Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 28. (654.) 11 juli 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
SVENSK LÅRAKETIDNING.
N:r 28
Det hade - yttrade en talare - verkat
nedslående, att deras arbete så litet värderades,
De måste genomgå en fyra-årig seminariekurs,
under hvilken de åsamkade sig skuld,
hvilken enligt en talares statistik uppgick i
medeltal till 1,280 mark. Denna skuld
skulle amorteras. Så skulle läraren gå
någorlunda snyggt klädd - äfven om han
ej hade råd hålla sig med »frack och hvit
halsduk» - skaffa sig böcker för att icke
alldeles nedsjunka - »hvar och en vet,
att det vetande man inhämtar vid
seminariet icke är tillräckligt» - samt någon
gång företaga en resa. Men hvarifrån
taga medel?
Belysande för de finska folkskollärarnes
existensvillkor är den tablå en talare
framlade. Utgifterna beräknades af honom
sålunda:
Ränta och amortering på seminarie-
skulden................................... mark 75
Lifförsäkring (nödvändig såsom
säkerhet för studielånet)___........... » 50
Änke- och pupillkassan............... » 60
En mindre "tjänsteflicka ............... » 75
Kläder och husgeråd .................. » 150
Litteratur............... ............_....... > 40
Summa mark 450
Återstår alltså blott 550 mark till föda,
d. v. s. l Va mark om dagen att fördela
på 5 ä 6, stundom flera personer. Resor
till möten hade ej medräknats; medicin
och läkarehjälp fingo de vara utan; »nöjen
äro till för andra människor».
En vanlig dagsverkare hade det i
allmänhet bättre. Hans verktyg kostade ej
så mycket i underhåll som en
folkskollärares, därest denne ej skulle försoffas,
och hans utgifter i öfriga hänseenden voro
äfven mindre.
I diskussionen deltogo äfven ett par
lärarinnor, hvilka kraftigt framhöllo, att
det ingalunda ställde sig bättre för dem.
I den resolution som antogs utbyttes
också uttrycket »folkskollärarne» mot
»folkskollärarepersonalen».
Utan meningsskiljaktighet gjordes
följande uttalande;
Mötet anser, att folkskollärarepersonalens
löneförmåner äro för små, särskildt på
landsbygden ; att den af senaste landtdag föreslagna
förbättringen är otillräcklig; samt att en
förhöjning i grundlönen af 400 mark är behöflig.
Beslutet skulle genom ordföranden
del-gifvas öfriga folkskoleinspektörer med
uppmaning, att frågan måtte behandlas vid
distriktsmötena, så att en allmän opinion
kunde komma till stånd före nästa
landtdag.
*
Andra dagens öfverläggningsämne var
likaledes en gammal bekant:
katekesutan-läsningen.
Inledaren erinrade därom, att det nu
vore öfver 200 år sedan Gomenius yttrade:
»Ett barn bör ej utantill lära något, som
det ej förstår.» Liknande åsikter hade
uttalats af de följande stora pedagogerna -
Francke, Basedow, Pestalozzi m. fl. Men
likväl vore katekesplugget ännu allsmäktigt
hos oss.
Om anledningarna härtill och
botemedlen fördes en långvarig diskussion. En
seminariedirektor framhöll, att folket ford-
rade katekesutanläsning; en och annan
lärare funne det ock bekvämare att undervisa
på detta sätt. Mot sistnämda påstående
höjdes emellertid gensagor.
En ny katekes har antagits af senaste
kyrkomötet, och denna katekes skall enligt
kyrkomötets beslut utgifvas i två editioner:
en i frågeform och en utan frågor.
Genom användandet af sistnämda katekes
hoppades man, att katekesutanläsningen
skulle, väsentligt minskas.
Ordföranden hemställde, om icke
diskussionen finge utgöra svar på frågan.
Men mötets majoritet ville hafva en
bestämd resolution. Så anställdes votering.
De, som ville hafva utanläsning utöfver
lilla katekesen, skulle räcka upp handen.
Man räknade och fann - en enda hand
uppräckt. Mötet var sålunda bestämdt
mot all utanläsning utöfver lilla katekesen.
Sedan fördes en liten diskussion om,
huruvida man skulle nöja sig med detta
allmänna uttalande eller mera detaljeradt
precisera sina åsikter. Man beslöt sig för
det senare, för att läraren, om han någon
gång komme i delo med prästerskapet eller
församlingsborna angående utanläsningen,
skulle hafva något att stöda sig vid. Men
under debatten om resolutionen aflägsnade
sig*så småningom den ene efter den andre
- tiden för extratåget till Korsholms
vallar, där invigning af det nyuppresta korset
skulle äga rum på e. m. närmade sig
nämligen. Följden blef, att man måste
uppgifva tanken på en detaljerad resolution
och nöja sig med det allmänna uttalandet.
Sist utdelade ordföranden den tryckta
officiella folkskolestatistiken för i fjor -
ett nummer, hvilket som bekant aldrig
förekommer på ett svenskt
folkskolläraremöte.
Utan några vidlyftiga, långrandiga tal
afslöt därpå ordföranden mötet med ett
enkelt tack till mötesdeltagarne.
En främling fick det intrycket, att de
finska folkskollärarne och lärarinnorna
besitta en stor förmåga att uttrycka sig
ledigt och rakt på sak, att de ej rädas att
inför förmän och öfverordnade fritt uttala
sina åsikter, samt att de besjälas af en
varm nitälskan för folkets upplysning.
E. H.
FÖR DAGEN.
Undervisningsmateriel.
En jämförelse mellan våra
folkundervisningsanstalter nu och för några tiotal
år sedan i afseende på
Undervisningsmaterielen visar, att under den senare tiden
icke så litet blifvit gjordt till skolornas
båtnad. Detta gäller dock tills vidare i
första rummet möjligheten att erhålla
tillräcklig och för sitt ändamål fullt
bruk-bar materiel. I detta afseende hafva
såväl de högsta myndigheterna som
fabrikariter och leverantörer inlagt icke så
liten förtjänst.
Vill man närmare undersöka,
huruvida också verkligen de olika skolorna
äro försedda med tidsenliga
undervisningsmedel, så kommer man till icke så
litet nedslående resultat. Och
anledningarna därtill? De kunna naturligtvis
vara af mångfaldig art men torde säkert
i många om icke rent af i de flesta fall
vara att hänföra till hufvudsakligen två:
bristande kunskap om den
undervisningsmateriel, som står till buds, och
ovillighet från lokalmyndigheternas sida att
anskaffa densamma.
Utan tvifvel är den första af de två
nämda orsakerna af den betydelse, att
så länge den finnes, allt arbete i öfrigt
måste kornma att bära jämförelsevis liten
frukt. Det var med tanken därpå, som
år 1891 inom centralstyrelsen för
Sveriges allmänna folkskollärareförening den
frågan väcktes, huruvida något från
föreningens sida kunde göras i syfte, att
skolorna skulle blifva bättre försedda med
åskådningsmateriel.
Centralstyrelsen fann ärendet vara af
beskaffenhet att böra upptagas och
uppdrog åt en kommitté att inkomma med
förslag. Bland de förslag, som
kommitterade i sitt uttalande framställt (se n:r
7 af denna tidning för föregående år l) var
också det, att befintlig
undervisningsmateriel borde bekantgöras genom
illustrerade och systematiskt affattade
annonsbilagor till föreningens årsskrift. Sedan
centralstyrelsen med anledning af nämda
förslag satt sig i förbindelse med
vederbörande förläggare och dessa förklarat
sig villiga att ikläda sig kostnaderna,
uppdrog centralstyrelsen åt samma
kommitterade att utarbeta den ifrågasatta
bilagan.
Första häftet af denna bilaga föreligger
nu färdigt och kommer att såsom fjärde
häftet af föreningens årsskrift, femtonde
årgången, utsändas för att gratis tillställas
föreningens samtliga medlemmar. Detta
häfte, hvars titel är:
Undervisningsmateriel för folkundervisningsanstalter.
Illustrerad förteckning, utgifven på
föranstaltande af centralstyrelsen för
Sveriges allmänna folkskollärare förening,
omfattar de för småskolan afsedda
undervisningsmedlen. De följande komma att
på enahanda sätt behandla den för
folkskolan och fortsättningsskolan afsedda
materielen.
Beträffande de grundsatser, efter hvilka
utarbetandet skett, torde det vara nog
att hänvisa till kommitterades egen
redogörelse härför. De yttra inledningsvis
följande:
Jämte den materiel, som finnes
upptagen på den af ecklesiastikdepartementets
folkskolebyrå skolråden tillhandahållna
förteckningen, har äfven upptagits annan
materiel, hvilken kommitterade ansett förtjänt
af uppmärksamhet, såvida förläggarne
hafva önskat att på detta sätt få den
bekantgjord. Illustrationerna, hvilka äro afsedda
att gifva föreställning om föremålens form
och innehåll, hafva valts så, att det mera
typiska inom de olika grupperna
framhålles. Detta gäller särskildt om de anmälda
planschserierna. Texten, som af
ekonomiska skäl måst göras jämförelsevis kort,
lämnar upplysning om materielens
förläggare, leveransort, pris jämte rabatt, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0352.html
