Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 42. (668.) 17 oktober 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 42
SVENSK LÄRARETIDNING.
535
sekvens och i ett negativt tillvägagående.
Det är nämligen genom att hos barnet
uppkalla de inneboende goda anlagen till
strid emot de onda, som dessa senare så
småningom förlora i styrka. Men detta
sker icke genom att för barnet uppställa
en mängd förbud att göra det eller det
utan i stället genom att medels lämpliga
befallningar och föreskrifter likasom utpeka
det rättas och godas väg. Om den lag,
läraren stiftar för sina lärjungar,
hufvudsakligen utgöres af förbud, afses därmed
visserligen en strid mot det ondas
utöfvan-de, men då härvid de inneboende goda
anlagen icke eggats till medverkan, förblifva
dessa slumrande, och striden blifver oftast
lika resultatlös som förtviflad.
Skolans maktpåliggande uppgift är dock
icke löst genom blott detta utpekande af
den goda vägen; det största kraftprofvet
återstår kanske ännu, det nämligen att uthålligt
och utan sidosprång vandra på den sålunda
utstakade vägen. Härunder fordras från
lärarens sida en orubblig och omutlig
konsekvens, som icke låter dagtinga med sig
i afseende på fullgörandet af de lagar och
föreskrifter, hvilka blifvit gifna till
efterrättelse. Detta utgör verkligen ett
kraft-prof för uppfostraren, ty här gäller icke
blott alt ständigt tillse, det gifna
föreskrifter iakttagas, utan äfven att pröfva, huru
de följas. Öfvandet uti att oaflåtligt och
samvetsgrant fullgöra åligganden är ett
uppfostringsmedel af oskattbart men nog
ofta förbisedt värde. Det är
hufvudsakligen på denna väg, som viljelifvet
utvecklas i den rätta riktningen. Genom de goda
anlagens uppkallande till lif och genom det
ständiga Öfvandet i pliktuppfyllelse bör det
godas seger vinnas, så att då vid den
unga människans fullständigare utveckling
viljan bör få sin fullkomliga frihet, icke
alltför grofva misstag må komma att begås
i valet mellan det goda och det onda.
Dessa allmänna uttalanden hafva
framkallats under bland annat genomläsningen
af det föredrag om viljans uppfostran, som
vid det elfte allmänna folkskolläraremötet
i Göteborg förlidet år hölls af
folkskoleinspektören d:r /. M. Ambrosius. Detta
föredrag, hvilket förtjänar att läsas och
begrundas af både lärare och föräldrar, är
nu på Vettergren & Kerbers förlag i
Göteborg utgifvet i särtryck till ett pris af
30 öre.
Ur föredraget må till sist anföras
följande guldkorn: »Vi begå ofta det felet, att
vi gifva barnen, i synnerhet i religiösa och
etiska ämnen, en så lärd undervisning, att
den snarare kunde passa för vuxna
medlemmar af en kyrklig församling än för barn.
Då vi klaga, måhända med skäl, att
undervisningen bär ringa frukt i lifvet, och
att ungdomens vilja, trots alla dessa
mödosamma utläggningar, utredningar och
förklaringar samt dessa tröttande
tillämpningar, visar sig håglös och slapp, när det
gäller att göra. hvad plikten bjuder, böra
vi icke skjuta skulden allt för mycket på
tidsandan eller på föräldrars klemiga
uppfostran, utan må vi hellre för vår del rann-
saka oss själfva och bättra, hvad skolan
kan hafva felat.» D.
FÖR DAGEN.
Folkskolans
uppgift-Till de saker», hvilka blefvo lyckligt
och väl expedierade och affärdade vid
»Svenska folkskolans vänners» senaste
möte i Linköping, hörde icke allenast
Sveriges allmänna folkskollärareförening
och de svenska allmänna
folkskolläraremötena, utan ock något, som kallades
»bottenskolehugskottet» och
»bottenskole-grillerna», d. ä. den af gamle Comenius
först framställda och af samtliga hans
stora efterföljare förfäktade tanken om
folkskolan såsom den för alla
samhällsklasser gemensamma barndomsskolan.
Så om man får sätta tro till hvad
tidningen Östgöta Gorrespondenten haft om
ifrågavarande möte att berätta.
Vid detsamma - heter det - bröt sig
bland folkskolans vänner »med en ej
alldeles väntad kraft» en åsikt fram, som var
alldeles motsatt nämda af »några
teoretiska hufvuden» förfäktade anordning,
och det olämpliga i denna blef klart för
»hvar och en, som med någorlunda
oförvillad blick ser pä verkligheten».
Blefve bottenskolegrillerna förverkligade,
framhölls det, skulle folkskolan därigenom afskäras
all möjlighet till vidare utveckling och syftet
med densamma såsom en verklig
folkbildningsanstalt förryckas, och läroverken skulle å sin
sida sannolikt komma att dragas med en än
större börda af intellektuella odågor än nu.
Detta kan man kalla tankegåtor som
duga. Om folkskolan blefve begagnad
äfven af de makthafvande och dessa
sålunda finge ett rent personligt intresse
af hennes förkofran, så skulle därigenom
för henne afskäras all möjlighet till
vidare utveckling! Om hon blefve en
verklig folkskola, d. ä. en nationalskola, så
skulle syftet med henne såsom en
verklig folkbildningsanstalt förryckas! Och
om ingen gosse finge öfvergå till de högre
läroverken förr än vid 12-13 års ålder,
då han haft tillfälle att i folkskolan
pröfva sina studieanlag, så skulle dessa högre
läroverk sannolikt komma att dragas
med en än större börda af intellektuella
odågor än nu!
Huru föga artikelförfattaren i Östgöta
Correspondenten bemödat sig om att
förskaffa sig kännedom om det ämne
han behandlar synes måhända tydligast
af hans inledning. Denna lyder sålunda:
Som kändt är, har särskildt bland
skollärarekåren grasserat(I) en ej lätt förklarlig sträfvan
att göra folkskolan till »bottenskola» för de
allmänna läroverken, och som bekant fick
denna sträfvan ett, ehuru ganska blygsamt, uttryck
i en motion, som väcktes vid senaste
riksdagen af Norrköpingsrepresentanten T.
Zetter-strand. Denna motion, som af andra
kammaren bifölls, afsåg att borttaga
inträdespröfningen till läroverkens första klass, så snart den
inträdessökande genomgått ett visst stadium af
folkskolan. Genom riksdagens beslut, som blef
efter första kammarens åsikt, fick emellertid
inträdespröfningen kvarstå, och man anhöll
endast om sådana förändringar i
inträdesfordringarna, att dessa utan vidare förberedelse
skulle kunna fullgöras af »den, hvilken
genomgått första årsklassen af fast folkskola litt. A».
Därmed är väl att hoppas, att bottenskoleidén
åtminstone för närmaste tiden är affärdad af
de lagstiftande.
Såsom våra läsare torde erinra sig, är
hvarje hufvudpunkt i denna redogörelse
fullständigt stridande mot verkligheten:
1) Andra kammaren biföll icke hr
Zet-terstrands motion utan ett därifrån mycket
afvikande förslag af kammarens första
tillfälliga utskott (i hvilket två ledamöter af
centralstyrelsen för allmänna
folkskollärareföreningen hade säte).
2) Hvarken hr Zetterstrands motion eller
andra kammarens första tillfälliga utskotts
utlåtande eller andra kammarens beslut
afsågo att »borttaga inträdespröfningen till
läroverkens första klass, så snart den
inträdessökande genomgått ett visst stadium
af folkskolan». Utskottet och i
öfverensstämmelse* därmed andra kammaren
yrkade tvärtom uttryckligen, att
inträdespröf-ningen skulle kvarstå, men att sådana
förändringar i inträdesfordringarna skulle
vidtagas, »att dessa utan vidare förberedelse
skulle kunna fullgöras af den, hvilken
genomgått första årsklassen af fast folkskola
litt. A». Första kammarens beslut
föranledde häruti ingen annan ändring, än att
ur inträdesfordringarna borttogos några
ämnen, hvilka förekomma i folkskolans
första årsklass, såsom historia,
naturkunnighet och sång.
3) Genom riksdagsbeslutet blef
»bottenskoleidén» alldeles icke affärdad af
representationen, utan tvärtom så till vida
erkänd, att äfven enligt första kammarens
mening småskolan tillsammans med folk*
skolans första årsklass nu vore en fullt
dnglig »botten» för allmänna läroverket.
Det var således verkligen ett steg framåt
som togs, i sig själft visserligen mycket
ringa men i principiellt afseende ingalunda
utan sin stora betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
