Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 30. (656.) 25 juli 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 30
följer icke, något botemedel för det onda
angifves ej. Tvärtom - det enda
botemedel, som någonsin kunnat påvisas och
som annorstädes ledt till önskadt mål,
det bekämpas såsom oantagligt.
I omedelbar anslutning till det nyss
anförda heter det nämligen:
Redan som det nu är, med så godt som
alldeles kostnadsfri undervisning för alla, rent
af lockar staten öfver oduglingar till skolorna
och i sin tjänst. Än värre blir det naturligtvis
i det fallet, därest förslaget om folkskolan
såsom bottenskola för den allmänna
undervisningen skulle en gång gå igenom, för hvilket
förslag dock nog en god tanke ligger till grund.
Länge skulle det emellertid ej dröja, förr än
det visade sig, hvilken präktig apparat för
uppsugning af alla slags lärjungar till de allmänna
läroverken man därmed vunnit. Och till
hvilket gagn för de praktiska yrkena och
näringarna!
Alla skolsystem tjänstgöra, om man
så vill, såsom ett slags
uppsugnings-apparater. Skillnaden ligger blott i hvad
de uppsuga. Ett läroverkssystem med
folkskolan som bottenskola och med
praktiska Öfverbyggnader därå skulle
innefatta nationens hela ungdom, och det
skulle ur denna »uppsuga» endast de
mera intellektuellt begåfvade till högre
boklig bildning och bland dessa endast
. själfva eliterna till universitetsbildning.
Ett läroverkssystem sådant som vårt
närvarande däremot omfattar visserligen
endast de någorlunda bemedlades barn, men
det söker så långt möjligt är att
bemäktiga sig dessa utan åtskillnad, rubb och
stubb, samt att suga upp dem så långt
föräldrarnas pengar något så när räcka
- ofta till och med långt därutöfver.
Hvilketdera är att föredraga?
Genom de anförda uttalandena ur
»Smålands-Posten» framskymtar svagt
en antydan om ett botemedel af helt
annat slag än det af oss påyrkade. Den
öfverklagade tillströmningen skulle,
menar man måhända, kunna stäfjas genom
fastställande af höga terminsafgifter vid
läroverken.
Detta medel skulle vara ur rättvisans
synpunkt fullkomligt oangripligt och för
det afsedda ändamålet äfven ganska
verksamt, såvida det nämligen tillgrepes på
rätt ställe, nämligen i läroverkens lägre
klasser. Men är det där, man vill ha
det användt? Antagligen icke, ifall man
får döma af tidigare yrkanden. Snarare
synes meningen vara den, att man
fortfarande skall genom »så godt som
alldeles kostnadsfri undervisning» suga in
så många som möjligt i dessa läroverks
underklasser för att sedan, just på det
stadium, då skiljaktigheterna i anlag
kunna tydligt visa sig, plötsligt spärra vägen
genom en bom, som obarmhärtigt stänger
vägen för de mindre bemedlade, men
håller den vidöppen för de förmögna.
Nog skulle tillströmningen genom
denna anordning något komma att minskas,
ty endast »rika pojkar» skulle ju efter
dess genomförande kunna bli studenter.
Men skulle den andliga nivån,
genomsnittsintelligensen hos vår studentkår och
därmed äfven vår ämbetsmannakår,
domarekår, lärarekår o. s. v. härigenom
blifva bättre? Och är det en utveckling
i denna riktning af vårt offentliga
undervisningsväsende, som man bland
»Smålands-Postens» meningsfränder verkligen
önskar?
Vi tro det icke. Vi tro snarare, att
hvar och en, som utan afseende på
partimeningar och sociala fördomar vill se
läroverksfrågan sådan den är, inom kort
skall finna, att dess lösning ligger i det
enkla programmet: folkskolan såsom
bollenskola samt praktiska Öfverbyggnader
på folkskolan.
Godt om lediga platser
vid folk- och småskolan är det för
närvarande. I dagens nummer af Svensk
Läraretidning äro ledigannonserade ej
mindre än 66 dylika tjänster, däraf 32
vid folkskolan samt 34 vid småskolan
och vid mindre skola.
Folkskolehus, läroverkspalats
och kyrkor.
År 1892 ägde Sveriges kommuner
folkskolehus till ett värde af
sammanlagdt 43 millioner kronor (däraf på
landsbygden SO1/? millioner och i städerna
12Va millioner). Siffran förefaller ju
ganska ansenlig, men då man vet, att
i dessa folkskolehus undervisas nära
700,000 barn, finner man genom en
enkel division, att skolbyggnadskostnaden
blir ej fullt 62 kr. pr skolbarn.
Läroverkens ungdom, omkr. 14,500,
undervisades samtidigt i palats, som kostat
9 millioner kronor, d. v. s. 620 kr. pr
skolgosse. Kyrkorna beräknades samma
år vara värda sammanlagdt 83 millioner
kronor, således nära dubbelt så mycket
som alla folkskolehusen.
Ett häfdvunnet bruk
tyckes det vara i västra Sverige att
inställa större skolmöten. Förut har
meddelats, att Karlstads stifts
folkskolläraremöte, som skulle hållits 1884, icke kom
till stånd förrän 1894, samt att Hallands
läns folkskolläraremöte, som enligt
beslut vid 1889 års möte i Falkenberg,
skulle hållits i Halmstad 1892, men då
uppsköts till 1894, nu blifvit ytterligare
uppskjutet till 1896. I dagarna hafva
vi erfarit, att äfven Bohusläns
folkskolläraremöte, som enligt beslut vid 1890
års möte i Uddevalla skulle hållits i
Lysekil innevarande sommar, blifvit
uppskjutet. Skälet härtill är verkligen
ägnadt att bereda öfverraskning. Mötets
inställande skulle, enligt hvad uppgifves,
bero därpå, att biskop Rodhe, som i
fjor vägrade att hålla inledningspredikan
vid allmänna folkskolläraremötet i
Göteborg, är hindrad att infinna sig i
Lysekil denna sommar.
Folkskoleinspektionen. Efter
kontraktsprosten G. Gillgren, som nyligen
aflidit, har k. m:t förordnat föreståndaren
för Dillströmska folkhögskolan å Tjörn
August Ekelund att tills vidare från och
med den l nästkommande september till
slutet af år 1898 vara folkskoleinspektör
å Dalsland samt i Nordmarks kontrakt i
Värmland. (Till den l september
uppehälles nämda inspektörsplats af
seminarierektorn; J. H. Bergendal.)
Den nyutnämda folkskoleinspektören är
född 1843, aflade folkskollärareexamen
1861 och studentexamen 1868,
tjänstgjorde som vikarierande adjunkt vid allmänna
läroverket i Vänersborg ett par terminer i
början af 1870-talet och som vikarierande
adjunkt vid Stockholms
folkskollärarinneseminarium vårterminen 1875. Samma år
utnämdes han till föreståndare för
Malmköpings högre folkskola, vid hvilken han
tjänstgjorde till 1884, då han förordnades
till föreståndare vid Dillströmska
folkhögskolan å Tjörn.
Sommarkurserna i Lund. För de
till augusti månad beramade
sommarkurserna vid universitetet i Lund hafva nu
åtskilliga detaljbestämmelser blifvit gjorda.
Afgiften för deltagande i kurserna blir 10
kr. personen, och får deltagare då åhöra
hvilka föreläsningar som det honom
behagar. För samma afgift få man och
hustru gemensamt deltaga i kursen.
Tillträde till föreläsningarna i endast ett
ämne erhålles mot en afgift af 3 kronor;
för en enda föreläsning erlägges 50 öre.
Inlednings- och afslutningsföreläsningarna
komma att hållas i universitetets aula och
blifva afgiftsfritt tillgängliga äfven för
allmänheten.
Föreläsningar hållas kl. 9 - 2 och 4-6
dels å universitets lärosalar, dels i
museerna. För den geologiska kursen
komma exkursioner att företagas till Billebjer
m. fl. ställen. Ett par gemensamma
samkväm torde komma att anordnas, ett un-’
der söndagseftermiddagen i Akademiska
föreningens festsal och ett en afton å
Kulturhistoriska museet,
Anmälningstiden började den 15 d:s,
och man väntar ett stort antal deltagare.
Skäl är att skyndsammast möjligt göra
anmälan om deltagande och särskildt
påpekas att för åtskilliga kurser, i synnerhet
dem, som skola gifvas å museerna, måste
antalet deltagare begränsas på grund af
lokala förhållanden. t
Föreläsningarna börja den 20 och
afslutas den 29 augusti. Se vidare
annon-i n:r 25 af denna tidning!
Tvist rörande vedbrand. Färila
församling beslöt å kyrkostämma den 17
oktober 1880, att skollärarne i församlingen
skulle, därest de så önskade, från den l
januari 1881 i stället för ved in natura
få uppbära ersättning därför i penningar
till belopp af 100 kr. årligen. I fråga
om denna vedbrand för år 1893 anförde
folkskollärarne G. Vagenius och A. Åsell
samt folkskollärarinnan Hanna Rylander
besvär hos länsstyrelsen, hvarvid Vagenius
anförde, att han för nämda år endast
bekommit ett mindre, otillräckligt parti ved
in natura men för öfrigt själf hållit sig
med nödigt bränsle och därför af
skolrådet uppburit en kontant ersättning af 52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
