Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - välde ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Westring 1921, återgivet med: Far och
en är sin valds vän.
välde, fsv. vcelde n. (iigu gg f.) - isl.
veldi, da. vcelde, mlty. (ge)welde, av germ.
*waldia-, avledn. av *walda- - (== våld);
möjl. lösgjort ur sammans, såsom
ivir-vcelde, övervälde, o. a., där dylika
bildningar på -za äro särsk. vanliga. - Örn
det ej hithörande välde i en av
domarreglerna se föreg. - En likbetydande
speciellt gotisk avledning av vb. *watåan
är waldufni n., bildat (ungef.) sorn
fraist-ubni f., frestelse, witnbni n., kunskap,
m. fl., med -/n-, -bn- av -m/7-, jfr t. ex.
lat. calumnia, falsk beskyllning,
[väles, välis, sv. dial., hell!, lycklig
du!, se väl slutet.]
[Välinge, ortn., se Valinge.]
välja, fsv. vcelia = isl. velja, da. vcelge,
got. waljan, fhty. wellen (ty. wählen,
varifrån på 1500-t. Hy. welen); jfr fin.
lånordet valia, valila; snarast icke
avlett av val utan en bildning på ie. -eiö
till ie. roten uel (i vilja) = sanskr.
varayati, utväljer, fslav. volili, vilja,
föredraga; alltså i stället en
parallellbildning till val (el. möjl. grundordet
till detta sbst.) o. av samma slag som
lägga, sätta osv., men med intensivisk
betyd. F. ö. formellt = fsax. wellian.,
vilja, osv. (se vilja 1). -
Analogibildningen ipf. väljde förekommer t. ex. hos
Kellgren, av samma slag som det särsk.
under 1700-t. vanliga döljde el. det i
litter. mera sällsynta vänj de.
välk, sv. dial., duktig, god, ofta i
koinpar. o. superi., jfr t. ex. L. Petri:
welkare, Serenius, Lind: wälkare = no.
velk, tämligen stor, i sv. dial. även
välk-(j)en ds., välkog ds., stor, fyllig; med
den ursprungligare växelformen no. vilk,
kraftig, frisk, duktig (i kroppsligt hans.),
o. no., sv. dial. vilkare, vilkast, bättre,
bäst; till stammen i vilja (jfr sv. dial.
villar e, -ast, bättre, bäst, no. vildre, vilst
ds., till fsv. vilder, god, varom under
väld); med k sannol. närmast från en
verbal &-avledn. (jfr sv. dial. vilka,
uppmuntra, no. vilkast, bliva friskare, som
dock kan vara sekundärt i förh. till
vilk). Jfr om vokalväxlingen Hesselman
i o. y s. 213 f., 216.
[välkommen, se väl.]
[väll, sv. dial., starkt (gen)ljudande,
se under valp.]
välla i förb. förvälla o. välla ihop
(svetsa), fsv. vcella, bringa att koka el.
smälta = isl. vella (ipf. -Ida), da. vcelde,
svetsa, mlty. wellen, förvälla, svetsa,
mhty., ty. wellen, svetsa; eng. ivéld,
svetsa, väl från nord.; av germ. *ivallian,
kausativum till germ. *wellan st. vb =
fsv. vcella, bubbla, koka (inträns.), kräla,
kvar i nsv. välla fram, upp (nu svagt
böjt), isl. vella (ipf. vall), da. vcelde
(liksom t. ex. svälta träns.: svälta intr.,
välta träns.: välta intr. osv.), i
avljuds-förh. till det reduplicerade germ. *wallan
= fsax. o. fhty. wallan, koka, sjuda,
intr. (ty. w allén), ägs. weallan (såsom
det nord. st. vb. f;e?ta~västgerm. redupl.
*wallan, se välta), till germ. stammen
*well-, väl av *wéln-, i alla händelser
besl. med fhty. walo adv., ljumt,
väst-germ. *walm-9 kokande, bränning,
böljande m. m. (bildat som kvalm osv.)
= fhty. w alm, ägs. wylm, wcelm ~ got.
wulan, koka, isl. ylr (av *wulju-), värme,
sv. dial. olm, folkilsken o. d. (se o l m);
i utomgerm. spr. alban. vaTe, koka (grek.
(h)aléa, solvärme, som också förts hit,
hör däremot samman med sval o. germ.
*swelan, brinna). En motsvarighet till
vgerm. *walm- ingår sannol. i det gamla
namnet på Djurgårdsön vid Sthlm, fsv.
Valmnndsö, utvidgning av ett önamn på
-und, ’Valmnnd (Bråte NoB 2: 84); med
syftning på böljegången utanför öns södra
strand vid hårt väder. Jfr följ., ulma,
vallört o. Ölme. - Om sv. dial. vrälla,
framvälla, kräla, se under vimla slutet.
välling, fsv. vcellinger m., även: gröt,
soppa = fno. vellingr (Stjörn), no.
vel-ling (mest i öno.), da. vcelling, motsvar.
mlty. wellinge f., välling, soppa, även:
uppkok o. d.; till välla, koka. Ett av
de få äldre nord. ex. på maskulin
ing-avledn. till verbalstammen (om yngre
sådana se t. ex. s trän dr ull i n g); o.
på grund därav knappast (såsom tycks
vara den allmänna uppfattningen) ett
samnordiskt ord, utan möjl. en i något
nordiskt spr. uppkommen nybildning,
som sedermera lånats till de övriga,
såvida det ej rent av (med förändrat
kön) inkommit från mlty. Jfr f. ö. till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
