Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 49. (727.) 4 december 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖI£ FOLKUNDERVISNINGEN.
N:r 49.
(727.)
STOCKHOLM, 4 DECEMBER 1895
14:e årg.
Prenumerationspris :
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., 1/2 år 2 kr., Ve år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset från Drottninggatan), 1 tr, Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare: EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6.
Allm. tel. 60 OO,
Tryckt hos Iduna Tryckeri Aktiebolag, StocK.*olm.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid :
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
25 öre pr petitrad (=14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2,50 kr.
Annons bör vara inlämnad .senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.
Med dagens nummer följer till
prenumeranterna i landsorten - enligt k.
genera/poststyrelsens medgifvande - profnummer af
Stockholms-Tidningen, veckoupplagan.
Sjunde nordiska skolmötet,
»FöFmiddagsläsning,»
Sista mötesdagen omedelbart före
afslutningen hölls i Blasieholmskyrkan
under d:r C. G. Bergmans
ordförandeskap sammanträde för behandling af
programmets 40:e fråga: Är ej s. k.
förmiddag släsning den mest lämpliga inom
folkskolan? Denna fråga inleddes af
Öfverläraren J. G. Söderberg i Lidköping
med ett anförande af i hufvudsak
följande innehåll:
Vid utredandet af frågan om den s. k.
förmiddagsläsningens lämplighet har man
att betrakta henne hufvudsakligast ur
tvänne synpunkter: den hygieniska och den
pedagogiska.
Vidkommande den hygieniska sidan af
frågan känner jag endast tvänne officiella
uttalanden af läkare. Af dessa uttalanden
är det ena riktadt mot förmiddagsläsningen
och afgifvet af en läkare i dennes
egenskap af riksdagsman, det andra tillstyrker
anordningen och utgör ett tämligen
utförligt utlåtande, bilagdt en af en församling
till k. m:t ingifven ansökan om tillstånd
att i församlingens folkskola få anordna
förmiddagsläsning.
Dessa yttranden torde dock hafva varit
stödda af hufvudsakligen teoretiska grunder.
Någon på de verkliga förhållandena
grundad utredning om den ena eller andra
lästidens inverkan på lärjungarnes
hälsotillstånd är åtminstone icke mig bekant.
Frågan brukar också vanligen affärdas
med rena förnuftsresonnemang: fem
timmars oafbrutet tankearbete för barn kan
icke vara bra, det måste medföra
öfveransträngning o. s. v. - ett resonnemang,
som lider af felet att göra
förmiddagsläsning och fem timmars oafbrutet tankearbete
till ett och detsamma.
Men, må man spörja, finnes då i denna
fråga någon erfarenhet, tillräckligt stor för
att berättiga till säkra slutsatser? Jag tager
mig friheten att i detta fall åberopa i
främsta rummet Stockholms folkskolor, i
hvilka anordningen med förmiddagsläsning
praktiserats i mer än 30 år med ett
barnantal af många tusen årligen och me4 ea
årlig lästid, som är längre än i de flesta
andra skoldistrikt i riket. Några för
skolbarnens hälsa och lif skadliga verkningar
af denna anordning hafva, så vidt jag vet,
ej yppat sig i hufvudstadens skolor. Hade
anordningen befunnits hälsofarlig, skulle
vederbörande/ med all säkerhet hafva
slopat densamma. Tvärtom torde hvarje
opartisk person, som varit i tillfälle att
göra behöfliga jämförelser, gifva företräde
åt den vid Stockholms folkskolor
praktiserade tidsfördelningen.
Anmärkningsvärdt är, att utländska
skolmän, som besöka vårt land för att
studera våra skolförhållanden, någon gång i
sina till respektiva myndigheter ingifna
berättelser uttryckligen uttalat som sin
mening, att just den s. k. förmiddagsläsningen
varit en bidragande orsak till den höga
ståndpunkt, Stockholms folkskolor intaga.
(Tal:n anförde i öfversättning ett sådant
yttrande.)
Om lärjungens relativa vakenhet och
förmåga att följa med under i öfrigt lika
förhållanden får anses som ett slags
hygienisk gradmätare, så borde all tvekan
försvinna om hvilkendera af de båda
tidsanordningarna, som bör ha företrädet.
Slapphet hos lärjungen och brist på mottaglighet
göra sig afgjordt mer gällande under de
sista lärotimmarna, då läsningen förlägges
delvis till eftermiddagen, än då samtliga
fem lektioner förläggas till tiden före
middagen.
Dessutom ställde de erfarenhetsrön tal:n
iakttagit på sig själf, saken utom allt.
tvifvel. De hade alldeles påtagligt ådagalagt
det hygieniskt skadliga i att strax efter
dagens egentliga hufvudmåltid företaga ett
intensivt intellektuellt arbete. Att detta
gäller äfven i fråga om barnen, kan väl
ej betviflas.
Förmiddagsläsningens betydelse ur rent
pedagogisk synpunkt framträder allra
märkbarast i en väsentligt förbättrad skolgång.
Talrika exempel skulle kunna anföras
härpå. Inom ett inspektionsdistrikt i mellersta
Sverige hade på 1880-talet
förmiddagsläsning blifvit i tämligen stor utsträckning
införd. Vederbörande inspektör yttrar i
sin ärnbetsberättelse härom: »Denna lärotid
har gifvit ett synnerligen godt resultat både
hvad undervisning och skolgång
vidkommer.» Och fem år senare vitsordas
framför allt beträffande skolgången »ett
öfverraskande godt resultat, utan att någon
öfveransträngning hvarken af lärare eller
lärjungar försports». En annan inspektör
yttrar sig i samma riktning om den vunna
erfarenheten.
Genom förmiddagsläsningen vinner
skolarbetet i kvalitativt afseende, i följd af att
ett större förråd af samlad energi står till
både lärares och lärjungars förfogande.
Försvararne af eftermiddagsläsningen tyckas
däremot förmena, att de förbrukade
krafterna äro ersatta, genast födan är intagen,
eller att middagsledigheten laddar hjärnan .
med andlig energi i nästan samma grad
som natthvilan.
Äfven för barnens sedliga uppfostran
verkar förmiddagsläsningen befrämjande.
Delningen af lärotiden på för- och
eftermiddagen lämnar barnen allt för täta
tillfällen att flockvis och utan tillsyn ströfva
omkring, blottställda för hvarjehanda
frestelser och sedliga faror. Hemmet blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
