Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 18. (488.) 6 maj 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 18
Sveriges allmänna
folkskollärareförening.
Minneslista för kretsordförandena.
Fore 1 november 1891
skola kretsordförandena till
centralstyrelsen insända bestyrkta utdrag af justeradt
protokoll rörande:
1. Beslut med anledning af
revisorernas hemställan om ansvarsfrihet för 1890
års centralstyrelse. (Sv. Ltg n:r 6.)
2. Val af tre ledamöter i
centralstyrelsen för åren 1892 och 1893.
De afgående äro: J. Gust. Söderberg,
Fridtjuv Berg och Alfr. Dalin. Valet skall ske
med slutna sedlar. Icke valbara äro
naturligtvis de kvarstående
centralstyrelseledamö-terna A. F. Skoglund i Brännkyrka, Emil
Hammarlund i Stockholm, J. J. Dalström i
Stockholm och Joh:s Johansson i Göteborg. Den
sedel, som vid hopsummeringen befinnes
innehålla något af dessa namn, skall af
kretsordföranden helt och hållet kasseras och ej
medräknas i valprotokollet, l detta skola
upptagas samtliga de valbara personer, hvilka vid
valet erhållit någon godkänd röst, och för h var
och en af dessa icke blott tillräckligen
fullständigt namn, utan därjämte äfven adress och
erhållet röstetal. Valprotokoll, som i afseende
härå är felaktigt, måste vid valets afslutande
blifva af centralstyrelsen kasseradt.
3. Val af tre revisorer för 1891.
För valet gälla samma bestämmelser som i
föregående punkt. Icke valbara äro samtliga
nyss uppräknade centralstyrelseledamöter
(såväl afgående som kvarstående) äfvensom
styrelsesuppleanterna för 1891, nämligen Joh:s
Thysell, B. G. Rodhe och K. J. Lindvall.
4. 5. Beslut om arvoden åt
sekreteraren och kassaförvaltaren för 1891.
\
Centralstyrelsen föreslår, att samma
arvoden må bestämmas som för förra året eller
300 kr. åt sekreteraren och 100 kr. åt
kassaförvaltaren.
6. Uttalande rörande lärarekårens
representerande inom folkskolans lokalstyrelse.
(Se här ofvan!)
7. Uttalande angående ändring af
föreningens program. (Se här ofvan!)
(Vid kretsmötena skola ordförandena
dessutom lämna en del meddelanden rörande
prenumeration å centralstyrelsens pedagogiska
småskrifter, insamlande af material till
folkundervisningeris historia m. m., hvarom
årsskriften innehåller närmare upplysningar.)
Före 1 januari 1892
skola kretsordförandena till föreningens
kassaförvaltare, Emil Hammarlund,
Stockholm N (ej till centralstyrelsen), insända:
1. Förteckning öfver kretsens medlemmar
under året, upptagande deras namn,
födelseår, titel och adress.
Vid uppgörandet af denna förteckning
användes den blankett, som framdeles under året
tillsändes hvarje kretsordförande De å
blanketten lämnade anvisningarna böra noggrant
iakttagas. I händelse af så stora ändringar,
att ifrågavarande blankett ej kan begagnas,
bör annan sådan rekvireras eller ock särskild
lista skrifvas, denna senare dock alltid med
strängt iakttagande af samma uppställning som
i den tryckta katalogen; endast helarksformat
må användas.
2. År säf gif ter na för 1891: 50 öre pr
medlem.
Årsafgifterna sändas helst genom
postanvisning, i alla händelser icke i orekommenderadt
bref. Frimärken mottagas ej i likvid. Insända
afgifter kvitteras i Svensk Läraretidning inom
8 dagar efter mottagandet eller, om begäran
därom göres, å särskildt brefkort.
3. Uppgift å antal prenumeranter (mark:
icke prenumeranternas namn) å
centralstyrelsens småskrifter under 1892 samt
pre-numerationsafgifterna å 25 öre pr
exemplar. Dessa afgifter sändas på en gång.
Efter den 31 december 1891 mottagas
icke prenumerationsafgifter för 1892 års
småskrifter.)
Riksdagen.
Folkskoleinspektionen.
Då kamrarna stannat i olika beslut
rörande lydelsen af den voteringsproposition,
efter hvilken gemensam omröstning skulle
företagas örn anslaget till
folkskoleinspektionen och det i sammanhang därmed
framställda förslaget om tillsättande af en
öfverinspektör, har - enligt hvad statsutskottet
nu anmäler - frågan om anställande af
gemensam omröstning i förevarande ämne
förfallit.
Statsutskottet har i stället enhälligt
tillstyrkt, att det hittillsvarande ordinarie
anslaget till folkskoleinspektionen må för nästa
år utgå med oförändradt belopp eller med
95,000 kronor.
Denna hemställan har bifallits af båda
kamrarna.
Gemensamma omröstningar
ägde rum i onsdags, hvarvid riksdagen med
den stora majoriteten af 237 röster mot
120 höjde extralärarnes vid de allmänna
läroverken löner från 1,500 till 1,800
kronor. Det ovanliga inträffade, att beslutet
erhöll majoritet äfven i andra kammaren.
Frågan om statsanslag till uppförande
af läroverksbyggnad i Östersund afslogs med
24-2 röster mot 109.
Litteratur.
Lienhard och Gertrud. En bok för folket
af Johan Henrik Pestalozzi. Öfversättning
från tyskan af -e E-. Jämte en
inledande lefnadsbeskrifning öfver den
berömde pedagogen af Otto Salomon.
Göteborg, Vettergren & Kerber. Pris 3 kr.
50 öre.
Efter det Pestalozzi år 1780 efter fem
års oförtrutet sträfvande att uppfostra
värnlösa tiggarebarn på Neuhof, där han förut
misslyckats i ett odlingsföretag, nödgats
upplösa sitt räddningshem, var det sorgligt
ställdt för den varmhjärtade mannen.
Fattighuset syntes vara hans enda framtidsutsikt.
»Han är odugligare än den mest okunnige
arbetare, och ändå talar han om att vilja
hjälpa andra», sade man gäckande. Till
och med fränder och vänner misströstade
om honom. ,
Under betrycket uppehölls han dock själf
af en lifskraftig idé, som han aldrig släppte.
Ideligen hvälfde sig hans tankar omkring
hans hjärtas åstundan att bringa hjälp åt
de vanlottade och okunniga. Då han fann
sig urståndsatt att muntligen lära och
uppfostra, grep han till pennan. Så kom första
delen af hans förnämsta skrift, Lienhard
och Gertrud, till stånd inom få veckor år
1781. I sitt armod måste han spara på
papper och skref därför på gamla räk-
ningar och mellan linjerna i en uttjänt
räkenskapsbok. Hvad han så skref, flöt
ur hans varma hjärta; det var något erfaret
och upplefvadt.
Hans bok utgör ett bevis på, att han
verkligen kände sitt folk och fått syn på
dess behof. »Det var», säger P. själf,
»mitt första ord till de fattiga och
öfvergifna i landet. Det var mitt första ord
till dem, som för de fattiga och öfvergifna
stå i Guds ställe. Det var mitt första ord
till landets mödrar och till det hjärta Gud
gaf dem att för de sina vara, hvad ipgen
människa på jorden kan vara i deras
ställe.»
Genom sin friska naturlighet och
verklighetstrohet väckte boken genast
uppseende och beundran. Man började tänka
bättre om Pestalozzi. Ett
hushållningssällskap i Bern gaf honom 50 dukater och
en stor guldmedalj, hvilken han snart
nödgades afyttra för bröd.
Såsom ett motto öfver arbetet kunde
man sätta den bibliska uppmaningen:
»Öfvervinn det onda med det goda!»
Arbete och upplysning synes han vilja
beteckna såsom de förnämsta häfstängerna
för folkets lyftning ur eländet. En tysk
författare kännetecknar bokens innehåll
med dessa ord:
På Gertruds anordningar och verksamhet i
den husliga kretsen grundar Gliilphi under
historiens vidare förlopp sin skola; med
Gertruds lefnadsordning och Gliilphis lärosätt
bringar pastor Ernst själavården i samklang,
och dessa tre personers verksamhet i hem,
skola och kyrka förstår Arner (ortens
stats-öfverhufvud) att sätta i förbindelse med de
högsta statsändamål, så att genom samverkan
mellan de fyra mänskliga ur-anstalterna en
äkta folkbildning och ett förädladt folklif
framkomma.
Vid sina försök att förbättra och
omskapa folklif och folkseder utgår P. från
hemmet. Detta är för honom samhällets
grundpelare, liksom han också anser
husmodern för hemmets sol och medelpunkt
i afseende på det unga släktets daning.
Behofvet af goda mödrar visar han både
positivt och negativt. Visserligen yrkar
P., i enlighet med sin tids filantropiska
sträfvanden, att furstarne och
statsmyndigheterna skola på ett verksamt sätt ingripa
för att höja folket, men han förbiser ej,
att detta måste misslyckas, om det ej sker
genom folket själft.
Däraf hans nitälskan för en god
folkuppfostran, hvilken icke bör vara annat
än en efterbildning af det goda hemmets
uppfostran. Gertrud fostrar sina egna barn
till bön, arbete och välvilja, och detta mer
genom gärning än genom ord. Vid
tillfälle, som osökt erbjuder sig, utsträckes
hennes moderliga ömhet till andra barn,
som blifvit moderlösa; hon tager dem
stundom till sitt hem, lär dem arbetsamhet,
ordning och renlighet - och därmed är
P. redan inne på begreppet skola.
Änskönt man efter den tid, då denna
bok såg dagen, fått många byhistorier och
folklifsskildringar, hvilka måhända i
estetiskt hänseende öfverträffa »Lienhard och
Gertrud», äro likväl få af dem så läsvärda
som denna, och detta på grund af den
trohet mot sanningen och den människo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
