Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ökänd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
= fsv., med övergång av m till n före
k (jfr no. aunka o. jänka av jämka)
o. av ö till y såsom i de under ögla
anförda fallen. Formen ömka beror
på ny anslutning till grundordet. — En
parallellbildning är ömma, ä. nsv. o.
ännu Sahlstedt 1773 öma, fsv. öma
(i t. ex. ’them öma’), känna medlidande
med, förbarma sig över; i nsv. ömma
för, motsv. da. ømme sig ved; jfr isl.
eyma III. I nsv. även i betyd, ’vara
känslig för smärta, vålla smärta, göra
ont’, t. ex. tanden ömmar (i da. i stäl-
let smerte m. m.).
ömse, i nsv. blott som adj., t. ex. på
ömse sidor, med y stundom ännu in på
1800-t. o. i dial., fsv. ymse, adj. o. adv.,
växlande, skiftande = no. ymse, egentl,
plur. o. svag form av fsv. adj. ȳmis, om-
växlande, än den ene o. än den andre
= isl. ýmiss, no. ymis, jfr Rökst.
umisum dat. plur.; en speciellt nordisk bild-
ning (meng. immess från nord. spr.).
Senare leden hör samman med miss-
(jfr t. ex. got. misso, ömsesidigt); den
förra är oklar: av formella skäl ej med
Falk-Torp o. Torp Etym. Ordb, prepos.
i (alltså ī miss, jfr lat. invicem); den fno.
biformen imiss beror säkerl. på senare
utveckling på grund av det följande i
såsom i híbili för híbyli (av -býli) osv.
— Härtill adv. ömsom, fsv. ymsom,
egentl, dat. plur., bildat som enkom,
genom osv. — Avledn.: vb. ömsa,
fsv. ymsa = no. (i da. i stället skifte).
ömt, sv. dial., aning, nys, även ymst,
motsv. no. ymt m. ds., isl. ymtr, tal,
rykte, antydan; deverbativum till ösv.
dial. ömt(a), omtala, fsv. ymta (ipf.
-adhe), mumla, glunka = isl., no. ymta,
da. ymte, med parallellbildningen isl.,
no. umla, glunka, mumla, medan där-
emot ä. nsv., no. ymla (vartill dever-
bativet ymmel, ömmel n., mummel, visk-
ning); ä. da. ymle är, att döma av om-
ljudet, kanske bildat av ett sbst. = det
i alla händelser hithörande fgutn. ymil
(m?), viskning, rykte, som i så fall vore
en, dock rätt enastående il-avledn. av
verbalroten; möjl. därför självt ett de-
verbativum till ymla (vars y då in-
kommit från ymr osv.); med resp. t-
o. l-suffix till um- i isl. ume m., rykte,
ymja, giva ljud ifrån sig, no.: mumla,
brumma, isl. ymr m., ljud, no., ä. da.
ym ds., isl. jättenamnet Ymir, larma-
ren (jfr till betyd. isl. jätten. Beli, bö-
laren, Hrungnir: runga, grek.
Enkélados, den rasande, Polybṓtes, bölaren,
råmaren, litau. Baũbis ds.), till en ljud-
rot um, av samma slag som o. väl i
avljudsförh. till isl., no. emja, skrika,
skrala, av germ. *amjōn; Se f. ö. Ume
o. Ymsen. — Hit hör också sv. dial.
o. no. ymta, ömta, idissla, med samma
betyd.-övergång från ett ljudhärmande
grundord som t. ex. ags. ed-rocian,
idissla, besl. med sv. dial. rockla, grym-
ta, no. rukla, rossla, sv. dial. rokta,
grymta, el. sv. dial. järmta, idissla, till
isl. jarma, bräka (se förf. Ark. 14: 176,
148 o. under rackelhane). — Av
annat ursprung är isl. ǿmta, glunka,
mumla, av germ. *wōmatjan el. *wōmitjan,
till nisl. ómr, svagt ljud, no. o. sv. dial.
ōm, genljud m. m., ags. wóm(a), ljud,
stoj, vartill även nisl. óma, ljuda, gen-
ljuda (= no., sv. dial.).
öna, götal. dialektord, lamma, gotl.
åina, y.fsv. öna P.Månsson = holl. oonen,
ags. éanian (eng. dial. ean; yean
däremot av ge-éanian), av germ. *aunōn, av
äldre *aᵹwnōn (jfr syn av *seᵹwni-), av
ieur. *agu̯hn- el. *ogu̯hn-, till ett ieur.
ord för ’lamm’: lat. agnus (jfr fra.
agneau, med dimin.-suffix såsom ffra. oeille,
får: lat. ovis) = grek. amnós, av ie.
*agu̯no-, fir. uan osv. av urkelt. *ogno-;
fslav. jagnę, ä. agnę (jfr H. Pedersen
KZ 38: 315); med delvis dunkel form-
växling. Kluge PBB 9: 194 osv. —
Härtill vara i ön, iön, vara dräktig med
lamm, bildat som dial. ikalv m. fl.;
ävensom i norrl. dial. sbst. önande n.,
könsdelarna hos en tacka, bildat som
t. ex. bäran(d)e, om kons könsdelar =
fsv. bærande, da. bærende, till bära i
betyd. ’föda’. — Ordet är sålunda ej,
såsom annars kunde synas tänkbart,
besläktat med den under får omnämnda
samindoeur. beteckningen för ’får’, *ovi-,
som i nord. spr. i allm. ersatts av får
(jfr även under tacka) o. i västgerm.
spr. av *skǣpa- (ty. schaf, eng. sheep):
sanskr. ávi-, grek. óis, oĩs, fir. ói, litau.
avìs osv., motsvar. fsax. ewi, honfår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
