Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - stryka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lat. strata (via), stenlagd väg, egentl,
part. p f. fem. till sternere (viam),
sten-lägga, jämna, utbreda (urbesl. med
strand). Romarna voro hela Europas
läromästare i väganläggning: från strata
komma t. ex. ital. strada, fra. (egentl,
pro-venc.) estrade (= estrad), ä. fra. estrée,
fornryska strata osv.; jfr de likaledes
ytterst från lat. härrörande chans se,
(sannolikast) egentl.: lagd med
kalk-(murbruk). - Däremot syfta route (lat.
rupta) o. fsv. bröt (se bort) på brutna
el. röjda vägar. - Från ägs. strcét: isl.
strckti n., fsv. strcete, gata, ävensom gårdn.
Strcete, nsv. Stråte Vgtl. (jfr ortn. Gata
o. Gatan), sydsv. dial. stråde o. da.
strcedc, förr vanligt som gatnamn t. ex.
i Malmö o. Lund, såsom i sistn. stad in
i senaste tid Kostrådet el. det medeltida
Saxccgildcestrcetce med syftning på ett
saxiskt köpmannagille. - Jfr följ.
stråtrövare, Bib. 1541 = da.
straten-rover, från mlty. strdtenröver = ty.
stras-senräuber; till föreg. Jfr ä. nsv.
stråtmördare. - Ett annat ord är fsv.
strok-el. strukrövare, från mlty. striikröver, till
mlty. stråk, buske = ty. strauch; jfr ty.
strauchdieb.
1. sträck, i förb. i sträck, Bellman:
’i fullt sträck’, Livin 1781, väl nybildat
till sträcka; jfr i sträckt karriär
osv., ty. in gestrecktem lanf.
2. sträck, jaktt., t. ex. Swederus 1832,
jämte streck, efter ty. strich (= streck;
se d. o.); med -d-formen möjl. delvis
beroende på anslutning till sträcka.
sträcka, vb, fsv. strwkkia = no. strekkja,
da. str&kke, väl från mlty. strecken =
fhty. strecchen (ty. strecken), ägs.
strec-cean (eng. stretch), av germ. *strak(k)jan,
avledn. av adj. *strak(k)a-9 rak, styv -
sv. dial. strak(k\ fsv. straker, no. strak(k),
ä. da., da. dial. strag, mlty. stråk (-ek-),
fhty. strach, mhty. sirac (-ek-) ds., ägs.
strame, sträng, våldsam m. m., besl. med
lit. stregti, stelna, frysa till is, o.
avlägsnare med stark; se f. ö. strax o. följ.
Jfr Persson Indog. Wortf. s. 431 f. -
Sträcka gevär, motsv. i da., efter ty.
gewehr strecken; egentl.: utsträcka på
marken till tecken av underkastelse; jfr
fra. mettre bas les armes m. m.
2. sträcka, sbst., vanligt först på
1700-t., efter ty. strecke, bildat till vb.
strecken (= sträcka 1).
1. sträng, adj., i ä. nsv. även: styv,
sträv (om hår o. d.), fsv. strcenger, sträng,
även som hedrande epitet givet åt riddare
(jfr lat. strenuus), t. ex. ’velbyrdoge oc
strenge ber Åke’ 1471 = no., da. streng;
utan omljud i sv. dial. sträng, sträng,
styv, spänd, sträng, strid, fsv. stranger,
gensträvig, styv, häftig, våldsam = isl.
strangr, sträng, hård, häftig, oböjlig o. d.;
motsv. fsax. sträng, stark, fhty. strengi,
stark, tapper, hård, skarp (om lukt o.
smak), mhty. även stränge, stranc (ty.
strenge), ägs. sträng, stark, sträng, hård
(eng. strong), m. m.; av germ. *strangia-,
’’stränga-, till en ie. rot strengh, växl.
med stréng- i grek. strängas (-gg-),
vriden, strangdle, snöre, osv. (jfr st
rang-ur i), mir. srengim, drager, lett. stringt,
bliva styv, förtorka, osv., möjl. också
lat. stringere, snöra el. draga tillsamman
(enl. Walde m. fl. ett annat ord än
stringere, vidröra; se dock Persson Indog.
Wortf. s. 867 n); jfr stringent, strikt.
Det sv. ordet har till betyd, sannolikt
påverkats från ty. - Härtill fsv. strcengia
sik, vara påträngande el. ivrig = isl.
strengja, binda fast, mhty. strengen,
sträcka, tränga (ty. strengen, spänna,
strama åt, vartill sich anstrengen, varav
sv. anstränga sig). - Grundbetyd,
alltså: styv, spänd, möjl. äldst: utsträckt;
jfr följ. o. till betyd.-utvecklingen under
straff o. stram. Betyd, ’strid’ om
ström o. d. är analog med den i adj.
strid (egentl.: styv). - Om fsv. stranger
i ortnamn se förf. Sjön. under Strångeln
o. Strängen.
2. sträng, sbst., fsv. straznger, även:
ström el. stråle av sprutande vätska (se
S t r ä n g n ä s) = isl. stréngr, sträng, snöre,
ankartåg, ström, da. slreng, mit}’, strenc,
stranc (-g), sträng, snöre, flod- el. [-sjö-arm,-] {+sjö-
arm,+} fhty. sträng, mhty. stranc ds. (ty.
sträng), ägs. stréng, sträng, snöre (eng.
string), av germ. *strangi-, egentl.:
något spänt el. styvt, till roten i adj. sträng
(se närmare d. o.). - Röra på den
strängen, jfr Dalins Årg.: ’ät jag
kanske något för ofta rörer denna Strängen’,
efter ty. die saile erklingen lassen o. d.
Strängnäs, stadsn., fsv. Stra;n(j(e)ncfs,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
