Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skära ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med utförliga litteraturhänv. Seip Om
ordet skøge i Ark. 33: 172 f. - Om
andra germ. ord för ’sköka’ se under
hor; om grek. pórnē o. lat. meretrix ds.
under pornografi.
sköl, bergv., sprickfyllnad el. gång
av bergarter, egentl, ett dialektord, sköl
(med s. k. tjockt 1) f., spricka i stenar
o. berg, av fsv. skyrþ, skärning m. m.
(= skörd), med samma dialektiska
utveckling av rð som i hin håle, spol,
stel, svål osv. Den oomljudda formen,
isl. skurðr, motsvaras av sv. dial. skul
(med tjockt l), skåra.
[sköl, sv. dial., skal, agnar, se under
skal.]
sköld, fsv. sköld 1508, skiölder,
skiolder, även (o. 1500): adlig sköld = isl.
skjǫldr, da. skjold, got. skildus, fsax.
skild, fhty. scilt (ty. schild), ags. scield
(eng. shield); fir. scell väl från germ. spr.;
av germ. *skelðu- = ie. * skeltu-, nära
besl. med litau. skìltis, avskuret stycke,
skiva; till roten skel, klyva o. d., i skilja
(jfr även skilling), liksom t. ex. fjord
av ie. *pertu- till roten per: de germ.
sköldarna från järnåldern bestodo av
flera hyvlade tunna brädskivor, av
Tacitus betecknade som tenues tabulæ. Jfr
med avs. på betyd.-utvecklingen fir.
scíath, sköld, besl. med got. skaidan,
skilja (se skida o. sked), vartill
kanske också det dock flertydiga lat.
scūtum, sköld (om av *skoit-); ävensom
ags. bord, sköld (= bord), o. mhty. bret
ds., egentl.: bräde. Se f. ö. sköldpadda,
skildra, skylt o. skiltvakt, ävensom
de under Skällnora anförda
ortnamnen. - Föra något i skölden, t. ex.
P. Brahes Kr., möts v. i da., efter ty.
etwas im schilde führen, väl efter de
medeltida o. forntida sköldtecknen, som
angåvo parti el. härstamning. -
Härtill fsv. person n. *Skioldung i ortn.
Skioldungstadhum, nu Skällingstad Ögtl.
sköldpadda, Var. rer. 1538, y. fsv.
skölpadda P. Månsson s. 463; övers, av
mlty. schildepadde, schilt-, varifrån da.
skildpadde o. ty. schildpatt (det senare
blott om skalet); till sköld o. padda;
jfr även ty. schildkröte, varifrån ä. da.
skildkröt. - Sv. sköldpadd, om skalet,
efter holl. schildpad el. ty, schildpatt.
Eng. har i stället torloise, ombildning
av meng. tortuce, jämte fra. tortue ds.
av vlat. *tortūca, till lat. tort-,
pf.-participstammen till torquēre, vrida (se
tortyr), med syftning snarast på fötternas
el. möjl. skalens utseende. - Det klass,
latinets beteckning var annars testūdo,
till testa, skal, lerkärl m. m. (se tête).
- Ett urgammalt namn på
sköldpaddan är grek. khélȳs : fslav. žely, sannol.
urbesl. med gul. - I Runebergs ’Nu
hafva de gått som paddor’ ingår en
förkortning av sköldpadda; se padda.
Skölf, ortn., se Skälf.
skölja, fsv. skölia, skylia = no. skyl j a,
da. skylle, lty. schölen, av germ. *skuljan,
växelform till *skulōn = sv. dial., no.,
isl. skola-, besl. med skulor o. möjl.
även med skvala.
Sköllersta (Skyllersta), härad i
Nke, liksom motsv. sockennamn av fsv.
Skioldasta(dh) m. m., egentl.: gård- el.
bynamn, till personn. Skiold; etymol.
(åtm. ungefär) = Skälsta, fsv.
Skieldistum (dat. plur.) m. m., Ärentuna sn
Uppl. - En del andra ortnamn, såsom
Skällnora, Skäl(l)snäs, Skällvik,
vilka förklarats såsom utgående från
samma personn., innehålla i stället
vattendragsnamn, bildade av appellativet
sköld; se förf. Sjön. 1: 549, NoB 4: 135.
skölp, urgrävning, i geol. anv. Retzius
1776, i sht i dial. även: halvrunt
huggjärn till urholkning, hålmejsel, Grundell
o. 1695, jämte vb. skölpa, urholka,
Gosselman 1839, o. skölpning, sjöt.,
urholkning i ett trästycke, Dalin 1853,
motsv. no. skylp, skölpjärn, skolp, isl.
skolpr, da. skylp, skølp, ävensom no.
skolp, litet urholkat block o. d., da.
skølp, sjöt., skölpning; till mlty.
schulpen, gräva i sten el. trä, till en rot med
betyd, ’klyva o. d.’, vartill även mlty.
schulpe, musselskal (varifrån ä. sv. skölp
Linné 1751, Montan 1787; se skalp),
till ie. skelb, vartill bl. a. fslav.
sklabiti sę, le (egentl.: klyva munnen),
utvidgning av skel i skal, skalk 2, skalm,
jfr även halv o. Skälf. Roten skelb
till skel som t. ex. stelp i stolpe till
stel i stolle osv. - Möjl. påverkade
av lat. sculpere, rista, ingräva
(se skulptur), som innehåller en ie. växelrot skelp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
