Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 40 (B). (666.) 3 oktober 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VENSK
IÅRARETIDNING,
VECKOBLAD FÖR LÄRARE, UPPFOSTRARE OCH SKOLVÄNNER.
NT 40 (B), (eee.)
STOCKHOLM, 3 OKTOBER 1894.
13:e årg.
Redaktör och ansvarig: utgifvare: EMIL
Sveriges allmänna folkskollätweföFening.
Hurudan den är och hvad den vill.
.Ett upprop till Sveriges folkskollärarekåx.
Folkskollärareföreningar och deras betydelse.
Det har med rätta blifvit sagdt, att vår tid är en
föreningsväsendets tid. Öfverallt, där ett större eller mindre antal
personer lif vas af gemensamma intressen, där finna de snart, att
de måste sammansluta sig, så vida de vilja med hopp om
framgång arbeta för dessa intressens befrämjande. Detta är
en så genomgående lag, att man numera med ganska stor
säkerhet kan af föreningsverksamheten på ett visst område
sluta sig till den andliga lifaktigheten på samma område.
Har e*tt sträfvande icke kunnat skapa sig organ i en förening,
så utgör detta i vår tid ett nästan osvikligt tecken på
inneboende svaghet. Snart sagdt för alla tänkbara grenar af
mänsklig verksamhet finnas därför föreningar.
Ett af de områden, där föreningslifvet visat sig mest
nödvändigt och på grund häraf tidigt vunnit största
utbredning, har varit skolans, särskildt folkskolans, hvars arbetare
äro i synnerlig grad utsatta för isoleringens och den däraf
förorsakade ensidighetens faror och olägenheter.
Knappast hade därför i vårt land en folkskollärarekår
kommit till stånd och vaknat till medvetande om sin
ställning och uppgift, innan sammanslutningssträfvandet började
inom densamma göra sig gällande. På alla de orter, där
folkskollärarekåren lifvades af något allmännare intresse för
det gemensamma målet, och där förhållandena icke lade allt
för svåra hinder i vägen, uppstodo tid efter annan större
eller mindre folkskollärareföreningar, till en början dock utan
allt samband med hvarandra.
Sveriges allmänna folkskollärareförening.
Genom samarbetet i dessa föreningar närdes och stärktes
allt mer den känslan, att folkskolans samtliga arbetare
utgjorde en lefvande helhet, sammanhållen af genjensamma
skyldigheter och rättigheter, för hvilkas tillgodoseende de
skilda föreningarna borde träda i förbindelse med hvarandra.
Så skedde ock. Hösten 1880 sammanslöto sig 77 äldre
och yngre ortföreningar till ett hela riket omfattande
förbund, som kallades Sveriges allmänna folkskollärareförening.
Genom detta namn ville man uttrycka
sammanslutningens allmänna karaktär.
Den skulle nämligen för det första vara en verklig
folk-skollärare-töremng. Därför bestämdes genom stadgarna, att
personer utom folkskollärarekåren skulle kunna vinna inträde
först efter medgifvande af kretsförening, samt att flertalet af
centralstyrelsens medlemmar alltid skulle tillhöra nämda kår.
För det andra skulle föreningen vara en i verklig mening
allmän folkskollärareförening. Samtliga lärare och lärarinnor
vid rikets folk- och småskolor samt därmed jämförliga skolor
och uppfostringsanstalter skulle utan vidare äga rätt att såsom
medlemmar ingå i föreningen. Ingen, som fyllde de villkor, hvilka
statsmakterna uppställt för inträde i folkskollärare&årm, borde
heller förmenas inträde i den allmänna folkskollärare/öremm/ew.
Till yttermera visso bestämdes, att såväl centralstyrelse som
revision skulle tillsättas genom allmän omröstning bland
föreningens samtliga medlemmar samt delvis årligen förnyas.
Kort sagdt: föreningen skulle vara sådan, som kåren vid
hvarje tidpunkt själf vore, och föreningens ledning skulle
vara sådan, som föreningen vid hvarje tidpunkt själf ville
hafva den.
Men icke blott till sin sammansättning utan äfven till
sitt syfte skulle föreningen vara en allmän
folkskollärareförening. Dess verksamhet skulle icke begränsas till befordrandet
af den. ena eller andra folkbildningsfaktorn, det ena eller
andra folkskoleämnet, utan omfatta dem alla utan undantag
och sålunda tillgodose folkskolans och folkskollärarekårens
samtliga gemensamma intressen. Dess ändamål skulle enligt
första paragrafen af dess stadgar vara att arbeta för
svenska folkskolans och folkbildningens höjande,
enhet och god anda inom lärarekåren och
förbättring af lärarens ställning i allmänhet.
Af denna föreningens allmännelighet bestämmes ock dess
förhållande till föreningar af mera begränsad karaktär: dels
ortföreningarna, dels ämnesföreningarna. I afseende på
ort-föreningarna eller »kretsarna» har den ledande grundsatsen
från början varit, att deras själfstyrelse borde i möjligaste
mån bibehållas, och att inga andra inskränkningar borde
ifrågakomma, än sådana som vore en oundviklig följd af
samarbetet dem emellan. Till specialföreningarna för särskilda
ämnen (»Svenska folkskolans vänner» för
kristendomsundervisningen, »Nordiska lärarnes helnykterhetsförening» för
nykterhetsundervisningen, föreningar för djurskydd, slöjd, sång,
kyrkomusik, gymnastik, teckning, pedagogik, pedagogiska bibliotek,
sjukhjälp m. m.) har den lika- litet kunnat ställa sig i något
som helst rivalitetsförhållande. Att dylika specialföreningar
utvälja hvar sin del af det stora gemensamma målet och
särskildt arbeta för framsteg med afseende därå kan
naturligtvis endast lända det hela till båtnad - förutsatt
nämligen att dessa specialföreningar förblifva sina föresätta
uppgifter trogna och sålunda hvarken gifva sig själfva skenet
att vara allmänna, ej heller sträfva att förrycka den
allmänna föreningens karaktär genom att söka inskränka den
till ett slags specialförening.
En återblick på föreningens verksamhet
lämnades vid dess tredje ombudsmöte i Göteborg den 8
augusti 1893 genom följande anförande af föreningens
sekreterare, folkskolläraren Fridtjuv Berg:
Vördsamt bedes, att detta må cirkulera inom församlingen» samtliga skolor*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
