Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - tunga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hetta, efter Matt. 20: 12: ’oss,
som hafwa burit dagsens tunga och
hetan’.
1. tunga = fsv., isl., fsax. = cla.
tunge, got. tugga, fsax. tunga, fhty. zunga
(ty. zunge), ägs. tunge (eng. tongue), av
germ. *tungön f., liksom nästan alla
kropps delsbeteckningar av indoeur.
ursprung, motsv. ie. *dnghuä i flat. dingua
(varav lat. lingua genom anslutning till
lingere, slicka, jfr de nedan anförda
fallen; annorlunda, men säkert felaktigt
Schrijnen KZ 46: 378: l- av dl-); jfr
fslav. jezykii (av ie. *nghu-ko-; alltså
utan d-), litau. lézuvis (för *iziwis, av
*ngh-; med bortfallet d o. senare
anslutning till leziii, slickar), ir. ligur o.
armen, lezu (med motsv. ombildning el.
kanske självständigt uppkomna),
ävensom de mycket oklara sanskr. jihuä,
juhu, avest, hizvä, hizu. Alltså tidigt
utsatt för ombildningar av samma slag
som flera andra indoeur. kroppsdelsnamn
såsom orden för ’huvud’, ’mjälte’, ’öga’. -
Med avs. på /7-stamsbildningen i
kropps-delsnamn jfr t. ex. bringa, h ak a, lunga
ävensom de under tumme uppräknade
orden. - I fsv. o. isl. även utvecklat
till betyd, ’språk’, jfr lat. lingua ds. (~>
fra. langue osv., med avledn. language,
av *linguäticum). - Med avs. på betyd,
’landtunga’ (möjl. redan i fsv.) jfr ty.
landzunge o. lat. lingua (fra. langue)
ävensom det obesl. grek. glossa i samma
betyd. Jfr likn. överförda anv. av
kropps-delsbeteckningar under hals, huvud,
kap, K i n na, K varken, mynning, näs,
Y ygg, ås 2. - Som fisknamn se tunga 2.
- I växtnamn, t. ex. h un d tu n ga,
Gyno-glossum, o. oxtunga, Anchusa, efter
bladens form. Latiniseringen
Cynoglos-sum (egentl, grek.) betyder ävenledes
’hundtunga’. - Grekiskan har för ’tunga’
en speciell beteckning, det nyssnämnda
glossa (= glosa, se d. o.). - Att den
indoeur. beteckningen för’tunga’är fem.
(liksom för ’fot’ mask.), medan
benämningarna på t. ex. ’hjärta’, ’lever’ (lat.
jecur osv.), ’ben(kota)’ (lat. os osv.) ha
neutralt kön, beror säkerl. med Meillet
därpå, att den förra var ett ’aktivt’
organ o. därför personifierades, medan
’hjärta’ osv. räknades till de passiva. -
Tungomålstalande, i anslutning till
Nya testarn., Ap.-g. 2: 3, 4 o. l Kor.
14: 2 f. - Tungspene, i ä. sv. även
-spän(e), -spänn(e) (kvar i dial.), fsv.
tungospini (spyne), jämte ä. sv. tungspån,
till avljudsformen mlty. spöne av ä.
spone; se f. ö. spene. Den allmänna
nord. beteckningen var annars fsv.
dry-pil, sv. dial. dröpel, no. dnjpel, da. drobel,
dr0vel, dimin. till fsv. dropi, droppe,
liksom lat. uvula ds. till uva, druva,
el. ty. zäpfchen till zapf(en), tapp; jfr
likbetyd, grek. bdlanos, egentl.: ollon.
2. tunga, fiskn., solea = no. tunga,
höll. tong, ty. zunge, efter formen; jfr
likbetyd, spän. lenguado, till lengua,
tunga. Ofta i sammans, sjö tu n ga.
3. tunga, börda, se under tung.
tungel, sv. dial., ä. nsv. osv., måne,
se under måne slutet.
tungus i betyd, ’tungsint o. enstörig,
oföretagsam person, tråkmåns,
döddansare’ är en i det svenska studentspråket
uppkommen skämtsam anv. av det
likalydande folknamnet (Sibirien), i
anslutning till tung. Ordet fanns i denna
betyd. atm. på 1860-t., att döma av
Tungusvisan (med motiv från Uppsala)
av J. G. Schultz i Värjhugg o. stålsting
s. 85 f.: ’Nå, låt karln bli hemma, det
är en tungas’ osv. - Av fosforisterna
använt som öknamn på sina
motståndare (Polyfem 1810, Sv. lit.-tidn. 1813
osv.).
tunik, Dagl. Alleh. 1808: tunique,
med avs. på kvinnodräkt, från fra.
tunique’, av lat. tunica, ett slags
under-klädning (under togan), hos männen ofta
utan ärmar, tröja, liksom det på ett el.
annat sätt därmed sammanhängande,
likabetydande grek. khitön från semit,
spr., jfr hebr. ketönet ds. - Därjämte
med andra betyd.-skiftningar den
latinska formen, t. ex. L. Petri 1566 (om
vissa slags katolska mässkläder),
Atterbom osv., o. dessutom naturligtvis om
antika förhållanden. - Tuniken som
beståndsdel av kvinnodräkten i senare
tid härrör från den antikiserande
riktning på detta område, som efter franska
revolutionen uppkom i Frankrike. I sv.
var den vanlig atm. redan 1807, antagl.
tidigare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
