Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 30. (500.) 29 juli 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 30
SVENSK LÄRARETIDNING.
315
gör all andlig lyftning omöjlig, och uppväcker
hos densamma ett vanvettigt begär efter rusets
bedrägliga spänstighet och kraftkänsla, efter
hvars afdunstande den hänfaller i
själfförban-nelser, förenade med hatfullt knot mot hela
världen och mot det usla människolifvets
skapare. Den naturliga sinnesstämningen hos
sådana samhällets utarmade olycksbarn måste
blifva afund och bitterhet, hvarur ofta utvecklas
lättjefullt ögontjäneri och samvetslös oärlighet.
Och oändligt mycket af detta elände, som i
vår tid utbreder sig så förfärligt hos alla
europeiska nationer, är icke själfförvålladt, utan
drabbar äfven sådana människor, som fört ett
sedligt, sparsamt och ytterst arbetsamt lif.
Om vi nu uppsöka orsaken härtill, så finna
vi, att de stora skarorna af i dolsk
sömnaktig-het eller lastfull och bitter gudlöshet försänkta
proletärer, äfvensom deras vanvårdade barn,
blifvit bragta i detta förnedringstillstånd till
hufvudsaklig del därigenom, att den ledande
samhällskla ssen, långt ifrån att uppfylla sin af
försynen gifna bestämmelse, missbrukat sin
ställning för att på menighetens bekostnad
tillskansa sig själf ett öfvermätt af
arbetsledig-het och lefnadsnjutningar. I jämförelse med
den släpande hopens har dess arbete allt för
ofta varit en lek, dess hvardagslif ett gästabud.
Å ena sidan onaturlig öfveransträngning och
lefnadsförknappning, å den andra ett undermål
af arbete och ett öfvermätt af förbrukning. De
öfre våningarnas lyx står, sade Rudenschöld
med en om Pestalozzi påminnande bild, i en
okristlig motsägelse till det ofta gränslösa
eländet i den nedersta våningen.
Huru nu finna bot för dessa skriande
missförhållanden? Ingalunda genom en fullständig
st&nåsnwellering, ett naturvidrigt utjämnande
af de höjder och dalar, som skaparen själf
anlagt och förordnat. Sådant vore idel
oförnuft. Människorna födas olika: somliga genom
sina anlag och böjelser hänvisade till mera
underordnade värf, andra genom högre
begåfning förutbestämda för inträde i den klass,
hvars uppgift är att vara den stora
menighetens ledare till andlig upplysning och ädelhet
samt till lekamligt välstånd. Det nuvarande
samhällstillståndets grundfel ligger ej i de
allmänna angelägenheternas ombesörjande af ett
fåtal, utan i detta fåtals brist på naturlig inre
öfverlägsenhet och sant kristlig samhällsanda.
Hufvudorsaken till denna brist är åter den
rådande si&nåsstag nationen. Med högst få
undantag gäller det såsom en allmän regel, att
herremannen, om han ock har ett dussin söner,
dock tager för alldeles afgjordt, att alla tolf
skola, kosta hvad det vill, blifva herrar; att
någon af dem skulle öfvergå till den verkliga
arbetsklassen har betraktats som en olycka,
om ej som en skam. Och dock är tydligt, att
af tolf bröder naturen ytterst sällan ämnat alla
till herrar, utan torde på sin höjd kanske tre
af dem vara utrustade med den öfverlägsenhet
att de kunna fylla mera framstående platser
till belåtenhet för sig själfva och till nytta för
andra. De öfriga *nio åter, som endast den
sociala fördomen gjort till ledare, blifva
härigenom beklagansvärda fuskare, olyckliga för
sig själfva och betungande för samhället.
Enda vägen att komma ut ur dessa
bakvända förhållanden såg Rudenschöld
i obetingad underkastelse * under hvad han
kallade ståndsväxlingens eller
ståndscirkulationens stora lag. De högre klasserna
måste, utan fördom eller slafveri under
gammal häfd, besluta sig för att, med
ledning endast af de befintliga anlagen, på
fullt allvar insätta i kroppsarbetarnes led
dem af sina barn, som finnas af naturen
därtill ämnade, och detta utan undantag,
ifrån dej förnämaste intill de simplaste,
emedan ju alla äro människobarn och icke
kunna fylla sin bestämmelse och därigenom
vinna lycka, utan att de lydigt följa
försynens i naturgåfvorna gifna vink. Sker
detta, skall ock den ledande klassen blifva
fullt vuxen sin höga uppgift. Den kommer
då att bestå af personer, som dels
samtliga äro genom öfverlägsen begåfning
dugliga att tillgodose arbetsklassens intressen,
dels genom omedelbar blodsförvantskap
med dennas medlemmar måste känna sig
därtill oemotståndligt drifna, och som
sålunda kunna mera än andra antagas
vara genomträngda af det kristliga
sam-hällslifvets hufvudgrundsats: att hvarje
personlig förmögenhet eller förmåga måste af
innehafvaren betraktas och begagnas icke
såsom hans egendom, utan såsom ett
förvaltningsuppdrag, gifvet af försynen och
följdt af förpliktelsen att därmed
åstadkomma så stort allmänt gagn som möjligt.
Att många och svåra hinder ställa sig
i vägen för ett dylikt samhällstillstånd, det
visste Rudenschöld mycket väl. De bildade
föräldrarnas ifver att hålla alla sina barn
uppe i herremannaklassen, sade han, beror
till hufvudsaklig del på deras fruktan, att
barnen skola blifva delaktiga af
kroppsarbetarnes hittills allt för vanliga verkliga
slafveri och yttre uselhet.
Ståndscirkulationens fullständiga frivilliga genomförande
kan därför ej väntas förr, än ett
väsentligen högre mått af arbetsledighet och
lefnadsglädje kommer den stora massan
till del. Till och med för öfvergången
kräfvas vissa genomgripande förberedande
åtgärder. Hit hör dels en stark reduktion
af den förmögnare klassens lefnadsbehof,
så att den härskande yppigheten efterträdes
af flärdlös måttlighet, dels och framför
allt en grundlig omskapning af hela det
gängse uppfostringsväsendet. Uppfostran får
icke längre gå ut på att fastlåsa barnet
inom föräldrarnas samhällsställning; den
måste tvärtom sätta det i stånd att, då
tiden härför är inne, slå in på den bana,
som naturanlagen anvisa. För att detta
skulle blifva möjligt yrkade Rudenschöld,
1) att kroppsarbetet skulle inympas på skolan
såsom en väsentlig del af dess öfningar,
samt 2) att skolans allmänt mänskliga
underlag skulle blifva gemensamt för hela
nationens barn af alla samhällsklasser eller,
som han ock uttryckte det, alt folkskolan
skutte göras till bottenskola.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
