Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 32. (658.) 8 augusti 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
SVENSK LÄRAKETIDNING.
N:r 32
Om orter, där de förekomma spridda,
intyga inspektörerna att de tendera »att
försvinna, och öfverallt minskas antalet rotar,
på hvilka de ambulera. Ett icke ringa
antal af dem ambulera dock ännu på tre
stationer och några på fyra. Ja midt på
skånska slättbygden finnes ännu »en, som
flyttar omkring i skolområdets gårdar, och
i hvilken samtliga barnen erhålla
undervisning hela läsåret»; sålunda en
gengångare från forna tider.
*
Om af en tillfredsställande
folkskoleorganisation blott fordras, att den skall
lämna 8 månaders - eller, som en del
inspektörer uttrycka sig, »full» -
undervisning under minst 6 år, så kunde det
förefalla den oinvigde, då han ser den
jämförelsevis låga siffran för ambulerande
skolor, att vi snart nått målet. Det är
likväl ej så. I stället för den försvinnande
» fly ttskolan » har som bekant uppstått en
skolform, som står denna mycket nära,
och som vi hafva högst ringa utsikt att
någonsin bli kvitt: hvarannandags- eller
afdelningsskolan.
Då man på 70-talet började göra allvar
af skolplikten och klassindelningen, blefvo
skolrummen snart proppfulla. Då lät man
på några orter halfva barnskaran gå ena
dagen och halfva den andra; eller ock lät
man den ena afdelningen dagligen besöka
skolan halfva terminen eller halfva året,
och den andra återstående delen af
lästiden. Denna anordning upptogs i första
normalplanen och blef därigenom känd och
använd i de flesta delar af den egentliga
landsbygden. Den sista normalplanen
framställde en modifikation af densamma,
afsedd för småstäder, köpingar och andra
liknande samhällen. Detta har haft åsyftad
verkan. Vi äro nu komna därhän, att,
städerna medräknade, endast 30 procent
af folkskolans elever hafva 8 månaders
årlig undervisning, 60 procent hafva 4?
månader och 10 procent ännu mindre,
stundom ej mera än 2 månader*. Och
utvecklingen synes gå i riktningen att göra
dessa tal för hvarje år allt ogynnsammare.
Storstädernas lärare kunna när som helst
vänta att få höra förslag framställas
angående sina skolor om införandet af
liknande anordning.
En del inspektörer söka intala sig och
andra, att man på fyra månader kan hinna
i det närmaste detsamma som på åtta
månader; andra framhålla bestämdt, att
folkskolan här har en af sina svagaste
punkter.
Hvilketdera som är att förtdraga:
Hvarannandagsläsning eller afdelningsläsning,
därom har länge rådt olika meningar.
Första normalplanen förordade obetingadt
den senare anordningen under
framhållande, att hvarannandagsläsningen, helst om
läraren har lördagen fri, omöjliggör en
rimlig läsordning och förhindrar en kraftig
inverkan på barnen af skolans uppfostrande
och intellektuellt utvecklande kraft. Några
inspektörer fasthålla ännu samma mening,
* Dessa siffror äro så noggranna, som det
varit möjligt att få dem med ledning af
berättelserna.
men hafva endast i ett fåtal skoldistrikt
fått den tillämpad. Andra framhålla med
skärpa afdelningsläsningens olägenheter:
Endast i tvänne folkskolor har
afdelningsläsning ägt rum, så att de olika afdelningarna
undervisats på olika tider. Dessa bägge
skolor hafva emellertid visat det klenaste resultat
af undervisningen. Visserligen kan genom en
dylik anordning skolgången blifva jämnare, då
de större barnen undervisas på tider, då de i
hemmen med minsta svårighet kunna
undvaras, men då många hem äro sådana, att man
ej bemödar sig om, att barnen under den långa
ledigheten från skolan åtminstone icke glömma
hvad de i skolan inhämtat, så inträffar allt för
ofta, att barnen efter åtta månaders frånvaro
återkomma till skolan alldeles okunniga.
(G. Tranér.)
Någon gång har man försökt ordna
afdelningsläsning. –––-Hvarannandagsläsningen
har dock visat sig äga de största sympatierna
bland barnens föräldrar.–––––Från början
emot hvarannandagsläsningen, har jag efter
hand alltmer insett och nödgats erkänna dess
fördelar. (Richard Norén.)
Hvarannandagsläsningen visar, då läraren
noggrannt kontrollerar barnens påläsning af
sina hemläxor, bättre resultat än läsning på
skilda tider. (/. A. Thunberg.)
Verkliga förhållandet är utan tvifvel, att
båda parterna hafva rätt; båda
anordningarna lida af ohjälpliga brister.
Folkskolans vänner och målsmän borde därför
rikta sina ansträngningar på att få dem
ersatta med sådana anordningar, att barnen
finge gå dagligen i skolan 7 3.^8 månader.
Endast i det fall, att flertalet barn har för
lång väg till skolan, borde
hvarannandagsläsningen tålas, men då kan det sättas i
fråga, om icke »flyttskolan» där borde
föredragas.
I den blandade folk- och småskolan,
med en lärare för sex klasser, är deras
fördelning på olika tider svårare att
undvika. Men denna skolform borde ej få
förekomma annat än där barnantalet är
litet. Nu tolereras den i skolområden med
ända till 100, ja 150 barn. Om orsaken
härtill skrifver en inspektör:
Ett väsentligt hinder för småskolors
upprättande är visserligen ännu svårigheten att till
önskad prisbillighet erhålla lämpliga lokaler,
men ett lika väsentligt hinder utgöres också af
bristande insikt hos folket om gagnet och
nödvändigheten af dessa skolor samt det väl
fixerade medvetandet därom, att de icke äro
legalt obligatoriska, äfvensom därom, att intet
maximiantal af barn är bestämdt för en
lärares samtida undervisning af folk- och
små-skoleafdelningarna uti en s. k. blandad
folkskola. Mångenstädes hyser nämligen allmogen
ännu den åsikten, att en lärare nu såväl som
förr under Lancastermetodens användade bör
kunna samtidigt undervisa ett obegränsadt
antal barn. (Johan Odin.)
Några inspektörer påyrka, att i skolor
med förkortad lästid pr barn
undervisningen borde fortgå längre än 8 månader år*
ligen. En yttrar:
I folkskolor och mindre folkskolor med
afdelningsläsning vore det, enligt min åsikt,
mycket önskligt, att lärotiden utsträcktes till 10
månader och i småskolor med
afdelningsläsning till 9 månader. Om undervisningen
ordnades så, att de äldre barnen voro lediga från
skolan under den tid de behöfvas vid för dem
passande kroppsarbete, blefve deras behof af
öfning häruti äfven tillgodosedt, hvilket är af
stor vikt. Hos den jordbrukande befolkningen
här i Södermanland tagas barnens krafter mest
i anspråk under skörden och tröskningen,
ungefär från den 8 juli till den 8 november.
(J. A. Vallin.)
På en del orter är detta kraf redan
uppfylldt, men var det ännu bättre under
föregående inspektionsperiod. Den årliga
lästiden minskas nämligen oupphörligen i
flera trakter, såsom man kan se genom
jämförelse mellan de olika årgångarna af
berättelserna. Följande statistik för
Bohuslän är märklig:
I medeltal utgjorde sålunda den årliga
undervisningstiden 35,i veckor i den fasta och
36,4 veckor i den flyttande folkskolan; 35,7
veckor i den fasta mindre folkskolan och 38
veckor i flyttande; 35,3 veckor i den fasta och
35,8 veckor i den flyttande småskolan. Ar
1886 var medeltalet i den fasta folkskolan 35,5
veckor, i den flyttande 36 veckor, i mindre
folkskolan 36,5 veckor, i fasta småskolan 36
och i flyttande 36,5 veckor. År 1876 utgjorde
medeltalet veckor i den fasta folkskolan 37,^2,
i den flyttande 37,6 och i småskolan 38,7. År
1866 utgjorde motsvarande medeltal respektive
38, 41 och 42 veckor. Man ser, huru den
årliga undervisningstiden under årens lopp
alltmer blifvit begränsad, hvilket förhållande i
väsentlig mån synes hafva sin grund i det stora
behof af barnens hjälp i hemmet, ofta redan i
småskoleåldern, som blifvit en följd af den
stora utvandringen, hvilken i Bohuslän går
icke blott till Amerika utan äfven, särskildt i
norra delen af provinsen, till Norge, där en
myckenhet folk söker arbetsförtjänst.
(C. Leidesdorff3.)
På landsbygden läses ofta ej mera än
fem dagar i veckan. Härmed äro några
inspektörer missnöjda. En af dem yttrar:
Den rätt allmänt gängse ordningen att låta
undervisningen fortgå endast fem dagar i
veckan och i sådant fall sex timmar om dagen,
synes i flera afseenden synnerligen olämplig.
I skolor, där skolans båda afdelningar besöka
skolan på olika dagar i veckan, borde en
sådan praxis icke få förekomma. Dels uppstår
en nästan oöfvervinnelig svårighet att på
något lämpligt sätt upprätta
undervisningsschemat, i synnerhet för den afdelning som endast
har två dagars (12 timmars) undervisningstid
i veckan, dels blir det nästan omöjligt att
fortsätta den dagliga undervisningen sex timmar
under den mörka årstiden. Det förnämsta
skälet för en dylik anordning, eller att läraren, i
synnerhet om han tillika är klockare och
organist, behöfver en dag i veckan för
hushållsbestyr eller för förrättningar, tillhörande den
andra tjänsten, synes icke synnerligen
hållbart. Det är svårt att inse, hvarför lärarne
- och särskildt lärarne på landet, ty i
städerna förekommer vanligen icke något dylikt
förhållande - skulle behöfva en sådan
undantagsförmån mer än alla andra såväl
tjänstemän som arbetare på andra områden. Och
hvad tjänstsammanslagningen med
kyrkotjänsten angår, så får ju enligt lag den senare icke
göra intrång på den förra, önskligt vore, att
i skolstadgan eller i stadgan om lönetillskott
af statsmedel föreskrefs, icke blott huru många
veckor om året utan äfven huru många dagar
i veckan - och kanske äfven timmar i
veckan - borde bestämmas för skolorna.
(Chr. L. Anjou.)
Det är obestridligt att »fri lördag»
medför olägenheter för skolan, men om den
ärade inspektören själf under några år
hade bott på landet långt ifrån stad och
varit timskrifven största delen af dagen, så
–det äro vi förvissade om - skulle han icke
finna »det svårt att inse, hvarför lärarne
på landet behöfva en sådan
undantagsförmån». Åtminstone skulle han nog
med^-gifva, att den är för dem synnerligen
önskvärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0400.html
