Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 2. (472.) 14 januari 1891
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 2
tDet är en misshushållning med penningar
att betala 600 rdr årligen för en undervisning
i folkskola, som lika ändamålsenligt kan
erhållas i småskola för 200 rdr;
det är en misshushållning att med 1,200 rdr
i högre folkskola och ända till 2,500 rdr i
elementarskola betala en undervisning, som,
med undantag af några blad tysk grammatik,
kan lika väl inhämtas i folkskolan för en
kostnad af endast 600 rdr årligen;
det är en misshushållning med lärarekrafter,
som kunde användas till något bättre, att låta
en seminariebildad lärare spilla sin tid med
abcdariers och stafvares undervisning, hvilket
lika så väl kan uträttas af en småskollärare
eller lärarinna, och att låta en akademiskt
bildad lärare, ja till och med en filosofie doktor,
år ut och år in sysselsätta sig med sådan
undervisning, som en seminarist ganska väl kan
åstadkomma;
det är en misshushållning med barnens
dyrbara läsetid att nödga dem dels i folkskolan
genomgå samma ämnen och kurser som i
småskolan och dels i högre folkskolan läsa till en
del samma ämnen och samma böcker, som de
förut läst i folkskolan, och ändtligen att spilla
två eller flera år i elementarskolan med
repeterande af samma ämnen, som de måhända
kunde lika bra då de lämnade sockenskolan,
som då de lämna elementarskolans andra
klass––––––––––––;
det är slutligen en misshushållning med
för-äldraomsorgen och uppfostringskostnaderna att,
endast för ett tidigare inhämtande af ett litet
pensum j. tyska språket, nödga föräldrar och
målsmän att med stora kostnader hålla sina
barn i åratal borta i en aflägsen stad, utan
nödig tillsyn eller vård, för inhämtande af
kunskap, som till största delen står till buds
måhända vid hemmets dörr.
De grundsatser, som efter Rosenbergs
uppfattning borde genomtränga hela
folkskolelagstiftningen, anser han kunna
uttryckas sålunda:
alla undervisningsanstalter för den allmänna
folkbildningens främjande böra anses såsom
särskilda afdelningar af den allmänna
folkskolan;
hvarje afdelning bör vara skyldig att uträtta
allt, hvad den kan uträtta;
hvad som kan läras i en lägre och mindre
kostsam afdelning, bör icke tillhöra lärokursen
i en högre och mera kostsam afdelning;
följaktligen: att den som söker inträde vare
sig i folkskola, högre folkskola eller
elementarskola, bör ådagalägga, att han innehar det
kunskapsmått, som kan inhämtas i närmast
underliggande afdelning af den allmänna
folkskolan, alldeles såsom nu tillgår vid intagning
och flyttning inom elementarskolans olika
klasser.
#
Medlem af det stora mötet i Stockholm
1852 för pensionssaken, därvid han
representerade sitt läns skollärarekår, verkade
R. nitiskt för åstadkommandet af pensioner
åt folkskollärarekåren, och då år 1864 en
kongl, kommitté tillsattes för uppgörande
af förslag till grunder för ordnande af
folkskollärarnes pensionering, blef R.
ledamot däri. Resultatet af kommitténs arbete
blef som bekant den nuvarande
pensionsinrättningen, för hvilken reglemente
fastställdes af k. m:t den 30 november 1866.
I de senaste fyra årtiondenas Skolmöten
har R. tagit en mycket verksam del. Aldrig
har han försummat att närvara vid ett
läraremöte, till hvilket han kunnat infinna
sig. Ofta har han vid sådana tillfällen
varit ordförande eller vice ordförande, och
till hans ord har alltid det yngre
skolläraresläktet lyssnat med vördnad.
Skoltidningar utgåfvos redan på
1850-talet, och i dessa liksom i andra tidningar
strödde R. med frikostig hand artiklar i
olika ämnen. Under prenumerationsanmälan
till den år 1852 utgifna »Svensk
Folkskoletidning» står Rosenbergs namn främst.
Äfven i »Väktaren» m. fi. tidningar
skref R. flitigt.
*
Rosenbergs kommunala verksamhet ligger
utanför ramen af denna lilla teckning. Vare
det nog sagdt, att det väl knappast gifvits
ett förtroendeuppdrag, som kommunen,
pastoratet, häradet eller domsagan haft att
tillsätta, hvilket ej någon gång tilldelats
honom. Af landstinget har han varit
flerårig ledamot och inom detsamma valts till
vice ordförande.
En annan ganska väsentlig verksamhet,
som kommit på R:s lott, är den som andlig
talare. Det intresse R. alltid haft för
kyrkliga angelägenheter gjorde, att han år 1883
valdes till lekmannaombud af kyrkomötet.
#
Ett icke obetydligt antal af R:s forna
lärjungar hafva ägnat sig åt lärarekallet.
Nedskrifvaren af dessa rader är en bland
dem, och städse har han i tacksam hågkomst
de i allo angenäma dagar han vid 8-12 års
ålder tillbragte på skolbänken under R:s
högsta ledning. Kärleken till skolan och
lärarekallet erhöll han helt visst omedvetet
hos sig inplantad under denna tid.
#
Förenad i ett lyckligt äktenskap med
Kerstin Olsson, är R. sedan år 1884
änkling. Af sju barn lefva fem: en son är
professor vid tekniska högskolan, två äro
bankkamrerare och en är medredaktör af
Ny Ecklesiastiktidning. Dottern är gift med
efterträdaren på skollärareplatsen.
#
Mycket kunde vara att tillägga om den
märklige och riksbekante »klockare
Rosenberg i Skåne», men då han i enskildt
bref bedt, att vi »åtminstone ännu icke
måtte hålla någon likpredikan öfver honom
med tillhörande personalier», skola vi sluta
här och låta honom själf få Qrdet, sedan
vi nu på ett knapphändigt sätt presenterat
den gamle skolveteranen för det nutida
skolläraresläktet.
Kort efter det Jöns Johanssons skildring
af skolmästarelifvét på den skånska
slättbygden under 1840-talet varit synlig i
Svensk Läraretidning, hade vi nämligen
nöjet att från Rosenberg mottaga några
särdeles intressanta minnesteckningar,
afsedda att belysa forna tiders. skollif. Vi
införa dessa under den gemensamma
rubriken »En skolveterans minnen». Början
göres med n:r l, i hvilken, såsom synes,
skildras, huru det gick till att bli
skolmästare i forna dagar. Andra uppsatsen
afhandlar ämnet »En folkskollärare för 60
år sedan», i en tredje artikel skall
redogöras för Skolförhållandena i nordvästra
Skåne på 1840 talet, och i en fjärde
uppsats har R. lofvat anställa några
betraktelser öfver folkskolans födelsesmärtor
efter 1842.
Och därmed lämna vi skolveteranen
ordet. . E. H.
En skolveterans minnen.
l.
Huru det giek till att bli skolmästare
i forna dagar.
Efter genomläsningen af den omständliga
skolartikeln i Svensk Läraretidning n:r 45
greps jag af en okuflig lust att också
skrifva något om gammaldags folkskolor
och lärarelöner, i synnerhet som jäg
inbillar mig vara tämligen hemmastadd på
det området. På förhand bör jag nämna,
att jag hvarken spekulerar på prisbelöning
eller hedersomnämnande, endast på att få
vittna om något litet af hvad jag vet i
saken händt och sant vara.
För att få någon ledtråd vid frågan är
väl bäst, att jag börjar med första person
singularis, likasom nyaste metoden i
geografiundervisningen är att börja där man
befinner sig.
Således: Jag är född i Mörrums
församling den 16 januari 1811, enda
barnet af ett par fattiga föräldrar, blef
moderlös vid sju års ålder, erhöll i arf,
enligt redovisning som jag ännu har i
förvar, ett kapital af 5 riksdaler och 2
runstycken. Under nära tre år vandrade
jag från hus till hus, socknarna rundt.
Sedan kom jag under två år i
skomakarelära, men mästaren var en tyrann och
stillasittandet behagade mig icke, hvarför
jag vid nära 12 års ålder fick tjänst såsom
dränggosse hos en bonde, och härmed
fortfor jag hos trenne olika husbönder till
fyllda 19 år. Så blef jag skolmästare och
började detta arbete den 31 mars 1830.
Detta skutt från stallet och logen till
skolbordet erfordrar någon förklaring, som
i någon mån lämnar bidrag till bedömandet
af folkbildningens ståndpunkt på den tiden.
Vanligen brukade husfäderna i byalaget
eller roten vidtala någon »läskunnig» person,
någon sjöman, f. d. krigsman, någon
afsigkommen student, någon till annat arbete
oduglig krympling eller gammal gumma,
att mot ersättning (vanligen 6 skilling i
veckan för hvarje barn, som undervisades
i läsning, och 8 skilling för skrifning) jämte
fritt vivre för läraren under
vintermånaderna »hålla skola i rotelaget».
Vårt grannpastorat hade från Stockholm
fått till kyrkoherde en hofpredikant, som
icke kände sig tillfreds med sådan
folkundervisning. Han höll
kyrkorådssammanträden och sockenstämmor för att få till
stånd en fast skola i kyrkobyn åtminstone
för de fattiges barn, som ej mäktade betala
6 eller 8 skilling i veckan eller föda
skolmästare i omgång. Men alla hans
bemödanden strandade emot de förmodade
fruktansvärda kostnaderna. Nu brast prostens
tålamod och han förklarade med en i viss
grad upprörd sinnesstämning, att han af
egen kassa skänkte 1,000 riksdaler banko till
en skolfond med förbehåll att få använda
årliga räntan till aflönande af en lärare i
fast folkskola för fattiga barn och hoppades,
att församlingen icke nekade honom
rättighet att begagna sockenstugan till skolrum
och en vindskammare däröfver till
boningsrum åt läraren. Detta bifölls då ändtligen.
Nu återstod frågan om skolmästare. En
gammal sådan, om sommaren murare, kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:37:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1891/0014.html
