Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - stunda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gare. A gamla släktsigill förekommer
bilden av en arm el. hand med omvänd
bägare (E. Nyberg Gotl. släktb. s. 501).
Hit bör möjl. också föras det lågtyska
familjen. Slörtebecker, som dock även
förklarats som bildat till ett ortii.
Stör-lebek, ’sturzbach’.
stuss, Palmfelt 1739: ’Sparckar
honom i studzen’, Linné 1747: stussen (om
en tvättbjörn); från ty.; på ett el.
annat sätt sammanhängande med de
under st u t 2 anförda högty. orden för
’bakdel o. d.’, jfr särsk. ty. dial. stoss,
stjärtfjäder. Mera i enskildheter gående
förmodanden i samma riktning se Tamm
Fon. kännet. s. 68, Norecn V. spr. 3:296.
1. stut, fsv. sluter, ung oxe el. tjur
= isl. stulr, stut, oxe, tjur, da. stud;
etymologiskt - sV. dial., no. stut, lur,
strut, stjälk av Angelica m. m., isl. stutr,
den trubbiga ändan av ett horn, mlty.
slut, bakdel (se under stut 2 o. stuss);
besl. med meng. stötte, ung oxe (eng.
stot, ung oxe, unghäst), o. mhty. stotze,
klamp, stam; egentl, ’något avstubbat’,
jfr isl. stuia, avtrubba, o. (av germ.
statt-) mhty., ty. stutzen, avkorta;
av-ljudsformer till germ. *stanlan (se stöta).
Som djllrbeteckning snarast egentl, ’djur
med avtrubbat horn’; dock äro även
andra utvecklingsmöjligheter tänkbara.
Samma betyd.-utveckling i isl. stufr, ung
oxe = stuv. - Stundom nedsättande
om personer, t. ex. gubbstut, jfr ä.
nsv. stut Prytz 1622, ölstnt Hondeletius
1614, fsv. stuler som tillnamn - no.
stut, tvär o. frånstötande person: jfr
sv. tjurig, tjurskalle o. d. - Jfr
följ. *
2. stut, i uttr. få stut osv., jfr Hund
1605: Thcr gaffz vth mongen bården
stuuth’ (dvs. stöt), L. Paulinus 1638: ’du
får en stuut’, Åboprotok. 1648: ’gifwa
honom l stuuth’, Lucidor Hel.: ’mången
Stuut och Plagga’. Att döma av den
äldre betyd, av ’stöt’, från ett mlty.
*stut ds., avljudsform till stöta el.
dialektform för mlty. slöt (- stöt); o.
sålunda ej, såsom vanl. antages, från
det i alla händelser besl. (el. etymol.
identiska) mlty. ståt, bakdel, även:
överlår; avljudsform till mlty. sliet, fhty.
s!iuz (ty. slciss) o. till ty. dial. stoss,
stjärtfjäder (se f. ö. föreg. o. det även
besl. stuss).
stuteri, Hidd. o. ad. p rot. 1660 (om
inrättande av stulerijen), N. Bielke o.
1680 (samma form; om ett kungligt
stuteri), Karl XI Bref 1692 = da. stiitteri,
från ty. stuterei, till slute, sto, äldre:
häst-flock (se sto).
[Stuttgart, ty., se under sto.]
stuv, tygrcst, fsv. slaver ds., även:
stubbe = isl. slufr, stump, (om betyd,
’oxe’ se under stut), no. sluv, trästump,
stamm, fågelstjärt; jfr isl. sliifi m.,
pe-nis, sv. dial. styve m., fågelstjärt (även:
stuv), mlty. stuve, stump, tygrest;
närmast till germ. adj. *slut>a-, stympad,
avhuggen - mlty. staf, vartill isl. styfa,
avhugga, mlt}^. staven ds., ävensom
sty-vcr, o. f. ö. besl. med lett. stups, stump,
grek. slypos, stam, skaft, antingen till
ie. roten stup, vara styv o. d. (möjl.
utvidgad av siu9 stå, ställa, varom se stör)
el. till en likljudande med betyd, ’slå,
stöta’ (varom under stupa 2): avläggen
av dessa två rötter äro f. ö. stundom
svåra att hålla i sär. Jfr stubb, stubbe,
stoppa 2, stupa o. styv- (i
styvfader osv.). - Betyd, ’tygrest’ är möjl.
lånad från mlty. - Härtill sv. dial., ä.
nsv., fsv. styva, stympa, genom
stympning el. klippning märka (djur) - isl.
styfa, stympa, avskära, no. styva,
topp-hugga, avhugga vid roten, da. dial. styve,
topphugga, mlty. slåven, avstubba o. d.,
osv.; liksom stympa till stump.
1. stuva, om mat, 1664 = da. sluve
(ä. da. slove), av somliga betraktat som
lån från ett Ity. (dialektiskt) staven,
med u av ö i mlty. slöven (Seip
Låne*-ordstud. 1: 88), varav även ty. staben,
jfr meng. stuwin (eng. stew), o. i så fall
en avljudsform till fhty. stioban (ty.
slieben), ryka, damma (se stoft); enl.
andra romanskt lånord o. besl. med
stuga (se närmare d. o.).
2. stuva, om skeppslast, Serenius
1734 (slufivande) - da. sluve, även:
dämma upp vatten ss. i ä. da. stove;
från mlty. sluwen, slöiven, packa, dämma
upp, motsv. fhty. slouwen, hämma,
dämma upp (ty. s la ue n, även: stuva), ägs.
slöwian, hålla tillbaka; av germ.
*slu-wian, *slöwian, *stawj(tn, kausativbilcj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
