Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - vaktel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
urt (jfr ty. växtn. Wielandskraut), väl i
anslutning till sagans Vplundr (ty.
Wieland; jfr under smed); o. antagl. även
v än de (1) rö t, Franckenius 1638, 1659:
wenderoot, Artedi 1729: wåndälrot (i
dial. även vändgräs) = 110. vendelrot,
jfr ty. wendwurzel; anses i vissa trakter
kunna vända sig i jorden varje år, så
att det, som ena året varit rot, nästa
år skjuter upp som stjälk. Säkerl.
felaktigt har man däremot sedan länge i
valeri an a sett en latiniserande
ombildning av b al dr i a n som förknippats
med Balders namn, resp. av
velams-rot osv., vilket härletts från Veland
(Vplundr); en uppfattning som ännu
företrädes av Falk-Torp s. 45 o. med
någon tvekan av Schrader Reallex.2 s.
78. - Dessa växter voro redan i
antiken bekanta som märkliga läkeörter
(nardns). I Norden går användningen av
på vändelroten beredda droger tillbaka
atm. till 1100-t. Med Danmark
syiiesväx-ten förbindas av den heliga Hildegard (o.
1160) genom beteckningen dcnemarcha,
vartill motsvarigheter finnas även på
annat håll (jfr ZfdW 3: 284); dock har
densamma möjl. en helt annan innebörd.
Valerius, V a 11 e r i u s, Wallerius,
familj en.; atm. i vissa fall närmast från
ortn. på Vall-; i anslutning till lat.
Valerius, motsv. pelign. Ualesis, besl. med
följ., jfr föreg.
[Wales, eng., se valnöt.]
valet, avsked, farväl, Schroderus 1637
(valeet), nu blott i dial., t. ex. predika
valet, om avskedspredikan, men ännu
hos Dalin 1853 (betecknat som vardagl.),
jfr O. v. Dalins dikt Valct-SMnck, A.
Nicander (f 1781): ’en sup til sidsta
valetet’; med den latinska formen: Prytz
1620: ’biudha kungen valete’ = ty.
valet, av lat. valete, 2 p. pl. imper., faren
väl!, till valere, vara vid hälsa och
krafter, gälla m. m. (jfr föreg., Valentin
o. valuta; urbesl. med vålla).
Valfrid, mansn., från ty., av fhty.
Wala(h)frid m. m.; jfr om första leden
Valborg o. om den senare Gottfrid,
Sigfrid. - Som kvinnon. har väl ordet
kommit att användas i anslutning till
andra liknande namn ss. Helfrid el.
Ingrid, Sigrid osv,
valgar plur., gotl. dialektord (numera
så gott som utdött), Säve Skogens sagor
s. 10: ’sommartorra valgar och bäckar’,
dvs. rännilar el. dyl.; av speciellt
etymologiskt intresse såsom sannol., med
Liden Minnesskr. utg. av Fil. samf. i
Gbg 1920 s. 96 (Göteb. högskolas årsskr.
1920, XXVI), att sammanställa med lett.
wa’lks m., regnbäck o. d., som adj:,
fuktig = ägs. wealg, nisl. volgr, ljum, egentl.:
fuktigt varm (se f. ö. under lake).
Valhall, förr vanl. Val h al l a t. ex.
Tegnér (med accent. VaV- o. Valhälla;
jfr ty. Walhälla o. om formen på -a
under norna); litterärt lån från isl.
Valhpll, egentl.: de fallnes hall el. säl,
till isl. valr m., de fallne = mhty. wäl
n., valplats, ägs. wcel, de fallne;
avljuds-form till fsax. wol, fördärv, fhty. wnol,
även: nederlag, ägs. wöl, pest. F. ö. av
mycket omstridd härledning: enl.
Mik-kola BB 21: 223 besl. med litau. velys,
död, osv.; enl. Berneker IF 9: 360 med
tjeck, vålka, krig, osv.; enl. Uhlenbeck
Aind. Wb. u. valali med lillry. valjava,
med fallna betäckt slagfält, m. m. -
Om de i Sverige förekommande
bergsnamnen Valhall se Rietz s. 789, förf.
Ark. 21: 139, 32: 337. Äro verkligen
dessa uråldriga, varför ett o. annat .kunde
synas tala, kan senare leden knappast,
såsom vanligen sker, föras till hall 2
(i betyd, ’boning, säl’), utan bör väl då
förbindas medhåll l i Halleberg osv.,
häll osv. Mot uppfattningen av Valhall
som ett ’dödsberg’ jfr emellertid Neckel
Walhall (1913). Jfr f. ö. valkyria,
valplats.
Valinge, ortn. Stigtomta o. Kila s:nar
Sdml., fsv. Valunge, egentl.:
Valungarnas (by), till ett fsv. *Valunger, även i
fsv. Valungsstadha, nu Valingstad
Kuddby sn Ögtl.; jfr fhty. Walung; till
personnamnsstammen Val- i t. ex. fsv.
Valgwrdh osv.; växl. med
omljudsfor-men V al i n ge Ska. o. Vrml. (fsv.
Vce-linge). Härtill även Val s inge, by i
Bankekinds hd Ögtl., jfr fty. Walasingas,
ägs. Wailsingahdm; osv. Möjl. ha här
två germ. namnstammar samihanfallit,
*Wal- o. *Walh-. Se närmare o.
utförligt förf, Ortn. på -inge s. 163 f.? 164,
172.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
