Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 1. (679.) 3 januari 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄEAEETIDNING.
N:r l
sig slätt. Men läraren förstod, att det bästa
sädet fordrar tid att gro, växa och mogna;
därför tänkte han i främsta rummet på att
gifva och återfordrade endast hufvud
punkterna af sin framställning.
Få lärare hafva såsom han förstått den
svåra konsten att ordna läroinnohållet
psykologiskt, d. v. s. så att en föregående
del väcker hunger och längtan efter en
följande. Detta var hufvudsaken i den af
honom själf praktiserade metodiken - om
instinktivt eller till följd af häråt ägnade
specialstudier eller bådadera må vara
osagdt.
Rektor Anjou vill i sina elever se icke
barn utan ynglingar, med hvilka han kan
tala om lifvets och skapelsens frågor. I
öfverensstämmelse därmed handlar han
icke blott vid undervisningen utan äfven
vid disciplinens handhafvande. Hans
uppträdande härvid är lika enkelt och
flärd-löst, lika utmärkt af varmt intresse för
eleverna som vid hans undervisning.
Spioneri och småsinne äro honom
motbjudande. Han visar i detta fall snarare för
mycken mildhet och efterlåtenhet än
stränghet, väl vetande att ynglingar med anlag
för själfständig utveckling icke kunna
förbättras med trångbröstadt tvång men ofta
kunna vinnas och ledas genom högsint
mildhet. Han har också haft glädjen att
se flera af dem, som varit på afvägar
under sin seminarietid, blifva dugliga lärare,
vinnande aktning af sin omgifning.
Har han sålunda varit sina elevers
andlige fader i bästa mening, så har han
äfven för de fattiga bland dem många
gånger varit en hjälpare och rådgifvare i
ekonomiskt trångmål.
Denna ur hans varmhjärtade
personlighet flytande medkänslan för de lekamligen
nödställda synes stundom hafva inverkat
på hans ställning till viktiga skolfrågor
såväl vid deras principiella afgörande som
vid den praktiska tillämpningen af
fastställda grundsatser. Särskildt vid hans
inspektionsverksamhet har det varit honörn
svårt att strängt utkräfva sådana
pliktuppfyllelser, som han vetat skulle kännas
betungande för de minst bemedlade.
Äfven i öfrigt har hans inspektion varit
präglad af samma humanitet som hela hans
öfriga verksamhet. Lärarne hafva i honom
kunnat se en vän, som velat bistå dem,
och hvilkens besök därför varit efterlängtade.
I olikhet med många andra inspektörer och
seminarielärare har Anjou flitigt deltagit i
större och mindre skolmöten, mest inom
stiftet, och vid dem bidragit att sprida ljus
öfver på dagordningen stående frågor.
Upptagen som han varit af sin
lärare-och rektorsbefattning jämte en mängd
andra offentliga uppdrag, är det tydligt, att
han ej kunnat hafva tid för någon mera
omfattande inspektionsverksamhet. Hans
distrikt har under de 28 år han varit
inspektör icke omfattat mera än tvänne
ej synnerligen stora kontrakt. Undantag
härifrån utgör tiden 1872-76, då det
omfattade fyra kontrakt.
Orsaken till att Anjou, oaktadt
svårigheten att från sin öfriga omfattande
verksamhet erhålla nödig tid för inspektionen,
dock under så lång tid bibehållit detta
uppdrag, är säkerligen att söka däruti, att
han ansett en seminarierektor böra stå i
personlig förbindelse med det pågående
folkskolearbetet - en grundsats, hvarifrån
undantagen helt visst borde vara så
sällsynta som möjligt,
*
Om rektor Anjous öfriga offentliga
verksamhet är nu ej lämpligt tillfälle att
utförligare tala. Därvid har han gifvetvis
såsom andra utpräglade personligheter intagit
en bestämd partiståndpunkt i tidens
viktigare frågor. Om han än härvid stundom
förfäktat meningar, som många andra
folkskolevänner funnit sig böra bekämpa, har
dock hans uppträdande städse varit värmdt
af öfvertygelse och önskan att gagna
folkskolan. Vid många af de framsteg
folkskolan gjort under de 30 år, han deltagit
i hennes officiella ledning, är också hans
namn outplånligt fäst.
Christoffer Ludvig Anjou är född den
2 augusti 1821 i Husby-Skederid i
Uppland. Fadern var kyrkoherde därstädes,
sedermera prost och kyrkoherde i
Norrköping. 1839 blef A. student, och sedan
han 1846 aflagt fil. kandidatexamen,
förordnades han till extra ordinarie kanslist
i finansdepartementet. 1848 promoverad
till fil. doktor befordrades han året därpå
till biträde vid
protokollssekreteraretjänst-göringen i nyssnämda departement. Början
af hans offentliga verksamhet tillhör
sålunda ett helt annat område än skolans.
Till denna öfvergick han 1852, då han
anställdes vid Norrköpings dåvarande
lärdoms- och apologistskola, hvarest han
stannade (först i egenskap af vikarierande
kollega och »dupplikant», sedan som
ordinarie kollega och sist såsom vikarierande
lektor i kristendom, historia och geografi),
tills han 1864 utnämdes till den
befattning, han ännu innehar.
Han har varit ledamot eller ordförande
i följande officiella kommittéer: 1864 års
kommitté för utarbetande af reglemente
för seminarierna, 1866 års kommitté för
upprättande af förslag till normalritningar
för seminariebyggnader och till
undervisningsmateriel för folkskolor, den första
läse-bokskommitten, båda kommittéerna för
utarbetandet af normalplan för folkskolan,
1881 års kommitté för omredigerandet
af folkskolestadgan samt 1884-89 års
kommitté för granskning af folkskolans
läroböcker.
A. har äfven i hög grad åtnjutit
Linköpings stifts och städs företroende. Han
har varit stiftets lekmannaombud vid
kyrkomötena sedan 1878, stadens riksdagsman
i andra kammaren under åren 1887-88,
landstingsman, medlem af och vice
ordförande hos stadsfullmäktige m. m. I 28
år har han varit den ledande kraften i
Linköpings skolråd (äfven fr°in denna
befattning har han med det gångna året på
begäran erhållit entledigande).
Kändt är, att Anjou äfven arbetat som
författare. Han har i förening med
bröderna Kastman redigerat Tidning för folk-
skolan och Tidskrift för folkundervisningen
samt utgifvit flera pedagogiska skrifter.
Rektor Anjou kan sålunda se tillbaka
på en lång bana af betydelsefullt, intensivt
arbete i det allmännas tjänst. Alla
folkskolans vänner äro säkerligen eniga i att
önska honom krafter till ännu många år
af fortsatt verksamhet för folkundervisningen.
.Alfr. Dalin.
Känner Ni
någon lärare, lärarinna eller skolvän,
som ännu ej prenumererat på Svensk
Läraretidning, så försumma ej att
snarast möjligt visa honom eller henne
tidningen och omtala fördelarna af att för
egen räkning hålla sig med densamma!
Prenumeration sker på närmaste
postanstalt.
FÖR DAGEN.
Ersättningen för öfverläsning.
Ett prejudikat, som förtjänar
uppmärksammas.
Genom k. kungörelsen den 5 oktober
1891 höjdes minimilönen för läraie eller
lärarinna med fem ordinarie tjänsteår
Ull 700 kronor. Som
öfverläsningsersätt-ningen skall utgå med »en åttondedel af
det belopp, hvartill lärarens eller
lärarinnans årliga minimilön beräknas, däri
husrum, bränsle och kofoder icke
inberäknade», blef genom förenämda kungörelse
äfven ersättningen för öfverläsningen höjd.
Den hade förut varit 75 kr. pr månad
men skall - såsom vi upprepade gånger
påpekat* - från och med 1892 utgå
med 87 kr. 50 öre pr månad för sådan
lärare eller lärarinna, som är berättigad
till 700 kronors lön, d. v. s. som
oförvitligt tjänstgjort som ordinarie under
minst fem år.
Här och hvar har man emellertid
enligt den gamla ordningen låtit öfverläs- j
ningsersättningen fortfarande utgå med
allenast 75 kr. pr månad, och lärarne
hafva nöjt sig härmed hellre än att
utsätta sig för hvarjehanda obehag. För
skoldistrikten kan emellertid detta
åsidosättande af en tydlig bestämmelse vara
riskabelt nog. De utsätta sig nämligen
för risken att förlora hela statsbidraget,
såsom synes af följande nyss afkunnade
utslag.
Vid granskning af Uppsala läns
landsbok för år 1.892 och
landtränterispecial-räkningen anmärktes inom kammarrätten,
att enligt anordning den 14 maj 1892 till
skolrådet i Tolfta församling utbetalts
lönetillskott för nämda år med 466 kr. 67
öre för ordinarie folkskolläraren M. E.
Eriksson, hvilken, efter att i nämda
egenskap hafva oförvitligen tjänstgjort i mer
än fem år, för nio månaders u/idervisning
uppburit, förutom i lag stadgade
naturaförmåner, 700 kr. i årlig lön och såsom
ersättning för undervisning utöfver åtta
Första gången i n:r 42 år 1891.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:39:29 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1895/0006.html
