Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - spole ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ä. nsv. svitlas osv., svettas, till ipf.
svet-les samt under fresta, gäspa, ingen
osv.), vartill inf. sprida efter mönstret
strida: stridde; sedermera ipf. spred på
samma sätt som stred för äldre stridde.
Med avs. på denna övergång från svag
till stark böjning jfr hinna, knyta,
kvida, (stundom) lita, pipa, skry"ta,
snyta, (vanl.) strida, tiga, vina,
ävensom rycka, sluka, stupa. - Rotbesl.
med spreta, sp rita o. möjl. med ir.
srédim, kastar, strör ut. F. ö. allmänt
betraktat som innehållande en
utvidgning av ieur. roten sp(h)er i t. ex. grek.
speirö (av *speriö), strör ut, sår: vartill
kanske ytterst även spraka, sprattla,
sprätta osv.:här kunna dock
ursprungliga parallellbildningar föreligga. - Jfr
tankspridd.
[Sprinchorn, familjen., se springkorn.]
1. springa, vb - fsv. (ipf. språk av
*sprank av *sprang; jämte det
analogi-ska. sprang): hoppa, springa, spricka, isl.:
bryta el. springa fram, brista, senare i
fsv. o. isl. (genom lån från Hy.) även:
löpa, da. springe, springa (i olika betyd.),
f sax,., fhty., ägs. springan, löpa, springa
fram (ty. springen, eng. spring), allm.
germ. st. vb (dock ej i got.).
Kausati-vum: germ. *sprangian = spränga (se
d. o.). le. rot sprengh, egentl.: göra en
rask rörelse uppåt, väl besl. med spergh
i grek. spérkhomai, skyndar, löper, o.
(s)pregh i serb. prezati se, springa el.
fara upp, isl. spröga, hoppa, m. fl. Jfr följ.
samt språng, spricka o. sprängd.
- Imperf. språng t. ex. Geijers
Vikingen är utvecklat ur fsv. sprang
liksom stång av stäng osv.; nsv. sprang
beror på analogi efter finna -~ fann,
vinna <*> vann osv. - Springa har i
betyd, ’laufen’ alltmer undanträngt löpa
(som numera specialiserats till vissa
bestämda el. stående användningar),
medan det däremot i betyd, ’hoppa’ vanl.
ersatts av detta verb. I da. har den
äldre fördelningen bättre bevarats (jfr
t. ex. springe buk, hoppa bock, springe
över, hoppa över, lobe til doren, springa
på dörren, osv.), o. i så i ännu högre
grad i tyskan. - Springbrunn, Las-,
lins 1588, från ty. springbrunnen, jfr
eng. spring, källa, till springa i den
vanliga betyd, ’springa fram (om
vatten)’. - Springkorn, se d. o.
2. springa, sbst. = fsv.; av föreg.
Jfr likbetyd, fsv. spryngia = no., av
*sprungiön, till vb. springa (- fsv.
rynkia, sbst., av *hrunkwiön till vb.
rynka, av *hrinkwan). Jfr spricka 2.
springkorn, växten Impatiens noli
tangere, Franckenius 1638, 1659 osv.,
fsv. "springkorn (spine korn; jfr S d w.,
Lyttkens Sv. växtn. s. 596), från mlty.
sprinkkorn, ty. springkorn; med
syftning därpå, att fruktkapseln i moget
tillstånd vid minsta beröring springer
upp o. kringkastar fröna; alltså samma
egenskap, som givit anledning till det
latinska namnet: ’otålig, rör mig icke’.
Även kallad mödomsört, förr också: rör
mig intet, låt mig blifva 1694, 1716.
Samma namn tillkommer också av
liknande anledning Euphorbia lathyris, hos
Franckenius m. 11. kallad stor
springkorn. - Härtill väl det från ty. komna
familjen. Sprinchorn..
sprint, 1750: jernsprintar, 1752,
ombildning (sannol. förorsakad av ett s. k.
tjockt /) av sv. dial. splint - no., da.
dial., väl från mlty. splinte, kil i bom
o. d., egentl, ’kluvet trästycke’ o. =
splint 1.
[sprinta, sv. dial., springa, spira, se
sprant o. spritta.]
sprisegel, sjöt., 1757, av äldre *sprit-
segel; sammansatt med spri el. sprit,
den smäckra stång varmed spriseglet
utbredes = no.-da. spri f, från höll. spriet
(varav eng. sprit) - ägs. spréot, stång;
avljudsform till spröt; se närmare d. o.
- Spri av sprit, uppfattat som best.
form, liksom t. ex. gry av gryt; el.
möjl. uppkommet i sammans, sprilsegel,
där i så fall t fallit framför s el. assi-
milerats med detta.
1. sprit, sjöt., se sprisegel.
2. sprit, alkohol, Fischerström 1781 :
’Det så kallade Sprit som hitföres från
Frankrike’ (i samma arb. f. ö. alltid
sjnritus); vanligt först på 1830-t. (Ber-
zelius m. fl.) = ty. (nordty.) sprit, från
senare hälften av 1800-t. (från sv.?), väl
från fra. esprit, ande m. m., av lat. spl-
ritns (se s p i r i t i s m, spirituell), i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
