Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (662.) 5 september 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 36
ock det, som meddelas under en kort
undervisningsstund, uppväga många och långa
timmars lektioner, om nämligen den rätta
tonen anslås och resonnansen finnes.
Att den undervisning som meddelas
beror af det sätt, hvarpå den undervisande
arbetar på sin egen utbildning, är gifvet.
Men många undervisare, särskildt
lärarinnor, känna icke det rätta sättet att arbeta
på egen hand. De läsa kanske mycket,
men börja så att säga utifrån i stället för
att på vetenskapligt sätt börja med grunden
och så, långsamt men säkert, bygga i
höjden. Vi tro, att kurser, så anordnade
som de nu afslutade sommarkurserna i
Lund, äro väl ägnade att ^ifva impulser
till mer själfständiga studier \på egen hand.
Man förstår genom deltagandet i dylika
kurser det vetenskapliga arbetet på ett helt
annat sätt, än då man blottl tager
kännedom om de färdiga resultaten.
Då universitetet nästa gån|g öppnar sina
portar för en kunskapstörstaiide skara, må
då äfven lärarinnorna till sllörre antal än
hittills komma tillstädes! De| skola då, när
de sedan vända åter till siiji verksamhet,
känna förnyad lust och kraft till arbete.
Och är icke detta hemlighoten i en
lifskraftig undervisning: att den ständigt
tänder lust att börja på nytt? j
Anna Rönström.
Afslutningen.
Det var en stämning Helt olik den
vanliga; den nick, som gafs, de ord och
handtryckningar, som växlades under denna
den helt säkert för flera af (j)ss sista
»akademiska kvarten» -allt tycjde på, att det
ej var ett af de vanliga sammjanträffandena.
Vi gingo nu att i universitetets aula
intaga våra platser för att d$r afsluta »de
10 sommardagarna 1894.» Inkommen i
aulan tyckte man sig ännuj mera kunna
märka denna vemodiga h^gtidsstämning
hos såväl föreläsare som deltagare.
Efter det Runebergs gripajnde »Bön för
fosterlandet» afsjungits unisont, bestegs
talarestolen af akademiska föreningens
ordförande professor Weibull, j Han
återkallade i minnet vårt första sammanträffande
här för 10 dagar sedan, dessa 10 dagar,
som svunnit hän så hastigt, att han nu
nästan tyckte sig stå blottj vid
fortsättningen af inledningen. Och orsaken till
att de så hastigt förgått? Jo, dessa dagar
hade haft ett mångskiftande innehåll och
inneburit en gemensam sträfvan mot ett
gemensamt mål. De oro, l sade han, att
likna vid hastigt svinnande strömmar, på
hvars botten dock guldstoft i skimrat fram.
Hvad som föranledt inbjudningen till dessa
kurser och gifvit dessa Ift
universitetslärare mod att å universitetets vägnar
utfärda densamma, det hade varit deras
samfällda önskan och aträfvanj, alt
universitetet borde stå fram ej so^i en isolerad
institution utan som en he\a folkets
bildningshärd med skyldighet att lysa och
värma äfven de breda lag;ren.r Talaren
frambar därför också sitt synbarligen från
hjärtat kommande och till hjärtat gående
tack till oss, folkskolans arbetare, att just
vi såsom representanter för bildningsarbe-
tet bland dessa breda lager så talrikt
infunnit oss, framhållande att just vår insats
i en kulturströmning är mäktig att verka
tillbaka på hela folket. Sedan han uttalat
sitt hopp om att anordningarna för dessa
kurser en annan gång möjligen kunde
göras ännu bättre än nu kunnat vara fallet,
slöt han med att i lifliga drag skildra
utvecklingen af detta lärosäte, som nu för
en kort tid varit vårt hem, påpekande
hvilka svårigheter det haft att kämpa mot,
men ock huru det i trots häraf dock
ständigt gått i spetsen äfven för spridande af
upplysning bland folket, ehuru visserligen
ej på samma sätt som nu vid dessa
sommarkurser varit fallet.
Sedan docenten Pfannenstill läst
välsignelsen, och psalmen 500 v. 7 afsjungits,
framträdde d:r Holmström å Hvilan, äfven
han en deltagare i kurserna, och
framförde allas vår tack till föreläsarne. Så
voro sommarkurserna 1894 ett minne blott.
Dock nej! Ännu en länk i kedjan
j universitetsbildning - folkbildning
tillfogades. En studentkör hade samlats; vi
hejdades vid utgåendet, och fram dånade den
härliga: »Stå stark, du ljusets riddarvaktU
Förtjusningen Öfver denna uppmärksamhet
yttrade sig i lifliga applåder, så att
sängarne, utkomna på det minnesrika
Lundagård, än en gång läto höra sig.
Och så var denna vår första termin vid
Lunds universitet förbi. Vår första säger
jag, ty vi vilja så gärna med våra
föreläsare dela det hoppet, att denna kurs må
följas af flera. Thure Rosvall,
Afskedsfesten.
Efter den officiella afslutningen i
universitetets aula samlades föreläsare och
kursdeltagare på aftonen till en gemensam, af
de senare anordnad enkel afskedsfest å
akademiska föreningens stora sal.
D:r Holmström hälsade de inbjudna
välkomna och öppnade talens rad med några
varmhjärtade ord till Lunds universitet.
Följde sedan talen för föreläsarne, för
kursernas anordnare, för fosterlandet m. fl.
På talet för universitetet svarade professor
Areschoug med att hälsa deltagarne
»välkomna igen», och i sitt svar på talet för
anordnarne framhöll professor Ribbing det
ovanliga däruti, att nu - antagligen för
första gången .- en icke universitetet
tillhörande person stått såsom inbjudare till
universitetskurser.
Varmt klingade den unisona sången
omväxlande med kvartettsång. Det var en
högtidsstund: den sista af de korta
stunder, som inrymt dessa sommarkurser. »De
flyktat som en ström, men en ström på
hvars botten vi sett guldsanden skimra.»
»Det hade under dessa dagar byggts en
bro mellan universitet och folk, en farled,
som, det kunde man hoppas, skulle allt
framgent möjliggöra en liflig, sann och
fruktbringande samfärdsel mellan dem båda.»
Så kom slutligen uppbrottets och
skilsmässans stund, hur länge man än sökte
fördröja den. Sommarkurserna i Lund
äro nu ett minne blott, men - därom är
jag förvissad – ett minne som blifver.
A. C. Rundkrantz.
Nägra siffror.
Sommarkursernas i Lund föreläsningar
voro till antalet 78, däri inberäknade
inlednings- och afslutningsföredragen, hvilka
båda voro afgiftsfritt tillgängliga äfven för
allmänheten. 230 biljetter, gällande till
alla föreläsningarna, voro utlämnade. I
detta antal äro medräknade de biljetter,
föreläsarne och deras fruar erhöllo, äfvensom
tidningarna och andra, som på något sätt
medverkat vid kurserna. 948 biljetter till
enstaka föreläsningar såldes. Det var icke
ovanligt att 30 å 40 biljetter af sistnämda
slag aflämnades vid en föreläsning. Dylika
biljetter gällde ej till professorerna Lundgrens
och Bergendals samt docenten Wallins
föreläsningar, enär dessas föreläsningssalar
saknade utrymme för flera åtiörare än
innehafvarne af förstnämda slags biljetter,
oaktadt föreläsningar höllos samtidigt äfven
på annat ställe, då dessa herra* föreläste.
Professorerna Ribbing och Weibull måste
på grund af de talrika åhörarne hålla sina
föreläsningar i aulan; ingen af lärosalarna
var rymlig nog för deras åhörare. Äfven
professor Areschoug måste ändra
föreläsningslokal: botaniska institutionens läro.sal
var för liten och måste utbytis mot en
af de största i universitetshuse
FÖR DAGE
dag
äro representanter för Nordeds
folkhögskolor och en stor skara andra
folkbildningens vänner från skilda håll i de
skandinaviska länderna på inbjudning
samlade å Askov i Jylland och fira där
minnet af den nordiska folkhögskolans
femtioåriga tillvaro.
Det var 1844, som den första
folkhögskolan i Norden öppnades, rnen under
de 20 åren 1844-64 efterföljdes denna
folkhögskola i Rödding endast af 7 nya.
Det var kriget 1864, som jämte mycket
annat gaf fart åt folkhögskolesaken i
Danmark. Och denna skola fick såsom
en uppgift vid sidan af sitt arbete för
upplysning att verka för hägnande af
den nationella hänförelse, som krigets
utgång väckt till lif. Det är en mäktig
granne, Danmark har i söder, mäktig
genom sina vapen, mäktig ?enom sin
kultur. Att bevara den danska
nationaliteten gent emot »tyskeriet» blef en
viktig sak för fosterlandsvännen, och i den
kampen har den danska folkhögskolan
tagit en segerrik del.
År 1870 hade Danmark öfver 30 och
nu öfver 60 folkhögskolor, hvilka gjort
en betydande insats uti
folkupplysningsarbetet i vårt södra grannland, en insats,
som omsider vunnit äfven arge
motståndares erkännande. Och den danska
folkhögskolan har icke blott utöfvat ett
väckande och förädlande inflytande på det
danska folklifvet i allmänhet, den har
äfven gifvit de ungdomsskaror som
samlats i dess salar, mäktiga impulser, som
kommit den ekonomiska sidan af folkets
lif till godo. Till ett flertal af danska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
