Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - stava ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1. sten = fsv., da. = isl. sleinn,
urnord. staina ack. sg. (m. m.), got.
stains, fsax. sten, fhty., ty. stein, ägs.
stan (eng. stone), av germ. *staina-,
nära besl. med fslav. stena, mur;
/i-avledn. av en ie. rot sti, vartill även
grek. stia, liten sten; säkerl. identisk
med roten stit vara el. bliva hård el.
tät, i sanskr. styäyaté, stelnar, grek.
stéar, talg (av *stäiar; se stearin); jfr
stia, stim, stinn, stirra, styv
ävensom stel. - Formen sten utgår från
den gamla ackus.; en direkt
motsvarighet till urnord. nom. *stainas = isl.
steinn hade givit ett fsv. *slcen(n) - nsv.
*stänn (jfr s v en T isl. sveinn). - Det
förstärkande sten- redan i fsv., t. ex.
sienblinder, sténhardher, med motsvar.
i de flesta germ. spr., t. ex. isl.
stein-blindr, ä. da. stenblind, eng. stoneblind.
Efter dylika förb. har sedan bildats
stenrik = da. stenrig osv.; jfr under
stock. - Härtill en del talesätt med
bibeln som källa, t. ex. giva stenar
för bröd (jfr Matt. 7: 9, Luk. 11: 11),
kasta första stenen (jfr Joh. 8: 7;
ett fornjudiskt straff, se 3 Mos. 20: 27).
- Det kunde röra en sten, motsv.
i da., ty. osv., jfr lat. adamanta
mo-vere lacrimis Ovidius. - Stenbit, fisken
Cyclopterus lumpus = da. stenbid(er)
(fisken har en sugskiva, med vilken han
fäster sig vid stenar och klippor) =
fsv. sténblter, isl. steinbiir, no. stenbit,
fisken Anarrichas lupus; motsv. uttr. i
ty. om Gobitis. Med avs. på bildningen
jfr en del fnord. öknamn, t. ex. fsv.
bnnkabiter (se A. Lindqvist Ark. 24: 365).
- Stenbock, se d. o. - S t e n b r ä c k a,
växten Saxifraga, fsv. stenbrcekka = da.
stenbrcek, från mlty. sténbreke = fhty.
sleinbrehha (ty. steinbrech), eng.
stone-break, till vb. bräcka i betyd, ’bryta*;
översättning av lat. saxifraga: växten
har ansetts välgörande mot sten i blåsan.
- St e n pä ss i o 11, Linné osv., numera
föga br. (ej i SAOF), men allmänt
under 17- o. 1800-t., till passion i den
gamla betyd, ’lidande’, jfr samma ord
om Kristi lidande o. se passion. -
Om vissa andra beteckningar för ’sten’
se under h amma r e.
2. Sten, mansn. =- fsv., fda. = isl., fno.
Steinn; kortnamn till sammans, såsom
fsv. Sienbiörn, Stenkil el. sv. Gusten.
Sixten, Torsten, Östen; till sbst.
sten. - Ingår i t. ex. ortn. Stenshult,
Stensryd, Stensta, Stenstorp.
Däremot är t. ex. Stenig sammansatt med
sbst. sten.
stenbock, Var. rer. 1538, fsv.
sten-bukker (som astronomisk beteckning)
Sdw. Tillägg = da. stenbuk, från mlty.
sténboc = ty. steinbock, efter Alpernas
klippor. Härifrån i tal. stambecco, fra.
bouqetin (ffra. bouc-estain). - Som
beteckning för ett av djurkretsens tecken
o. för en stjärnbild, liksom övriga dylika
namn, av urgamla anor; efter lat.
capri-cornus, övers, av grek. aigokerevs,
aigö-kerös. I isl. i stället steingeit. - Härtill
det adliga familjen. Stenbock, efter
stenbocken i vapnet. - Ty. steingeiss
betecknar honan till stenbocken, medan
däremot sv. stenget är ett annat namn
på gämsen, Capella rupicapra.
stenograf, 1870-t. = ty. stenograph
osv., till grek. stenos, trång (av dunkelt
ursprung), o. grdphein, skriva; egentl.:
kortskrivare (jfr biograf osv.).
stentorsröst, -stämma, Wetterstedt
1823 (-röst) = ty. stentorstimme, efter
greken Stentor, ’med malmröst’, som
enl. Iliaden 5: 785 vid Troja ’ropade
lika så högt som femtio andra’. -
Stundom felaktigt uttalat, som om
innehållande sten o. Tor.
stepp, se stäpp; sterbhus, se
stärbhus.
stereo- i sammans., till grek. stereos,
fast, hård, styv (besl. med starr l, 2,
stjärt; möjl. även med följ.), i t. ex.
stereosko p = ty. osv., till grek. skopein
(se mikroskop), folketymologiskt
anslutet till skåp (jfr dial. stirreskåp); o.
stereotyp = ty., från fra. stereotype
(o. 1800), till typ, alltså: (av) fast,
oföränderlig typ.
steril = ty., av lat. sterilis,
ofruktbar, besl. med got. stairö f. ds.; jfr
föreg.
sterlett, liten stör (fisk), 1669:
ster-leter plur., Linné 1748: sterlett = ty.
sterlet, av ryska stérljadi, vilket
knappast, såsom antagits, lånats från österr.
dial. stierl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
