Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 47. (517.) 25 november 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522
SVENSK LÄEAEETIDNMG.
N:r 47
om författarens lärobok. Den »är
visserligen enkel och klar, men saknar
den liflighet och saft, den smidighet och
färg, som utmärka en verklig skildring».
Författaren är också fullt medveten härom,
men vill i denna punkt alldeles icke rätta
sig efter kommittén. Han säger
nämligen :
»Jag har beflitat mig om att enkelt
framställa hvarje sak sådan den är, men
öfverlämna åt läraren själf att muntligen åt
densamma gifva den bästa färg han förmår, detta
på grund af den erfarenheten, att en god lärare
alltid gifver saken en god färg, men en dålig
alltid lika säkert fördärfvar äfven den
präktigaste skildring.»
Denna invändning tål nog ej ett
närmare skärskådande. Ingen lärare, vore
han än aldrig så god, kan åstadkomma
en målande skildring utan att veta, hvilka
färger han skall använda, eller med andra
ord hvilka detaljer han skall framställa.
Men dessa detaljer kan man ej utan vidare
framställa, så vida det hela ej skall blifva
en fantasibild utan motsvarighet i
verkligheten. Detta gäller i synnerhet om sådana
trakter, hvilka erbjuda något utprägladt
karakteristiskt i fråga om natur, folklif och
näringslif. Så skulle mera i detalj gående
skildringar af t. ex. fisket i Bohuslän,
skogsbruket i Norrland, grufdriften i
bergslagstrakterna, Lappland och lappens lif
m. m. utan tvifvel vara af stort gagn för
hvarje lärare, som ej äger tillgång på
litteratur i ämnet eller som saknar tid att
ur större arbeten utvälja och bearbeta
lämpligt material. Utrymme härtill skulle
kunna erhållas genom utelämnande af en
hel del namn på mindre floder, sjöar etc.
samt skildringar af mindre intressanta
trakter äfvensom de långa namnlistorna på
samtliga härad, skeppslag m. m.
Redogörelsen för järnvägslinjerna skulle äfven
kunna betydligt förkortas. De inläras bäst
från kartan.
Såsom slutomdöme kan sägas, att boken
visserligen ej innehåller sådana detaljerade
beskrifningar, som för den första
geografiundervisningen äro af nöden, om denna
skall blifva rätt åskådlig och
intresseväckande, men den innehåller i stället en
rikhaltig, med stor konsekvens och reda
ordnad samling af sakuppgifter. ’ Och att
dessa, såvidt möjligt varit att tillgå godt
material, äro fullt pålitliga, därför borgar
författarens grundliga bekantskap med
ämnet äfvensom den stora samvetsgrannhet,
hvilken städse utmärkt hans författareskap.
Illustrerad beskrifning öfver Östergöt/and af
J. N. Bergströmj folkskollärare. Med 2
kartor och 20 illustrationer. Stockholm,
Albert Bonniers förlag. Pris 25 öre.
Framställningssättet är i allmänhet klart
och redigt. Några retoriska blomster kunde
emellertid saklöst utelämnats, så mycket
mera som de i en dylik beskrifning kunna
gifva en felaktig föreställning.
Så heter det i fråga om gränserna:
»i väster svalla Vätterns oroliga böljor».
Uttrycket kan ju vara på sin plats i en
reseskildring, om skildraren vid tillfället i
fråga sett sjön i uppror. I läroboken åter
kan det lätt ingifva den falska
föreställningen, att Vätterns yta alltid företer
svallande vågor.
Af liknande anledning lämpar sig icke
uttrycket, att Omberg betäckes af »susande
skogar».
Att älgen kallas »konungen i Sveriges
skogar», är ju ej i och för sig olämpligt,
men i en lärobok passa dylika uttryck
icke. De afsticka alldeles för bjärt emot
framställningen för öfrigt, hvilken väl både
kan och bör vara målande, men ej
retorisk. Språkets blommor äro ömtåliga
liksom naturens. De förlora sin doft och
fägring, om de behandlas med ovarsamma
händer eller insättas i en olämplig omgifning.
Innehållsurvalet är öfver hufvud taget
gjordt med god urskillning och med nödig
begränsning. En sak kan dock härvidlag
anmärkas. Kapitlet om religionen är
alldeles icke på sin plats. Hvad vet
nio-åringen om skillnaden mellan religionerna
och sekterna? Hvad förstår han af talet
om, att östgötarna »i de flesta fall hålla
j fast vid det gamla»? Och hvad värre är:
författaren har tillåtit sig att i en lärobok
för barn tala om, att »en icke obetydlig
del visat mottaglighet för läror, som skilja
sig från den af statskyrkans prästerskap
förkunnade evangelisk-lutherska». Ja, han
utpekar till och med trakterna, där
»affallet» haft en större utsträckning. Det
heter nämligen: »Detta affall har dock
nästan uteslutande visat sig bland dem,
som ej fått någon egentlig
skolundervisning, och förekommer mest i trakterna
kring Motala och Valdemarsvik.» Man må
ej förtänka föräldrarna i dessa trakter, om
de med föga blida känslor höra, huru
barnen läsa om deras affall från statskyrkans
lära och om den okunnighet, som därtill
varit anledning. Dylika utgjutelser böra
naturligtvis vara bannlysta från
undervisningen.
Några felaktiga uppgifter förekomma.
Så heter det i fråga om vegetationen, att
tallen och granen »här börja få sin höga
nordiska stam och styrka». Och dock
borde väl förf. vetat, att man redan i
Småland »mötes af äkta nordisk natur», och
att detta landskap kan uppvisa granar och
furor, fullt ut så ståtliga som Östergötlands.
I fråga om djurvärlden förekomma följande
alldeles oriktiga uppgifter: »I de norra
skogarna ströfvar ibland under kalla vintrar
den glupske vargen omkring och söker efter
rof, och konungen i Sveriges skogar, älgen,
gör också någon gång en påhälsning där.»
Från fullt tillförligt håll har anmälaren
erfarit, att vargen ej synts till i Östergötland
på 20 år, och att älgen ej »gör
påhälsning där», utan förekommer i norra
skogsbygden i stora flockar.
Den i boken befintliga kartan kunde
varit bättre tecknad. Skogs- och
bergsbygden är nämligen tecknad med blågrön färg
och slättbygden med grön. Denna
sammanställning gör, att hvarken landskapets
gränser eller terrängförhållanden framstå
tillräckligt tydligt, utan alltsammans flyter
ihop till en grön röra, isynnerhet
bergsbygdens blågröna färg med hafvets och
Vätterns blå.
Den typografiska utstyrseln är vårdad.
Illustrationerna, tagna ur resehandboken
»Illustreradt Sverige», äro synnerligen
vackra. Detta omdöme gäller äfven öfriga af
samme förläggare utgifna
landskapsbeskrif-ningar. Bilden af Linköpings domkyrka
framställer emellertid densamma ej sådan
den i verkligheten är, utan sådan den
skulle blifva efter H. Zettervalls
ombyggnadsförslag. Då detta förslag icke torde
hafva den ringaste utsikt att bli realiseradt,
hade det varit lämpligast att använda en
bild, som framställt det storartade templet
sådant det i verkligheten ser ut.
August Bergqvist.
Litteratur.
Folkskolans natur/ära af L. J. Vahlstedt,
lektor i naturvetenskaperna vid högre
allmänna läroverket i Kristianstad.
Sjunde upplagan, utarbetad enligt den kongl,
läroboks-kommitténs förslag. Lund, C.
V. K. Gleerups universitetsbokhandel
(Hj. Möller). Pris: kart. 65 öre.
Första upplagan af ofvannämda arbete
utkom 1879. Det erhöll genast vid sitt
första framträdande från många håll
ganska förmånliga omdömen. En ny upplaga
utkom redan 1880. Företrädesvis torde
då arbetets sakrikhet hafva varit orsaken
till dess framgång: man fick veta mycket
om naturen och dess företeelser af den
lilla boken. Men äfven framställningen
bidrog säkerligen i sin mån därtill: den var
i det hela enkel och redig. Det märktes
dock, att författaren icke hade alla
förutsättningarna for att kunna skrifva en i
samtliga stycken lämplig läsebok för lärjungar,
tillhörande den egentliga barndomsskolan.
De två senaste upplagorna äro
emellertid nu omarbetade till enlighet med
lärobokskommitténs grundsatser. Härigenom
har ock arbetet betydligt förbättrats.
Den allmänna anordningen af
läroinnehållet är nu i det allra närmaste den
allmänt följda. Författaren har låtit läran
om människokroppen få sin plats efter
läran om djuren; han har infört
typbeskrif-ningar såsom inledning till de större
afdelningarna o. s. v.
Urval af lärostoff har skett i nära
öfverensstämmelse med nya normalplanen.
Framställningen har öfverallt i den
naturhistoriska afdelningen en skildrande
form, och beskrifningarna af djur och
växter inskränka sig ej till ett blott
uppräknande af flera eller färre kännetecken på
dem. Författaren har tydligen allvarligt
bemödat sig att, enligt lärobokskommitténs
anvisning, framhålla naturföremålens
habi-tuella egenskaper samt redogöra för biolo-«
giska förhållanden. Han har öfverallt sökt
med omsorg fästa uppmärksamheten på
ändamålsenligheten i organisationen, och han
har på många ställen i boken gjort detta
på ett lyckligt sätt. I denna afdelning
finnas flera beskrifningar, som i nu
förevarande afseende intaga ett högt rum.
Systematiseringen har inskränkts till det
minsta möjliga.
Själfva den språkliga framställningen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
