Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - spann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sporý, sparsam el. frikostig, spořiti,
spara, sanskr. sphirá- (av *sphəró-),
riklig. Jfr H. Pedersen KZ 39: 411 f. Från
germ. spr.: f ra. épargner, spara,
skonsamt behandla (väl på romansk botten
försiggången ombildning; knappast, med
Meyer-Lübke Et. Wb., av ett germ.
*sparanjan, en från den germ.
ordbildningslärans synpunkt ganska påfallande form).
Grundbetyd.: göra varaktig el. dyl.
Sannol. r-avledn. till ie. roten s(p)hē(i),
sträcka ut, spänna o. d., varom se spad
o. spov. - Jfr ospard.
sparka, 1646, 1658, Swedberg, Spegel
= isl., no. = da. sparke; k-bildning till
roten i spjärna (se d. o.). - Därjämte
med samma rotstadium som i spjärna:
sv. dial. spjärka, t. ex. Smål., ä. nsv.,
t. ex. 1677 (spierckande). -
Sparkstötting, till norrl. stötting = no.
stytting (jämte slutting), avledn. av sv. dial.
stött, stytt, stutt, kort = no. stytt, stutt,
isl. stuttr ds., da. dial. styt, stut, kort o.
avvisande, med -tt- av -nt- (jfr t. ex.
klätt o. klint) = sv. o. da. dial. stunt,
kort, fsv. stunter = mhty., sydty. dial.
stunz, ags. stunt, dum, dåraktig (egentl.:
trubbig o. d.; jfr det besl. ty. dial.
be-stutzt, dum, förvånad), osv., vartill fsv.
stunta, stynta, avkorta, isl., no. stytta,
da. dial. stynte; av en nasalerad biform
till roten i stöta, stut (jfr t. ex. lat.
tundere); med avljudsformen stint- i
stinta (se d. o.). Ordet är sålunda
icke direkt utan blott mycket avlägset
besl. med stöta. Jfr Noreen Sv. etym.
s. 68.
sparlakan = fsv., isl.: förhänge,
sparlakan = da. sparlagen, från mlty.
sperlaken = mhty. sperlach(en), tyg som
bredes ut över bädd, bord, vagn m. m.,
till mlty. (osv.) sperren, spärra ut (=
spärra 2), o. lakan. -
Sparlakansläxa, Eldh 1725: ’Den sparlaks läxan,
som de gifte plägar skrifta’, Kolmodin
1732, motsv. da. sparlagenspræken o. ty.
gardinenpredigt, egentl.: skrapa (som
hustrun ger mannen) bakom
sänggardinerna.
sparre = fsv., da. = isl. sparri (jämte
spari), även: pinne att fläka el. spärra
ut med, fsax., fhty. sparro (ty. sparren),
meng. sparre (eng. spar, rundholt, bom,
i dial.: taksparre), av germ. *spar(r)an-,
jämte *sparriōn i ösv. dial. spärro, sparre
- senisl., no. sperra, besl. med litau.
spãras ds., lett. spērags, spännträ i väv
(samma betyd, som bland andra även
förekommer hos no. sparre), osv. samt
med ty. speer, spjut, osv. (se
revbensspjäll), med samma betyd.-övergång
’stång’ > ’spjut’ som i t. ex. ägs. spréot,
stång > mholl. spriet, stång, spjut (se
sprisegel o. spröt); till ie. roten
s(p)her, spjärna emot, stödja o. d., i
spjärna. Jfr Persson Indog. Wortf. s.
472 f. o. under spärra. – Härtill
adelsn. Sparre, efter sparren i vapnet,
varav Sparreholm, herresäte i Sdml.
sparris, Schroderus Com.
1640: spargitz; Kokeb. 1650: spargas; 1651,1664:
spargijs; 1664: sparrijset best. f.; under
1700-t. ofta sparis m. fl. former = da.
asparges, förr även asparris, sparges,
spargen, mlty. sparge? (av
Liibben-Walther med ?, översatt med ’spergula
arvensis’), lty. sparges, ty. spargel, tidigare;
sparge(n) o. sparges, eng. asparagus
(direkt från lat.), fra. asperge (varifrån holl.
asperge, -sie; där dock tidigare spargel,
spergel), ital. sparagio, från lat.
asparagus, av grek. aspáragos, möjl. besl. med
grek. spargāō, sväller osv. (se spraka),
enl. andra av persiskt urspr. Ordet
tillhör alltså den stora grupp av
benämningar på köksväxter, som av
germanerna lånats från romarna, t. ex.
anis, fänkål, kummin, körvel,
mejram, palsternacka, persilja,
rättika, senap, timjan. Dock synes ty.
spargel (belagt först från 1400-t.)
tillhöra ett ungt skikt av dessa lånord.
Den svenska o. da. formen härrör från
lty. el. ä. ty. sparges; i da. med
anslutning även till formerna på a- (i t. ex.
höll., fra.). I yngre tid torde-ordet ha
folketymologiskt anslutits till ris 3; jfr
den eng. ombildningen sparrow-grass;
se likartade omdaningar under
ärtskocka. I ags. synes en inhemsk
beteckning föreligga, eorð-nafola. –
Växten var förr officinell.
sparv, Hels. 1587, P. Gothus, Serenius
1741, Sahlstedt 1773 osv. (jfr nedan) =
isl. spǫrr (genit. spars o. genom analogi
sparrar), no. sporv, sporr, sparv m. m.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
