- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 13:e årg. 1894 /
411

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 33. (659.) 15 augusti 1894 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 33

SVENSK LÄKARETIDNING.

411

der visningen skall kunna upprätthållas
på samma sätt som hittills.

Rörande de utgiftsposter, med
afseende på hvilka särskilda anmärkningar
eller förslag till nedsättningar blifvit
gjorda, lämnar öfverstyrelsen en närmare
utredning och framhåller därvid, att de
besparingar, som möjligen skulle kunna
göras (genom att icke uppföra några
nya lärareplatser på ordinarie stal),
motsvara blott V-i öres uttaxering. Verklig
besparing kan endast vinnas på ett sätt,
nämligen genom indragning af gossarnes
slöjd. Härom yttrar öfverstyrelsen:

En uttaxering af endast 86 öre kan
enligt överstyrelsens förmenande icke räcka
till att betäcka utgifterna för
upprätthållande af folkskoleväsendet på annat sätt,
än att slöjdsalarna stängas och att hela den
manliga slöjden strykes från folkskolans
arbetsordning. Gossarnes slöjd är nämligen
icke obligatorisk. Öfverstyrelsen förmenar
dock, att kyrkofullmäktige genom en sådan
åtgärd skulle föga gagna kommunen och
det uppväxande manliga släktet. Icke
heller kan en så beskaffad
sparsamhetsåt-gärd betingas af någon allmänt uttalad
önskan, då, såsom bekant, af
hufvudstadens åtta territoriella församlingar icke
mindre än sex bifallit öfverstyrelsens
förslag om en uttaxering af 92 öre
oförändradt, en beviljat 90 öre och endast en
enda beslutat en uttaxering af 86 öre utan
att hafva påvisat, att öfverstyrelsen
beräknat en enda utgiftspost för högt eller att
inkomsterna äro för lågt beräknade.

Om indragningen af gossarnes slöjd
yttrar öfverstyrelsen i ett annat
sammanhang:

Detta vore enligt öfverstyrelsens mening
så mycket sorgligare, som helt visst
största antalet af dessa gossar skulle under
den tid, som de annars fått deltaga i detta
frivilliga och efterlängtade arbete, kornma
att ströfva omkring på gatorna och lära
sig saker, som torde hafva ett helt annat
inflytande på deras uppfostran och
karaktärsbildning.

Öfverstyrelsen vidhåller alltså i allo
sitt ursprungliga utgiftsförslag.

Sedan öfverstyrelsen uppgjort sitt
förslag till stat för 1.895, hafva emellertid
två nya kungl, kungörelser utkommit,
hvilka hafva inflytande på
inkomstberäkningen. På grund af de nya
författningarna angående statsbidrag till
vikarie vid sjukdomsfall samt angående
ändrade villkor för statsbidrag till gossarnes
slöjd kan kommunen väntas för nästa
år erhålla omkring 11,000 kronors
högre statsbidrag än som förut beräknats.*
Denna inkomst motsvarar ung. l1/* öres
uttaxering. Med anledning häraf föreslår
öfverstyrelsen, att uttaxeringen för
folkskoleändamål för nästa år bestämmes
till 90 öre.

* Det var just med tanke på dessa två nya
författningar, som E. Hammarlund vid
kyrkofullmäktiges sammanträde den 14 juni föreslog
uttaxeringen till 90 öre - ett förslag kring
hvilket de 24 slöto sig.

Tre reservationer äro afgifna mot
öfverstyrelsens skrifvelse:

a) Disponenten K. F. Sjöström anser,
att uttaxeringen bort föreslås till 91 öre,
enär icke ens med största sparsamhet 90
öres uttaxering varder tillräcklig.

b) Friherre C. F. Palmstierna håller
före, att öfverstyrelsen bort framlägga ett
förslag, enligt hvilket 86 öres uttaxering
kunnat räcka till. För egen del föreslår
han ett nytt sätt till åstadkommande af
besparingar, nämligen alt för en termin
icke intaga några nybörjare i skolan,
hvarigenom arvoden till 51 extra ordinarie
lärarinnor skulle för tillfället kunna besparas.

»Att dessa lärarinnor skulle däraf komma
att lida både tungt och oförvålladt, är -
yttrar reservanten - en bedröflig och mycket
behjärtansvärd sanning; men såvidt hrr
kyrkofullmäktige vidhålla sitt beslut om den stora
minskningen af inkomsterna, så måste
lärarepersonalen på ett eller annat sätt komma att
drabbas af den nödvändiga inskränkningen af
skolans utgifter; och då synes det ju vida
rimligare, att detta träffar de yngre? som ännu
icke blifvit uppförda å ordinarie stat, än att
något, om än proportionelt afdrag skulle göras
å den äldre och mera förtjänta ordinarie
lärarepersonalens anslag (?!); hvilket tvifvelsutan
skulle framkalla än större missbelåtenhet.»

Reservantens förslag är märkligt icke
minst därutinnan, att genom den af honom
ifrågasatta anordningen ett stort antal barn
skulle ett halft år senare än eljest kunna
sluta sin skolgång och komma ut i lifvet
för att bidraga till sitt uppehälle.

c) Öfverstyrelsens ordförande,
justitierådet E. Skärm, slutligen åberopar det
förslag han förut i form af reservation
framlagt för kyrkostämmorna. Han finner ännu
mindre nu än förut anledning »att
ifrågasätta ökning af församlingarnas redan nog
tunga börda för folkskoleväsendet». Men
han glömmer att tillägga, att sju
församlingar (af åtta) icke ansett den för tung
utan varit med om en förhöjning.

*



Sådan är ställningen för närvarande.

Kyrkofullmäktige äro kallade att nästa
fredag sammanträda för »fortsatt
behandling af öfverstyrelsens för Stockholms
folkskolor förslag till stat för
folkskoleväsendet i Stockholm år 1895».

Månne de då skola fortfarande hålla
därpå, att uttaxeringen ej höjes? Eller
skall en minoritet inom dem verkligen
hafva mod att på sitt ansvar taga
indragningen af hela gosslöjden vid härvarande
folkskolor?

Vi vilja i det längsta hoppas, att
kyrkofullmäktige efter den nu förebragta
utredningen skola visa sig nog ädelmodiga
att bevilja, hvad som är oundgängligen
nödigt för uppehållande af
undervisningen på samma sätt som hittills. Genom
en indragning af gossarnes slöjd skulle
visserligen skolbudgeten kunna minskas
så mycket, att skatten ej behöfde höjas.
Men en sådan åtgärd skulle helt visst
i stället hafva till följd ökade utgifter
för fattigvård och fångvård. Detta kan
icke öfverensstämma med samhällets
bästa; - mot det uppväxande släktet blir
det en grymhet.

Folkskollärarnes änke- och
pupillkassa.

Delägarne böra få kännedom om
kassans ställning1.

De härstädes nu församlade
revisorerna för granskning af folkskollärarnes
änke- och pupillkassas räkenskaper och
förvaltning åren 1891-93 hafva ingått
till k. m:t med en synnerligen
beaktansvärd skrifvelse. De anhålla nämligen:

att k. m:t täcktes tillåta dem att på
kassans bekostnad trycka den blifvande
revisionsberättelsen jämte -professor A.
Lindstedts utredning af den 30 november 1893
rörande kassans ställning och direktionens
utlåtande af den 19 mars 1894 med
anledning häraf, samt föreslå

att upplagans storlek bestämmes till högst
5,000 exemplar;

att af dessa exemplar må aflämnas till
ecklesiastikdepartementet 20 och till
direktionen öfver folkskollärarnes
pensionsinrättning så många, som direktionens
kamrerare finner för inrättningen behöfliga;

att öfriga exemplar må genom
revisorernas försorg på lämpligt sätt göras
tillgängliga för kassans delägare, och

att för detta ändamål må under
rubriken »revisionskostnader» utöfver
tryckningskostnaden utgå ett belopp af högst
50 kronor.

Till stöd för denna sin begäran
framhålla revisorerna, att, då delägarne till
kassan måste erlägga ganska dryga
afgifter, de också böra sättas i tillfälle att
få kännedom om kassans verksamhet.
Visserligen införas direktionens
årsberättelser i den officiella tidningen, men
denna är i regeln ej tillgänglig för
kassans delägare, och dessa berättelser
komma därför först i andra hand genom
mer eller mindre ofullständiga utdrag i
andra tidningar för deras ögon.

Revisorerna af år 1891 hade därför
ock föreslagit, att den af dem utgifna
berättelsen skulle genom
ecklesiastikdepartementets försorg tryckas och göras
tillgänglig för kassans delägare. Mot
detta förslag gjordes i ett af professor
Lindstedt till direktionen afgifvet
utlåtande den invändningen, att vissa
uttalanden i revisionsberättelsen lätt skulle
hos kassans delägare väcka
förhoppningar, som måhända icke kunde
realiseras. I detta uttalande instämde
direktionen, och k. m:t förklarade sedermera,
att revisorernas förslag icke borde till
någon åtgärd föranleda.

De nuvarande revisorerna hafva icke
funnit sannolikt, att k. m:ts beslut
grundats på det af professor Lindstedt
anförda, enligt deras åsikt synnerligen svaga
skälet utan betingats af den
omständigheten, att berättelsens tryckning och
utdelning föreslagits böra ske genom
ecklesiastikdepartementets försorg, enär det
kan antagas, att vissa svårigheter härför
torde möta. De hafva därför ansett sig
böra förnya de förra revisorernas
anhållan i en så förändrad form, att de
antydda svårigheterna undanrödjas.

Kassans samtliga delägare äro helt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free