Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ställa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stempel (ty. stämpel) = mhty. stempfel;
i ä. tid även: stamp, stötel; germ.
’stampila-, instrumentalbildning till stampa
el. avledn. av det likbetydande sbst.
stamp- (se stamp). - Härtill vb.
stämpla, fsv. stcempla, bl. a. anstifta,
hopsmida, från mlty. stempelen osv.
ständig, Gustaf II Adolf i betyd, ’som
eger bestånd’; stundom ’ståndaktig’:
’han var sitt i löfte ständig’ 1638 = ä.
da. stwndig, från ty. ständig (av fhty.
-slendig) el. Hy. stendich, avledn. av
stånd, bestånd (= stånd); jfr
beständig, motsv. da. beständig.
stänga, fsv. sicengia = isl. stengja,
da. stcenge, avledn. av stång; alltså
egentl.: skjuta för en stång; bildat som
t. ex. spärra l till Sparre.
stängel (blom-), Rålamb 1690: pl.
stenglor, O. v. Dalin: stänglar = da.
stengel, från ty. slengel, av fhty. stengil,
även: liten stång = mlty. stengel o. det
inhemska fsv. stcengil, skottbom,
dörrregel (stängel i denna betyd, ännu hos
Weste 1807); av germ. *slangila-,
dimi-nutivum till stång (ss. t. ex. fsv.
bwn-dil: band).
stänka, fsv. sl&nkia, sprida, stänka,
beströ = isl. slokkva III, stänka,
förjaga, ägs. slencan, strö i sär, mhty.
stenken, komma att stinka, av germ.
*stankwian, komma att fara omkring o.
dyl.; kausativum till germ. *stinkwan
= stinka (bildat som t. ex. sänka,
vända osv.).
stäpp, Dagl. Alleh. 1825: Turkestans
slepper, Törneros 1825 (bildl.) = ty.
steppe, av ry. slepi ds.
stärbhus, Växiö domk. 1662: slerfhws,
Olivekrantz 1681: stärbhnus, i s. Sv.
förr även sterbbo, o. 1700, motsv. ä. da.
stervbo, till ty. sterben o. mlty. slerven
(ä. da. sterue), dö, i mlty. även:
efterlämna som arvinge = fhty. sterban (ty.
sterben), ägs. steorfan dö (eng. starve),
förhungra, vartill fsax. manslerdo, pest,
fhty. sterbo, ägs. steorfa ds., isl. stjarfi,
stelkramp; i avljudsförh. till sv. dial.
slarva, arbeta med besvär, slarva av,
dö, omkomma, isl. slarf a, arbeta, fsv.
slarve, en sjukdom, m. m., till ie. roten
sterbh i grek. stérphinos, stérphnios, styv,
hård, fast, stérphos n., läder, skinn, ir.
ussarb f., död (av *ud-slerbha); el. möjl.
sterp i lat. torpére (se kärv);
utvidgningar av ie. sler i stark, stel, stjärt
osv. - I da. nu i stället dödsbo = det
även i Sv. brukliga dödsbo (som bör
föredragas framför stärbhus), enl.
Warburg först använt av V. Rydberg
under 1870-t., f. ö. Nord. Fam.-b. 1878
(död-), F. F. Carlson 1881, Strindberg
m. fl.
stärka, fsv. sl&rkia, göra styv (genom
stärkelse), göra stark = ä. da. stcerke,
ty. slärken osv., av germ. *slarkian, till
stark. Parallellbildning: styrka, vb:
isl. styrkr, stark. - Stärkelse, Oxenst.
brefv. 1637; jfr ty. starke, eng. starch.
I sydsv. dial. styvelse, stiv-, da. slivelse,
från mlty. slivels; jfr ty. steife ds.; till
styv.
stätta, i ä. nsv. ofta ståla = vissa
uppl.-dial. (klyvslela), Sdml., fsv. sla^lla
(i kirkiostwlla) = da. dial. slette (i da.
ombildat till stenle), utvidgning av sv.
dial. slätt, no. stett, fotstycke m. m., isl.
stélt(r), steg, spår, sten(ar) att stiga på,
av germ. *stihli-, avledn. till stiga. Sv.
dial. slita, -sliltu ds. möjl. av germ.
*stihti-ön el. snarare med i från oblika
kasus, *stihln el. *stetlu. Jfr Kock Sv.
ljudh. 1: 136, Hesselman Spr. o. st.
5: 115 n. 5, om dialektformerna G.
Bergman Samnord, e s. 81 f. o. om
växlingen -tt- o. -t- även Noreen V. spr.
4: 74. - Jfr stifta.
1. stäv, på fartyg, Rajalin 1730, från
mlty. sleven f. - höll, (ty. sleven),
växelform till likbetyd, fsax. slamn = fsv.
o. sålunda (i huvudsak) samma ord som
stam 1; jfr da. slavn, sta^vn, stäv. [-Formen-] {+For-
men+} stäv för stäven beror därpå, att
-en uppfattats som best. artikel, jfr t. ex.
pärm. - Härtill: stäva, styra kurs,
1778, jfr höll. sleven, segla.
2. stäv, litterärt ord: ett slags
omkväde i västnordisk diktning m. m.,
från isl. slef n., period, fastställd tid,
regelbundet återkommande vers, [-omkväde,-] {+om-
kväde,+} no. slev = da. dial. statv, [-omkväde,-] {+om-
kväde,+} talesätt; av germ. *slatja-, egentl.:
något fastställt; till stav, stämma 3
(sbst.); se dessa ord. Jfr ordstäv.
1. stäva, styra kurs, se stäv 1.
2. stäva, mjölk-, Schroderus Gom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
