Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 30. (604.) 26 1893
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 30
och g), å andra sidan posterna a), c) och
d). År den förra summan större än den
senare, böra förmånligare pensionsvillkor
kunna medgifvas delägarne, och det är lätt
att beräkna, med huru stor procent
pensionen därvid får höjas, utan att man
äf-ventyrar kassans säkerhet.
*
Den redogörelse, jag här ofvan lämnat
för gången af utredningen rörande
kassans ställning, om denna utredning
verkställes i enlighet med den angifna
metoden, äfvensom för de frågor, hvilka därvid
böra tagas under ompröfning, är
naturligtvis allt för knapphändig, för att flertalet af
tidningens läsare skulle kunna därigenom
få en fullt klar inblick i saken. Icke
heller har jag hyst någon förhoppning
härom, men jag har trott, att redogörelsen
för flera bland läsarne kunde innebära en
väckelse till närmare eftertanke i en
angelägenhet, som ganska nära berör
åtminstone den gifta delen af lärarekåren. De
rent matematiska formler, som inom
försäkringstekniken användas, äro nog icke
möjliga att förstå utan alldeles speciella
förstudier, men däremot bör det äfven utan
sådana förstudier vara möjligt att bedöma,
huruvida det statistiska underlag, som
begagnats för beräkningarna, varit så
tillförlitligt som möjligt, samt huruvida den
använda räntefoten varit på lämpligt sätt
vald. Och, såsom jag ofvan påpekat,
utöfva dessa omständigheter ett mycket
väsentligt inflytande på utredningens resultat.
Därför är det också utan tvifvel ur
lärarekårens synpunkt önskvärdt, att den
redogörelse för utredningens gång och dess
resultat, hvilken sannolikt kommer att
utarbetas och tryckas, blir så utförlig och
så lättfattlig, att den tillåter lärarne att
själfva pröfva resultatets tillförlitlighet.
Måhända vore det ej alldeles olämpligt, att
om något passande tillfälle erbjöde sig, en
önskan i denna riktning till k. m:t
framställdes från lärarekårens sida.
Man skulle kansk’e kunna anmärka, att
en sådan åtgärd vore mindre lämplig, enär,
då k. m:t eller direktionen öfver
folkskollärarnes pensionsinrättning åt en person
uppdrager att verkställa utredningen, denna
person utan tvifvel är kompetent både att
i grund och botten bedöma, huru
utredningen skall verkställas äfven med hänsyn
till den rent statistiska delen, och att
lämna en fullt tillfredsställande redogörelse för
densamma. Jag måste dock bestämdt
bestrida riktigheten af en sådan anmärkning.
Såsom jag ofvan sökt visa, beror
resultatet af utredningen i väsentlig mån därpå,
huruvida man ser saken ur kassans eller
ur de nuvarande delägarnes synpunkt, och
frågan, hvilkendera af dessa synpunkter är
den, som bör väljas, lär icke genom några
fackkunskaper kunna afgöras.
För öfrigt har erfarenheten just inom
folkskollärarnes änkekassa ingalunda gifvit
vid handen, att de utredningar och
beräkningar, som hittills för kassans räkning
verkställts, alltid varit grundade på så
utförligt statistiskt material som möjligt,
liksom icke heller sättet för bearbetningen
af detta material alltid vittnat om statistisk
sakkännedom. Slutligen må framhållas, att
vana vid försäkringstekniska undersökningar
icke alltid medför förmåga att på ett
lättfattligt sätt framställa de erhållna
resultaten. Exempel, som styrka riktigheten
af detta påstående, skulle lätt kunna
anföras, om så behöfdes.
Innan jag slutar, vill jag i största
korthet sammanfatta det viktigaste af hvad jag
nu anfört i följande två hufvudpunkter:
1) Det är Önskvärdt, att kassans
statistiska material på bästa sätt och så
fullständigt som möjligt tillgodogöres, särskildt för
bestämmande af dödlighetsriskerna och
pensionernas medelkapitalvärde;
2) Det är önskvärdt, att vid utredningen
räntefoten ej väljes så låg, att man på de
nuvarande lärarne öfverflyttat en allt för
stor del af den särskilda kostnad, som måste
uppstå, om räntan i en aflägsen framtid
blir väsentligen lägre än nu.
Och jag tillåter mig uttrycka den
tanken, att Sveriges allmänna
folkskollärareförening borde, i den mån sådant visar sig
vara möjligt, söka verka för, att dessa
önskningsmål blifva uppfyllda.
Tre uttalanden
om
den unisona sången.
Vi svenskar hafva namn för att vara en
af världens mest musikaliska nationer. Vi
drifva ju också musiken såsom konst och
som estetisk njutning ganska långt. Vi
exportera en Jenny Lind eller Kristina
Nilsson m. fl. Men hvad betyder här allt
detta för vårt nationella lif! Hvad båtnad
har den folkliga odlingen af dessa
företeelser, ifall det visar sig, att konstsången,
i stället för att gifva stöd, kraft och
lyftning åt den folkliga sången, alldeles dödar
den, .- om folkvisan helt och hållet har
dött bort, och ingenting annat, om icke på
sin höjd råa karrikatyrmässiga slagdängor,
kommit i stället.
Öfverallt annanstädes, äfven hos folk
som icke betraktas såsom sångrika och
musikaliskt begåfvade, hörer sången
ovillkorligen med till hvarje större eller
mindre festligt samkväm. Man skrifver en
eller flera sånger till allmänt kända
melodier och hvilka därför alla i festen
deltagande samdräktigt och enstämmigt kunna
sjunga. Hos oss kommer numera nästan
aldrig något sådant i fråga, och det af det
enkla skäl, att vi hunnit så långt, att det
icke finnes någon melodi, som allmänheten
kan sjunga.
I andra land finnes det åtskilliga
nationella sånger, hvilkas ord och melodier äro
kända af allmänheten och hvilka kunna
uppstämmas af alla. Hvarje fransman kan
sjunga »Marseljäsen». Hvilken tysk
behöfver vara stum, när man uppstämmer:
»Die Wacht am Rhein?» I Danmark
sjunga alla, höga och låga, gamla och unga:
»Kong Kristian stod ved höien Mast», och
i Norge: »Ja, vi elsker dette Landet».
Hos oss har det kommit därhän, att vid
åtskilliga högtidliga tillfällen »folksången»
uppspelas och allmänheten reser sig upp
för att sålunda tyst instämma, men ingen
öppnar sin mun, såvida man icke har
några särskildt beställda sångare tillstädes.
Må därför alla, som hafva hjärta för det
fosterländska, med allvar tänka på att
bereda plats och möjlighet för den folkliga
enstämmiga sången. Vissa fosterländska
sånger borde öfvas och flitigt sjungas i alla
skolor, och i dem skulle alla deltaga,
äfven de, som ej äga anlag eller fallenhet,
och hvilka påkalla en längre drifven
öfning. Det är också hög tid, att man
upprättar och gifver häfd åt den seden att vid
folksamkväm sången bör vara med, icke
som en liten musikalisk prestation och icke
ensamt representerad genom några
beställda sångare, utan utförd samstämmigt af
alla närvarande med ett hjärta och en
själ, med känsla för både ton och ord.
D:r Aug. Sohlman.
#
Kan man tänka sig något mera afvita
än att i skolan låta ynglingar, nästan barn,
sjunga tenor, bas och sålunda nästan med
säkerhet få sina röster fördärfvade, såsom
allt för ofta händt!
Kvartettsången i all ära - i sitt slag
och på sin plats är den förtjusande, och
vi svenskar hafva bragt den till heder och
värdighet af konst - men den har gjort
oss oberäknelig skada, ty det är den, som
minerat vår samfällda, unisona sång,
liksom körsången på orgelläktaren hotar att
undantränga den enstämmiga kyrkosången.
Det vore beklagligt om kyrkosången skulle
ersättas af dylik körsång och den unisona
samkvämssången af kvartettsång.
Det är allt för få deltagare i den
allmänna sången i skolorna. Man tror att
de icke ha röst, men detta torde vara
oriktigt, ty alla tala genuint sitt eget modersmål
med eller utan dialekt och sjunga därvid
accentmelodier, som äro mycket konstigare,
hafva ofantligt mycket svårare intervaller
än som kunna komma i fråga vid sång.
När den dagen kommer, då man i
skolorna åter börjat odla den unisona sången,
som tillika har fördelen att vida mera stärka
lungorna, då är det säkert, att det skall
finnas tillräckligt mycket att sjunga.
Professor F. A. Wulff.
&
Kommen ihåg, att det är den
fosterländska sången, som förmår folkets hjärta
att vibrera, och lika säkert som det är
med ett godt instrument, att ju oftare det
får ge sin ton, dess bättre ger det
reson-nans, så är det ock med den fosterländska
sången. Låt den ljuda ofta och af alla!
En sådan enkel körsång verkar som ett
uppfriskande bad, den är som en
vattenström, som sköljer bort, hvad som fläckar
sinnet. Lektor K. V. Melander.
Nyheter, som beröra
skolvärlden, mottagas med
tacksamhet från alla
delar af riket. Meddelare böra alltid
för redaktionen uppgifva namn och
adress, hvilka dock under inga
omständigheter yppas. Skrif kort och
rakt på sak, skrif genast, då något
händt, och skrif ofta I Meddela
framför allt genast alla utnämningar vid
folk- och småskolan! Skrif namnen
tydligt! ^Begagna gärna bref kort!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1893/0362.html
