Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10. (584.) 8 mars 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 10
Enligt lagarna för minnet kan
inpräglandet ske på två sätt: ett som
sammanbinder föreställningarna efter deras
innehåll (artlikhet), och ett, som
sammanbinder dem efter samtidighetens yttre moment,
eller med andra ord: genom en judiciös
(tankemässig) memorering och genom en
mekanisk. Genom det förra slaget af
memorering blir föreningsbandet mellan
föreställningarna mångdubbelt starkare och
vidsträcktare än genom det senare,
hvarjämte reproduktionen i förra fallet kan
blifva allsidig, då den däremot i senare
fallet alltid blir ensidig. §ker
inhämtandet af nya föreställningar på ett metodiskt
riktigt sätt, äger också ständigt såväl vid
åskådnings- som vid tanke- och
användningsoperationerna ett oafsiktligt
hufvudsakligen judiciöst membrerande rum. Ju
mera undervisningen till lärogång och
förfaringssätt är så beskaffad, att så mycket
som möjligt blir på detta sätt
mernore-radt, desto fullkomligare är den.
Räkning och språkundervisning gifva i högre
grad än andra ämnen tillfällen till denna
oafsiktliga memorering.
Den afsiktliga memoreringens
hjälpmedel är repetitionen. På samma gång
författaren gifver den mekaniska repetitionen
sin tillbörliga ära, angifvande hvar och
huru den skall bedrifvas, visar han på det
mest genomskinliga sätt, huru oändligt
underlägsen denna är i jämförelse med den
judiciösa. Genom fyri exempel (biblisk
historia, naturkunnighet, ordagrant
återgifvande, räkning) ådagalägger författaren,
huru vid afsiktlig inprägling den judiciösa
repetitionen kommer den mekaniska till
hjälp, ja, att den fqrra kan i vissa fall
träda i den senares Ställe. I det första
exemplet upptager han därjämte till
be-handlig frågan om examenspröfningar, en
sak, som i våra svenska skolor icke är så
alldeles okänd. Med glödande harm och
obeveklig konsekvens drager han i härnad
mot det stora antal af sina herbartianska
vänner och mot alla andra, hvilka fordra,
att lärjungen skall kunna i sammanhang
flytande återgifva samtliga förekommande
bibliska berättelser, uppvisande de
»olycksdigert elakartade verkningar, som denna
obehöriga pröfningsfordran har med sig»
icke blott för föreställningslifvets utan
äfven och framför allt för hjärtats bildning.
Arbetet i sin helhet gör intryck af att
man befinner sig inför en personlighet, som
stått i omedelbar beröring med det
praktiska skollifvet, en man, hvars lifsgärning
burits af den kärlekens glöd, som gifver
kraft och uthållighet i mödan, mod och
glädje i striden.
Öfversättningen synes vara väl gjord.
Det enda, vi skulle vilja anmärka, är, att
för Wetf; blifvit Öfversatt. Vi medgifva, att
Herbarts speciella terminologi icke
lämpligen kan öfversättas, men vi hålla före,
att svenska läsare skulle varit
öfversättaren tacksamma, om de sluppit att
störas af sådana latinska uttryck som eo ipso,
apart, flexion, kausalnexus, implicite, qua
m. fi., hvilka visserligen öfverflöda i
Dörp-felds såväl som i alla andra herbartianska
skrifter, men som lika lätt och lika tydligt
skulle kunnat återgifvas med svenska ord
inne i texten som i det särskilda lexikon
öfversättaren vidfogat.
Vi kunna emellertid icke annat än anse
öfverflyttningen af »Tänkande och minne»
till vårt språk såsom en synnerlig vinst.
För de lärare, som börjat att få blicken
öppen för de mångskiftande företeelserna
inom barnets själslif, och af alla tecken
att döma äro de icke så få, kan detta
arbete blifva en god ledning. I egenskap
af monografi besvarar det visserligen icke
på långt när alla de psykologiska frågor,
som tränga sig fram, men just därför kan
det gifva anledning till själfständig
eftertanke och blifva en sporre till fortsatta
studier. Fr.
Kokbok för skolkök och enklare matlagning
af Lotten Lagerstedt, föreståndarinna för
Göteborgs skolkök. Sthm/P. A.
Norstedt & söner. Pris inb. l kr.
Hushålls/ärans första grunder för sko/a och
hem af Sofi Nilsson, lärarinna vid
Stockholms folkskolor. Sthm, G. E. Fritze’s
k. hofbokhandel. Pris inb. 25 öre.
Här föreligga tvänne märkliga nyheter
i vår lärobokslitteratur - de första svenska
läroböcker, som afse hushållsläran i
folkskolan.
Tanken på att göra hushållsläran till ett
undervisningsämne är visst icke ny, men
det har varit vår tid förbehållet att lösa
frågan i och genom skolköken.
I England hafva dylika skolkök pågått
sedan 1870-talet. Liknande anstalter
finnas dessutom i Amerika, Frankrike,
Tyskland, Belgien, Schweiz, Skottland, Norge
m. fi. länder. Äfven i vårt land är man
sedan 1889 i färd med att på skilda
trakter upprätta skolkök. Nämda år fick
Stockholm sitt första skolkök. Sedan dess hafva
ytterligare tre sådana tillkommit. Likaså
hafva Göteborgs folkskolor ett väl ordnadt
skolkök. I båda dessa städer hafva
skolköken visat goda resultat. Så yttrar
styrelsen för ett af Stockholms skolkök:
»Styrelsen vill med synnerlig glädje framhålla,
att matlagningskurserna omfattats med
intresse af såväl flickorna som af deras
föräldrar.»
Ja, det låter nog bra, säger man. Men
hvad tjänar det egentligen till att i skolan
lära flickorna litet kokning? Något måtte
väl hemmet kunna åtaga sig! Det blir
endast att plottra bort den dyrbara skoltiden,
inkräkta på de öfriga skolämnena och lära
flickorna hafs och ytlighet.
Därpå svara vi: icke alla hem kunna
meddela flickorna undervisning i den allra
enklaste matlagning och ännu mindre antal
hem kunna lära dem att sammansätta
födoämnena efter dessas näringsvärde.
Men - invänder man - det betyder
heller icke mycket för deri fattige arbetaren.
Han har i regeln icke många olika
födoämnen att sammansätta och omväxla med.
Han lefver i allmänhet endast af mjölk,
bröd, sill, potatis och någon gång af fläsk.
Så är förhållandet åtminstone på landet.
Detta är sant, men låtom oss betänka, att
ju färre olika födoämnen man har till sitt
förfogande, desto viktigare är det att kunna
sammansätta dem efter deras näringsvärde,
så att de blifva så smakliga och
omväxlande som möjligt. Detta är också hvad
skolköken uppställt såsom sitt mål.
Hvad angår den beskyllningen, att man
genom skolköken plottrar bort skolans tid,
så är det ju klart, att tid måste åtgå för
att på det sättet meddela hushållslära i
folkskolan, men då man härigenom icke
betungar skolan med något nytt ämne utan
endast på ett praktiskt sätt omsätter och
repeterar flickornas kunskap i
naturkunnighet, så inses lätt, att sagda anordning
blir en ren vinst för skolan. Skolköken
hafva också det goda med sig, att flickorna
där få lära sig renlighet och ordning. Där
duger det nämligen icke att fuska och hafsa.
Skolköken komma också hela skolan till
gagn därigenom, att de fattigare barnen
gratis eller för billigt pris erhålla en sund
och närande föda. Med skäl har också
skolköksidén slagit an och vunnit varma
vänner och förespråkare bland våra
skolmyndigheter och en stor del af
lärarekåren.
För att äfven i vårt land kunna utbilda
lämpliga lärarinnor i huslig ekonomi har
man upprättat tvänne läroanstalter härför,
nämligen en i Stockholm och en i
Göteborg. Föreståndarinnorna för dessa båda
läroanstalter hafva i utlandet grundligt
studerat skolköken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
