Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. (687.) 27 februari 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 9
SVENSK LÄRARETIDNING.
105
2) Den bör förläggas i en vacker trakt
vid sjö och skog.
3) Den bör förenas med slöjd,
trädgårdsskötsel, jordbruk och husdjursskötsel.
4) Barnantalet begränsas, så att
föreståndaren personligen kan ägna alla nödig
omsorg.
5) Anstaltens föreståndare skall vara en
person med pedagogisk bildning, helst med
några års praktik på uppfostrans område.
Al fr. Fridén.
FÖR DAGEN.
En förklaring behöflig.
Som bekant har man nyligen till
allmän diskussion inom en förening,
hvilken äger afdelningar i olika delar af vårt
land, utsändt följande fråga:
Hvilka syften kunna förena sig om yrkandet
på mindre dogmatisk och mera etisk
kristendomsundervisning ?
Med den betydelse, som
kristendomsundervisningen har för folkskolan och
för folkbildningen i det hela taget, måste
denna fråga vara af intresse för alla
svenska folkskolans vänner, vare sig de
blifvit invalda i en förening med detta
namn eller icke.
Första villkoret för att svaren å en
fråga skola blifva tydliga och klara är
emellertid, att frågan själf besitter dessa
egenskaper. I förevarande fall synes oss
så icke vara förhållandet. Den utsända
frågan är i högsta grad i behof af en
förklaring, på det att de svarande icke
skola blifva vilseledda med afseende på
dess verkliga innebörd.
För det första synes det oss böra
upplysas, hvad det egentligen är för ett.
yrkande, som i frågan åsyftas med
uttrycket: »yrkandet på mindre
dogmatisk och mera etisk
kristendomsundervisning».
Vår första tanke var, att med detta
uttryck syftades på det af tionde allmänna
svenska folkskolläraremötet 1888 gjorda
uttalandet i fråga om
kristendomsundervisningen. Men i detta uttalande finner
man icke yrkandet »mindre dogmatisk
och’ mera etisk» utan i stället »mindre
dogmatisk, mera religiös och etisk»*.
Det är följaktligen, såsom hvar och
en finner, icke det af 1888 års möte
gjorda, af pastor primarius Fehr
föreslagna och motiverade uttalandet,
hvarom här är fråga, utan om något
väsentligen annat.
* Den af 1888 års allmänna
folkskolläraremöte nästan enhälligt antagna resolutionen i
fråga om kristendomsundervisningen hade i sin
helhet följande lydelse (se mötesberättelsen
sid. 163):
»En reform af kristendomsundervisningen bör
gå i den riktningen, att
1) denna undervisning blifver mindre
dogmatisk, mera religiös och etisk, än nu är fallet;
2) denna undervisning med större klarhet
och eftertryck än nu är fallet häfdar det
evangeliskt kyrkliga lefnadsidealets rätt gent emot
såväl materialistiska som katolska och därmed
besläktade sekteristiska uppfattningar.»
Vi skulle på grund häraf gärna vilja
antaga, att utsändarne af den ofvan
anförda diskussionsfrågan icke med
densamma åsyftat 1888 års möte och d:r
Fehr. Men i så fall synes det vara
deras moraliska plikt att öppet och ärligt
säga oss, hvem det är, som uppställt
reformprogrammet: »mindre dogmatisk och
mera etisk».
Som vi icke hafva oss bekant, att
något program med denna senare innebörd
i vårt land framträdt och tilldragit sig
någon uppmärksamhet, hafva vi nödgats
antaga såsom en möjlighet, att den
utsända frågan på något sätt afsåge 1888
års mötes program, ehuru visserligen i
en mycket vanställd, mot dess uppenbara
mening alldeles stridande gestalt. Under
en sådan förutsättning (hvilken vi med
synnerligt nöje skulle se vederlagd) hafva
vi gjort oss det spörsmålet: hvarför hafva
frågans framställare till den grad
omskapat densamma, att de alldeles
borttagit själfva hufvudordet »religiös», och
sålunda fått motställningen »dogmatisk
- religiös och etisk» utbytt mot en helt
annan, nämligen: »dogmatisk -etisk»?
Vi hafva, emellertid äfven vid detta
spörsmåls bes varande-följ t den lutherska
maningen att i det allra längsta tyda allt
till det bästa, och vi hafva därför
ingalunda varit böjda att i frågans
fullständiga omgestaltande se någon afsiktlig
förvrängning eller att tillskrifva
detsamma ond vilja.- Vi hafva tvärtom i detta
omgestaltande sett ett nytt bevis på den
äfven hos många välmenande människor
rätt gängse begrepps förväxling, som gör,
»att man helt enkelt sätter likhetstecken
mellan dogmatisk och religiös», och så
att man t. o. m. inordnar evangeliernas
berättelser om Kristi lif under rubriken
*- dogmatik! Sådant behöfver ju icke
nödvändigt bero på sofistisk afsikt att
förvirra utan kan vara en följd af
tankeoreda och felaktiga uppfattningar af
ordens gängse betydelse.
Nu har det visserligen blifvit sagdt,
att frågans utsändare aldrig satt och
aldrig komma att »sätta likhetstecken
mellan dogmatisk och religiös». Man
medgifver alltså, att dessa ord verkligen
uttrycka skilda begrepp. Men i så fall
synes det ännu nödvändigare, att
vederbörande afgifva en förklaring öfver sin
åtgärd att ur det åsyftade
mötesuttalandet (ifall det nämligen är detta som
afsetts) borttaga just det ord, hvarpå
själfva hufvudvikten är lagd.
Oss förefaller det, som om det
korrektaste hade varit att gifva frågan
ungefär följande innehåll:
Är det från vissa håll. framställda yrkandet
på en mindre dogmatisk samt mera religiös
och etisk kristendomsundervisning berättigadt,
och i så fall i hvilka afseenden?
Detta hade varit att handla fullt lojalt.
Nu har man tvärtom på det gröfsta sätt
stympat det yrkande, hvarom man
inbjudit till diskussion.
Härtill kommer såsom en ytterligare
försvårande omständighet, att frågan icke
uppfordrar till diskussion om yrkandets
berättigande eller icke-berättigande utan
i stället om syftena (!) för detsamma -
ja icke ens om de syften, som verkligen
ligga till grund därför, utan om dem,
som kunna (!) förena sig därom.
Det skall bli eget att se, huruvida en
så i alla afseenden monströs fråga
verkligen skall få passera utan gensagor från
deras sida, till hvilka den blifvit
utskickad. Kunna de smälta slikt, så äro de i
sanning icke allt för nogräknade.
Det skulle glädja oss, om vi med dessa
ord kunde framkalla en förklaring
rörande frågans rätta innebörd. En sådan
är, som vi visat, högeligen af nöden. I
alla händelser skall väl under den
fortgående diskussionen ett och annat
komma i dagen, som kan sprida ljus i
dunklet, och som kan gifva oss anledning att
återkomma till den högeligen viktiga
undervisningsangelägenhet, som frågan
på sitt sätt berör.
Folkbildningens följder.
År 1870 besöktes Englands skolor af
en och en half million barn, nu af fem
millioner. Antalet straffångar 1870
uppgick till 12,000, 1894 till endast 5,000.
Antalet domar för svårare brott har från
3,000 nedgått till 800, mängden af brott
begångna af barn från 14,000 till 5,000.
Äfven understödstagarnes antal har
nedgått från 47 procent till 22.
Tryckta resolutionsförslag
hafva vid de senare årens större
skolmöten blifvit allt mera vanliga. Nu har
denna goda anordning äfven börjat
utsträckas till kretsmötena. Oss veterligt
är det Frånö- och Ytterlännäs-kretsarna,
som hafva äran af att vara de första
k re t s fö reningar, som tillämpat
anordningen med tryckta resolutionsförslag på
kretsmöten.
Folkskolan och allmänna läroverket.
År 1893 undervisades vid de
allmänna läroverken 14,500 lärjungar.
Kostnaden för hvarje lärjunges undervisning
beräknas af statsrevisorerna hafva
uppgått till 235 kr. 92 öre (häruti ej
kostnaderna för läroverkshus m. m.
inberäknade). Samma år undervisades i
folkskolorna 705,905 lärjungar för en
totalkostnad af 14,758,236 kr,, hvilket gör
21 kr. 5 öre pr lärjunge.
Undervisnings-| kostnaden för en läroverkslärjunge måste
| alltså räcka till för undervisning af mera
än 11 folkskolelärjungar.
Folkskolläraresemmarierna. Utom
den löneförbättring, som genom k. brefvet
af den l juni 1894 tillerkänts musiklärare
och gymnastiklärare vid rikets
folkskollärareseminarier, har k. m:t utanordnat
ytterligare lönetillägg, nämligen:
för musiklärarna vid seminarierna i
Stockholm, Uppsala, Falun och Hernösand 200 kr.
hvardera samt i Linköping, Lund, Kalmar och
Karlstad 100 kr. hvardera; för
gymnastik-lärarne vid seminarierna i Stockholm, Uppsala,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
