Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 44. (670.) 31 oktober 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖR, bÄRARE, UPPfOSTRARE OCJH SKOLVÄNNER.
N:r 44 (A). (6?o.)
STOCKHOLM, 31 OKTOBER 1894.
13:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., J/2 år 2
kr., V* år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
äåväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f, m.
Allm. tel. 60 00.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm,
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens
byrå samt å allm
tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
An nonspriss
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser)s
Födelse-, förlofnings- och
vigselannons l kr , dödsannons 2, so kr, i
Annons bor vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
Svensk Läraretidning utgifves
i dag i två nummer, A och B, det
sistnämda innehållande ett
tillkännagifvande om Jultomten, Skolbarnens
jultidning, utgifven af Svensk
Lärare-tidning.
Svensk icärareMdning,
Sveriges största och mest spridda
skoltidning,
kostar
från l oktober
tili årets slut
endast
l kr. 25 öre ~m
Hvarje lärare och lärarinna -
bör för egen räkning hålla sig med ett
exemplar af
Svensk Läraretidning «4-
Kvartalsprcnumerantcr
torde snarast möjligt förnya prenumerationen för
undvikande af afbrott i tidningens försändning,
MT~ Prenumerationen sker alltid
på närmasfte postanstalt.
Pedagogiska guldkorn.
Ett ord, som faller i det unga sinnet,
bestämmer kanske dess riktning för
lifstiden, bestämmer kanske därigenom något
vida högre, hvars följder gå genom
årtusenden. Es. Tegnér.
Folkskoleinspektörernas berättelser
för ären 1887-92,
9.
Om undervisningen i modersmålet.
c) Skrifningen.
Länge öfvades i de allra flesta
folkskolor ingen annan skrifning än den, som
afsåg inlärandet af bokstafsformerna.
Något senare tillkommo rättskrifningsöfningar
af ett eller annat slag; och under senare
delen af sjuttiotalet började man göra
försök med uppsatsskrifning.
Till hvilket resultat hade man kommit
vid slutet af 1892 med dessa tre slags
öfningar? Inspektörernas uppgifter härom
äro ganska knapphändiga.
»Välskrifningen bedrifves i de flesta
skolor med omsorg.» Detta är ett
omdöme, som återfinnes på flera ställen i
berättelserna. Konkurrensen mellan de olika
skrifmetoderna synes hafva gynnsamt
inverkat på behandlingen af detta ämne.
Några inspektörer påpeka uttryckligen, att
så varit fallet. Det saknas dock ej
klagomål öfver »suddiga och illa skötta
skrif-böcker» och däröfver, »att man allt för
länge håller på med s. k. storstil och
mellanstil».
Anmärkningarna mot resultatet af
rätt-skrifningsöfningarna äro af allvarligare art.
Äfven i folkskolorna försummas
rättskrif-ningen allt för ofta. Ständigt har jag fordrat,
att densamma i tredje och fjärde klasserna
af folkskolan skall öfvas i skrifbok, ej å
skiffer-tafla, samt att lärarne skola i sina hem under
fritimmarna rätta dessa öfningar, enär eljest
nödig färdighet ej kan af barnen vinnas.
Svårigheten att anskaffa de många behöfliga
skrif-böckerna, kanhända ock maklighet å lärarnes
sida, har emellertid utgjort svåra hinder för
denna fordrans genomförande.
(J". H. Bergendal}
Åt skriftliga öfningar af olika slag ägnas
mycken tid, men den vunna färdigheten i språ-
kets skriftliga behandling motsvarar i
allmänhet icke det stora arbete, som härpå nedlägges,
ehuru det får erkännas, att många barn uppnå
en ganska stor skicklighet.
(O. P. Segerberg.}
Ett och annat barn kan nog i rättstafning
hafva hunnit till någorlunda säkerhet, men
bättre resultat borde med skäl kunna förväntas.
(Carl N:son Gierow}
Om också rättskrifningsöfningar numera
bedrifvas i nästan samtliga skolor (äfven
flyttande mindre skolor), är dock resultatet i
åtskilliga ännu "skäligen klent. (Richard Norén.)
Dock är resultatet i olika skolor mycket olika:
å ena sidan finnas flera folkskolor och äfven
mindre folkskolor, i hvilka de äldsta barnen
kunna uppvisa nästan felfria diktamensprof,
men å andra sidan äro de skolor ännu flera,
hvilkas lärjungar äfven vid afgåendet stafva
mycket illa. Den öfning i rättstafning, som
redan småskolorna böra meddela, är också
ofta mycket bristfällig. (Fr. Laurell.)
Ett par inspektörer hafva funnit
rätt-skrifningen bättre än de nu citerade:
Rättstafnings- och rättskrifningsöfningar
förekomma i folkskolans alla årsklasser, och visa
dessa öfningar numera, sedan enhet i stafsättet
blifvit införd, ett ganska godt resultat.
Barnen äro vanligen rätt säkra i stafning.
(C. G. Åström.)
I rättskrifning hafva de flesta
folkskolebarnen kommit så långt, att de, innan de från
skolan afgått, kunna skrifva någorlunda felfritt.
(J. N. Agardh,)
Många inspektörer omnämna icke alls
denna gren af undervisningen i
modersmålet. Detta måste väl anses vittna därom,
att de ej ägnat någon större
uppmärksamhet åt densamma under sina resor, en
misstanke, som också bekräftas af de flesta,
som hafva personlig kännedom om
inspektionernas förlopp. Denna regel är dock
ej utan undantag. Tvänne uppgifva sig
»i nästan alla skolor upprepade gånger
hafva företagit prof». För den ene »har
det visat sig att rättskrifningen fortfarande
icke kan anses tillfredsställande i det
öfvervägande antalet af folkskolor», och för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
