Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förkortningar och förklaringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omskrivning; bl. a. ofta i svordomar (se
t. ex. djävul, helvete); jfr från olika
områden, där eufemismer äro vanliga,
under kretin, narras, omständighet,
permission, skäkta 1, spisa.
En särskild grupp av dessa eufemismer
bilda noaorden, dvs. sådana
beteckningar som ersätta äldre uttryck, på
grund av olika vidskepliga o. mytiska
föreställningar om faran att nämna
vissa personer, djur eller föremål med
deras rätta namn; se t. ex. björn,
bäver, ekorre, Jöns, lindare, nalle,
orm, padda, skata, spindel 1, stork,
sutare, tjära, tossa 2, troll, varg,
vessla, ål 1, åska samt om räven
under skog slutet; alltså ord som trätt
i stället för sådana som belagts med
el. blivit tabu. Se litter. om namnets
makt hos Feilberg under navn. o. jfr
t. ex. Wessels dikt Posthuset.
fda. = forndanska (o. 800–1500).
ffra. = fornfranska (till o. 1540).
ffris. = fornfrisiska (till omkr. 1500).
fgutn. = forngutniska (det gotländska
fornspråket, till o. 1500).
fhty. = fornhögtyska (600–1100);
intager en särställning inom de germ.
spr. genom sitt konsonantsystem (den
s. k. andra ljudskridningen): p, t i
början av ord > pf, ts, t. ex. pund – pfund,
tid – zeit, mid- och slutljudande k,
p, t > ch, f, s, t. ex. tak – dach, apa
– affe, gata – gasse.
fin. = finska (ej den svenska dialekten
i Finnland utan ett, såvitt man vet,
med svenskan obesläktat språk).
fir. = forniriska (här vanl. som den
enda representanten för de keltiska spr.).
fnor. = fornnorska (om former, som
ej äro kända från isl.; se isl.).
fpreuss. = fornpreussiska (ett
baltiskt språk, närmast besl. med litauiska
o. lettiska).
fra. = franska.
fris. = frisiska (ett västgerm. språk,
nära besl. med anglosaxiska o. lågtyska).
fsax. = fornsaxiska el. fornlågtyska
(800–1200).
fslav. = fornslaviska.
fsv. = fornsvenska (o. 825–1520);
jfr runsv., ä. fsv. y. fsv.
germ. = urgerm., se nedan.
got. = gotiska, språket i Wulfilas
bibel (300-t). Märk t. ex.: ie. ē = got.
ē (i övr. germ. spr. oftast ā); ie. e i
de flesta ställn. > got. i (lat. edere –
got. itan), i övr. germ. spr. e, ä;
tonande s bevarat (tecknat z), i övr. germ.
spr. > r.
gotl. (i de tidigare häftena i anslutning
till SAOF stavat gottl.) = gotländska.
grammatisk växling = på
accentförhållanden beroende urgermansk
växling av tonlösa o. tonande spiranter:
f – þ, h – ʒ, þ – ð, s – z (dvs.
tonande s), t. ex. germ. vb. *fanhan (=
få) ~ sv. fången, ty. hase ~ sv. hare
(av -z-) osv., enl. betingelser som i sina
huvuddrag utretts av dansken Karl
Verner, efter vilken här också använts
beteckningen Vernersk växling. Se
även urgerm.
grek. = (forn)grekiska.
hypersvecism = falsk
analogibildning uppkommen under strävan att
åstadkomma vårdad, ’fin’ svenska. T. ex.
plur. spånor för äldre spåner (efter
flickor o. d. med den vard. o. dial. biformen
flicker), ä. nsv. ådrar för årar,
åror (efter vädret o. d. med den vard.
o. dial. biformen väret), dial. blåd för
blå (efter röd med biformen rö osv.).
hypokoristisk bildning: ’vardagsord’,
’familjeord’, t. ex. Adde, priffe, se
närmare förklaring under Ordbildning
s. lxvii. – Beteckningen kortnamn,
kortform är olämplig, då den hypokoristiska
bildningen stundom är längre än grundordet,
t. ex. Pelle till Pär.
ie., ieur. = urindoeuropeiska, det
för den indoeuropeiska språkstammen i
huvudsak gemensamma urspråket
(uppkonstruerat). Sedermera kluvet i bl. a.
ariska (t. ex. sanskr., pers.), armeniska,
albanesiska, grekiska, italiska, keltiska,
germanska o. slavo-baltiska språk
(språkfamiljer). – Såvitt man anser sig veta,
ej besl. med t. ex. semitiska, men möjl.
med finskugriska språk.
imitativ bildning, se Ordbildning
s. lxvii.
inkoativum: som betecknar
inträdande handling el. tillstånd, t. ex.
blekna, digna, mogna, vakna, dvs. bliva
blek osv.; se Ordbildning I under -na.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
