyrelsen, blef 1867 dess vice ordfö-
rande och J 872 dess ordförande samt
kvarstod som sådan till 1891 års slut, då han
under stora hedersbetygelser från lärarekåren,
skolstyrelsen och samhället i öfrigt nedlade
sitt mandat. Efter 1891 har han tillhört
första skoldistriktets nämd och med stort
intresse följt skolornas verksamhet.
Den 21 sistlidna september ingick hr von
Holten i sitt 83:e lefnadsår. En så
akt-ningsbjudande ålder i förening med de många
»tjänsteåren» torde vara skäl nog för den
högt vördade skolvännen att draga sig
tillbaka.
Stockholms folkskollärareförening
höll i lördags sitt februarisammanträde i
Hushållsskolan vid V. Trädgårdsgatan.
Fröken Anna "Rylander, som med understöd af
Jultomtens stipendium sistlidna sommar
fö-I retagit en studieresa i Tyskland, höll
där-| vid föredrag öfver ämnet: Från Tysklands
\ skolvärld.
I raska och liffulla drag skildrade
talarin-nan sina iakttagelser och intryck från
skol-besök i flera af Tysklands städer, bland andra
j Berlin, Leipzig, Dresden, Worms och Munchen.
i I sistnämda stad, »det genomkatolska Bajerns
l hufvudstad», är folkskolan en för alla
samhällsklasser gemensam bottenskola.
Befolkningen där visar ett lifligt intresse för
sko-laii och hennes verksamhet, skolhus och
undervisningsmateriel äro förträffliga, likaså
anordningarna i afseende på gymnastik, bad,
bespisning och undervisning i matlagning. I
åtskilliga nordtyska folkskolor däremot, t. ex.
Berlins, förekomma på icke så få ställen
bristfälliga lokaler och skolmöbler. Den tyska
folkskollärarekåren synes vara intresserad och
sitt kall väl vuxen. Undervisningen är i det
hela förträfflig i synnerhet i räkning,
naturkunnighet och teckning. Eäkneundervisningen
bedrifves nästan uteslutande som
hufvudräk-ning, och då skriftlig räkning någon gång
förekommer, användes allmänt penna och
papper, ej griffel tafla. Undervisningen i
naturkunnighet befrämjas särskildt genom en inom
lärarekåreii bildad förening med syfte att
vidga intresset för och främja studiet af detta
ämne. Denna förening räknar öfver 6,000
medlemmar. Beträffande historia och geografi
bedrifves undervisningen ined kanske väl
ensidig hänsyn till det egna landet. I afseende
härpå anfördes flera belysande smådrag.
Som en afgjord förtjänst hos de tyska
folkskolorna betecknade talarinnan, att
undervisning i matlagning allmänt införts, samt att
skolan tillgodogjort sig det uppfostringsmedel,
deri ordnade leken erbjuder. Ett genomgående
fel vore däremot det stora barnantalet i
klasserna - så utgjorde vid en skola medeltalet
barn i lägsta klasserna 77 och i de högsta
45 - samt den nästan fullständiga bristen
på pedagogisk slöjd för gossar.
Såsom slutomdöme uttalade fröken
Rylander den meningen, att om ock vårt eget lands
folkskolor i åtskilliga afseenden måste anses
vara Tyskland underlägsna, kunna de dock i
hufvudsak och genomsnitt med dem uthärda
en täflan. I afseende på lokaler, skolmöbler,
medeltal barn i klasserna samt pedagogisk
slöjd äga de svenska folkskolorna till och
med företrädet.
Föredraget mottogs af de talrikt
församlade föreningsmedlemmarna med starkt bifall.
På grund af från föreningen vid
sammanträdet framställd önskan, kommer fröken
Rylander att vid ett följande sammanträde
fortsätta sina skildringar och därvid
särskildt redogöra för de tyska
fortsättningsskolorna.
Härefter behandlades ånyo det vid
föregående sammanträde godkända förslaget om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
