Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skrymta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
len, skälla; till en ljudhärmande rot av
samma slag som i skrala o. en del
andra ord på skr-. - Härtill sbst. skräll
= no. skrell; i ä. n sv. även skräll
16-1700-t. = da. skrald. - S kr al l dus
(värd.), t. ex. Blanche Pos.-hat. 1843,
väl efter s inkadus. - Se f. ö. skrälle.
skrälle, skrangligt åbäke, svag el.
bräcklig person, Lex. Linc. 1640, övers,
med sitteer nium, i t. ex. ett gammalt
skrälle, Modée o. 1740: ’Älska ett sådant
gammalt skrälle’, ävensom om bräckta el.
odugliga lerkärl o. d., den äldsta betyd.,
jfr lerskrälle 1635, stenfats- 1639,
kruk-o. pott- 1642, jfr no. skrella, stort o.
magert djur, till sv. dial. skräll, söndrig,
otät genom torka (om träkärl); hör ej
till skral o. skrå, trots t. ex.
parallellen sv. dial. skratten o. skråen, om
den onde, utan till vb. skrälla, alltså
dock med samma grundbetyd, som skral
osv., nämligen: som ger ett skrällande
el. rasslande ljud från sig. Motsv.
betyd.-utveckling se under skranglig, skratt
o. skrå 1; jfr även under krake
(slutet).
skrämma, G. I:s reg. 1535: skråma
(med -m i regel i ä. nsv. o. vanligt långt
in på 1700-t.) = isl. *skréma i
skrcémi-hlaup, anfall för att skrämma, skrcémast,
flykta, no. skrcema, da. skrwmme. Trots
betyd.-analogierna under skrymta
knappast med Bugge hos Noreen Sv.
1m. IV, s. 186 n. till isl. skråma, skrcema,
skina, no. skraama, bl. a.: mörkna, sv.
dial. skramla, spöka. Säkerligen
utgår i stället det till grund liggande ie.
*skre-m- från en utvidgning av ie. sker
i grek. skairö, hoppar, o. (till *sker-s)
isl. skjarr (osv.), skygg, av samma slag
som *skre-m i skråma från sker, skära
o. med samma betyd.-utveckling som i
skräck o. förskräcka; jfr Falk-Torp.
skräna, Schroderus 1639, i ä. nsv.
vanl. gråta, särsk. om barn, ipf. skr ände
(-e) 1682, 1706, fsv. skrcena, skräna,
skrala. Andra bildningar (med likartad
betyd.) på skr- o. med stamslutande n
äro det icke direkt besläktade no.
skrjona, skryta = iio.-da. skr0ne
ävensom no. skrynja, skramla, skryta,
vilket snarast utgår från samma iz-rot som
skrjona, \ den nsv, vulgära betyd.
’skryta’ föreligger ungefär samma
utveckling som i skrävla o. skr 3^ t a,
ävensom ty. prahlen (se pråla). - De
många andra sinsemellan obesläktade
orden på skr- med betyd, av ’skrika,
larma’ göra det sannolikt, att ordet är
av ljudhärmande ursprung; jfr det
analoga förhållandet med orden på
gr-(gråta, grymta osv.). Av en likartad
upprinnelse är även skrock.
skränka, å såg böja ut tänderna,
så att varannan ligger åt samma håll,
från ty. schränken, lägga snett el. i kors,
till ett germ. *skranka-9 sned, nära besl.
med skrank (se närmare d. o.) o.
inskränka, som närmast utgår från ett
tyskt denomiiiativum till skrank.
skräp, 1699, Serenius 1741, i sv. dial.
även: torra kvistar o. d. till bränsle =
no. skrep, det som är kvar i krubban,
sedan hästen ätit; avljudsform till
lik-betydande ä. nsv. skrap 1544 = isl.
skrap, da. skrab, till skrapa; alltså
egentl.: vad som ger ifrån sig ett
skrapande el. rasslande ljud; jfr ägs.
scre-pan, skrapa. Samma betyd.-utveckl.
föreligger i ä. nsv. skrofvet, skräp (se
skrävel), till no. skrävla, skrapa (se
skrävla), i sv. skrab b ig o. där
anförda ord, ävensom i sv. dial. tross,
skräp (se tross 3).
1. skräppa (värd., i dialektiskt
färgat spr.), skryta, fsv. skrceppa ds. =
sv. dial. (ipf. även skrapp, väl [-sekundärt),-] {+sekun-
därt),+} även: ljuda, rassla, kackla, no.
skreppa bl.a.: skryta, da.skreppe, snattra,
dial. även: skryta; av germ. "skrappian,
som kan utgå från ett förgerm.
*skrabhn-o. i så fall är besl. med skrävla, el.
från ett *skrabn- av samma rot som
isl. skrapa, skrävla (se skrapa). I
bådadera fallen är grundbetyd, [-densamma-] {+den-
samma+} : giva ifrån sig ett rasslande
ljud; jfr följ. ävensom sk rö de ra. -
Hit hör också som avljudsform sv. dial.
skroppa, skryta, bullra, med
förstärkningsprefixet skropp- (varom närmare
skrov- 3), ävensom y. fsv. kcerlinga
skrop, käringprat, God. Ups. G 20 s. 24.
2. skräppa, vissa (större) arter av
växtsl. Bumex, fsv. skra>ppa ds., jfr
tordhskrwppa, kardborre? (se Sdw.
Ordb., jfr sy, dial, lordöns-, döneskrappd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
