Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 48. (674.) 28 november 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 48
SVENSK LÄRARETIDNING.
611
Det är uppenbart, att ingen af dessa
båda tolkningar ställer skolrådens herrar
ordförande i fördelaktigt ljus. Har
medlemmarnas intresse svalnat, så visar detta,
att ordföranden ej förstått använda det.
Hafva de blifvit valda, fastän saknande »nit
om skolväsendet», så har ordföranden icke
velat eller icke kunnat öfvervaka lagens
efterlefnad vid kyrkostämmorna.
En giltig ursäkt vore gifvetvis, att inga
för skolan intresserade personer funnes i
en församling, men detta skulle vara ett
mer än sorgligt fall nu 50 år efter
folkskolans tillkomst. Det torde också vara
obestridligt, hvad en inspektör säger om
tillgången på »för nit om skolväsendet
kända personer»:
Få äro de, men jag förmodar, att de ej
behöfde vara så få, om man blott rätt allvarligt
bemödade sig att uppsöka dem. Nog skulle
i hvarje skoldistrikt kunna framletas personer,
som vore någorlunda lämpliga till
skolrådsledamöter. (And. Ben. Lundblad.)
Men om så icke är, tunna dä präster
och lärare, som hafva skolans bästa på
sitt ansvar, fritaga sig från skuld därtill?
Hvad hafva de gjort för att väcka det
slumrande intresset? Är likgiltigheten för
barnens uppfostran och undervisning i en
församling så stor, att icke 5 å 6 personer
kunna uppletas, som vilja vårda sig om
dess skolväsende, icke kan det då gå för
sig att med händerna i kors vänta, tills
intresset vaknar af sig själft. Säkerligen
känner skolrådets ordförande eller
folkskolläraren personer, som skulle kunna blifva
intresserade, om de ej äro det. Gif dessa
då något att göra för skolan, som de
kunna och vilja utföra, påkalla deras råd och
bistånd i sådant, som ligger inom deras
erfarenhet och förmåga - och en god
början är gjord.
Förhållandet torde vara, att det i själfva
verket gifves mera slumrande intresse för
folkskolan, än hvad vi skolmän vanligen
föreställa oss. Felet är nog hufvudsakligen,
att vi ej förstå att framkalla och göra oss
det till godo. Ett vanligt fel ar, att man
först och främst söker det hos församlingens
ekonomiska styrpinnar, därvid
förglömmande, att ideellt intresse måste sökas hos
ideellt anlagda personer.
Vore intresset for skolan verkligen till
den grad ringa, som
inspektörsberättelserna gifva vid handen, så skulle det vara
oförklarligt, att de skattskyldige dock
jämförelsevis villigt underkasta sig ganska stora
förhöjningar i uttaxeringen för
skolväsendet, hvilket faktum blifvit konstateradt af
de flesta inspektörerna.
Ett annat bevis för tillvaron af hvad
man skulle kunna kalla latent skolintresse
framgår ur följande yttranden af
inspektörerna:
Där han (ordföranden) är en kraftfull och
för undervisningen nitälskande man, vet han
äfven att hos ledamöterna ingjuta intresse
därför. (A. J. Särnblad.)
I synnerhet där ordföranden, såsom
mångenstädes är fallet, själf lägger sig ut för
skolorna och med förkärlek tager sig af dem, är det
ock vanligt att finna skolrådsledamöter med
stort intresse för skolorna och deras
verksamhet. (C. D. E. Petrén.)
Största vikten ligger dock på, huru
skolrådets ordförande utöfvar den uppsikt, som enligt
folkskolestadgans 63 § åligger honom. Är han
intresserad för skolan blir distriktet det
vanligen också, och skolväsendet går framåt; är
han åter likgiltig, så medde’ar sig hans
likgiltighet åt skolrådet och församlingen.
(/. E. Jansson.)
Hvad emellertid tillsyn betyder och ett
skolråd förmår uträtta, kan ses i Luleå. Där
har skolväsendet omordnats på ett
genomgripande sätt och utvecklats förträffligt. Också
har ordföranden förstått att intressera
ledamöterna och taga deras krafter till hjälp. Så
hafva de fördelat skolorna emellan sig och
besöka dem flitigt. Härigenom vinnes äfven det
goda, att ledamöterna själfva få se och
öfvertyga sig om brister och behof, hvadan förslag
till rättelse lätt få skolrådet for sig och
gemenligen därmed kyrkostämman.
(/. Christofersson.)"’ "
Dessa vittnesbörd visa, att
skolrådsordförandens eget intresse för skolornas
framgång oftast är tillräckligt att väcka till lif
verksamt nit hos församlingsmedlemmar,
så att lämpliga personer för ledamotskapet
i skolrådet ej behöfva saknas. Att den
öfverklagade bristen ingalunda är ohjälplig
bestyrkes t. o. m. af det motsatta sakför*
hällande, som understundom blifvit
iakttaget, nämligen att oförmåga eller en högre
grad af likgiltighet hos ordföranden någon
gång kunnat hafva samma verkan, såsom
synes af följande citat:
Öfver hufvud blifva skolväsendets egentliga
pedagogiska angelägenheter öfverlämnade till
ordförandens i skolrådet omsorg eller
åtminstone initiativ, ehuru det å andra sidan icke
heller saknas exempel därpå, att där denne
genom ålder eller eljest är mindre nitisk för
skolväsendets utveckling, enskilda
skolrfidsleda-rnöter kunna framträda och utgöra den
drifvande kraften. (Jonas Kjellin.)
Bristen på personer, som fylla lagens
kraf för valbarhet till skolrådsledamöter
synes sålunda icke vara omöjlig att
afhjälpa, om kyrkostämmornas ordförande
i tid hade sin uppmärsamhet riktad därpå.
Äfven under nuvarande förhållanden, då
det synes vara regel, att uppdraget betrak
tas lika med andra kommunala uppdrag
och sålunda en slump eller kotteriintressen
bestämma, åt hvem det skall lämnas, träffar
det likväl än här, ändar någon, som med
värma och förstånd antager sig skolorna
Sådant betygas af de flesta inspektörer.
Till exempel:
Visst är emellertid, att folkskolan och dess
lärarepersonal i rätt många bland
Helsingeför-samlingarnas skolrådsledamöter hafva nitiska
och trofasta vänner. (Richard Norén.)
.- - - så gifves dock i de flesta
skoldistrikt någon, som sköter sitt åliggande på ett
hedrande sätt. (C. G. Åström.)
En och annan följer dock arbetet i dem med
intresse och öfvervakar med allvar äfven
barnens noggrannhet i uppfyllelsen af sin
skolplikt. (B. G. V. Vestling.)
Om skolrådens ekonomiska plikter sägas
de valda ledamöterna ofta vårda sig.
Då sådana undantag, som nu
relaterats, kunnat förekomma under en regim,
då ©belåtenheten med det nuvarande
missförhållandet fått utmynna endast i klander
mot de valda skolrådsledamöterna, icke i
planmässig sträfvan att få skolrådsarbetet
på bästa sätt organiseradt, hvad skulle
icke då inträffa, om skolrådens själfskrifne
ordförande allmänt föresatte sig att
konsekvent och energiskt för folkskoleväsendets
förkofran använda de goda krafter, som
församlingarna på detta område kunna
hafva att erbjuda.
Sitt hufvudstöd härutinnan borde
skolrådsordföranden naturligtvis hafva i
församlingens lärare. Ty att denne äger
tillfälle att lära känna
församlingsmedlemmarnas skolintresse lika väl som ordföranden,
detta torde vara påtagligt. Ingen torde
heller bättre än han kunna bedöma, i
hvilka afseenden folkskolan bäst är i
behof af lokalstyrelsens ingripande
verksamhet och huru denna verksamhet lämpligast
bör ordnas för att göra afsedt gagn. För
hvarje skolrådsordförande, som uppriktigt
nitälskar för upplysningens stora sak, måste
det därför vara en bjudande plikt att
åstadkomma ett oaflåtligt och i möjligaste mån
fullständigt samarbete med läraren och att
för detta ändamål räcka denne handen
öfver de förmenta sociala skrankorna.
Endast ett par inspektörer synas haft
någon tanke för den själfklart stora
betydelsen af ett sådant samarbete. En af dem
yttrar:
Skolråden och särskildt dess ordförande
hafva i allmänhet sökt att med nödig
uppmärksamhet följa skoiornas verksamhet. Där en
kraftig skolrådsordförande och nitiska
folkskollärare samverka, har det ock lyckats
åstadkomma väsentliga förbättringar i skolväsendet.
(/. H. Bergendal.)
Sedan det nu efter gifna prejudikat icke
längre kan råda ringaste tvifvel därom, att
läraren fullt lagenligt kan väljas till
ledamot af skolrådet, borde man kunna vänta,
att ordföranden verkade för att så mera
allmänt skedde. Ty härigenom skulle -
detta kan ju ej bestridas - en af
församlingens för ifrågavarande syfte lämpligaste
krafter komma att tillföras skolrådet.
Läraren skulle ock i många fall kunna med
ordföranden dela den börda, öfver hvars
tyngd denne så ofta och måhända med
rätta klagar.
Beklagligtvis är dock regeln snarare den,
att lärarens inväljande i skolrådet
motarbetas af ordföranden. Men hvad har denne
därmed i handling visat, om icke just d«’t,
att skolrådets förmåga att fylla sin Ing
stadgade uppgift i själfva verket synes vara
honom ganska likgiltig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
